Kämpiga dagar igen😢

Dagarna nu förtiden känns som det är ett marathon att hitta det små ljuspunkterna för att orka. Det är tungt, tungt och tungt just nu😢 Pappa blir svagare och svagare i rösten när man pratar med honom. Och nu finns det nästan ingen klar stund kvar. Jo han kommer ihåg mitt ben som jag skadade vid havet. Men det är det enda. Det är svårt att prata men jag ringer morgon och kväll.  Hoppet är ju det sista som lämnar en att han ska bli piggelinare. Åh jag vet att vid 86 år och svår kritisk ischemi, kärlsjukdom blir det ju inte så även om jag inte ger mig att hoppas..  Glad för varje dag som går och han minns mig .  Sen har jag mailat hemmet om mer besök men ingen svarar, det gör mig vansinnig. Snart är det höstrusk, kallt och man kan inte sitta ute på gården. Jag vill fan få träffa min pappa ❤   Hela sommaren har gått med fin väder och de inte lyckats få till mer besök det är ruttet värre.  Det finns inga ursäkter för det. Det är våra älskade gamla som tiden rinner ut från och man inte gör sitt yttersta att fixa besök så mycket det bara går. Jag säger som så, skit i dessa jävla lekstunder,  präster och körer och fan och hans moster  och ge besök istället Näe detta är fasen inte lätt kan jag lova fy.  Tror jag gråtit nu den sista månaden varenda gång jag pratat med honom efter vi lagt på. Näe detta är väldigt tungt 😢

Det är tur jag har en väninna som gått igenom exakt nästan lika och hon är suverän att prata med, så förstående i allt detta. Både hennes mamma och pappa vanvårdades in i det sista, svalt mm fyfan 😠😠  Namnet på det hem de låg på är samma som pappas fyfan😠😠😠
Det är FÅ faktiskt som fattar att man mår skit av detta. Ändå är vi i  åldern  när många förlorat sina föräldrar osv men de jag känner har fortfarande turen att ha dem kvar, friska någorlunda och klara om man säger så. Kanske svårt då att fatta inte vet jag men jag tycker ju att man borde kunna förstå att man är ledsen.  Men dessa torra fraser "ja usch ja" "fy vad jobbigt" och man verkligen hör ointresset . Svårt detta att ta andras sorg uppenbarligen hmm??? Ja sen är vi väl olika känsliga, haft olika relationer till våra föräldrar mm visst.  Alla har ju det olika men just detta att acceptera att man kan och får må dåligt, vara ledsen, orolig och inte bara slå bort det med en jädra klackspark. Livet är fan inte ett enda gapskratt tycker man det gosh!!! Då är man sjuk.😲😲

Å som att eländena inte räcker har nu dotras kille sjuknat i vad vet, corona??  😲 Då lär ju hon också åka på skiten med sin astma och alla allergier ,  herreje. Jag hoppas verkligen inte. Vore förödande då hon som mig inte tål mediciner mm. Så snälla NÅN där uppe ge oss inte mer eländen nu det räcker så bra. Vi har fått vår beskörda del gånger 7 livstider.

Ute öser regnet ner från en totalt kolsvart himmel och har gjort nu i flera dagar. Inte mycket uppmuntrande. Men enligt väder prognosen ska det bli sol i morrn, det hoppas jag VERKLIGEN🤗🤗 Ute vid havet kunde det i veckan bli uppemot 19 grader och strålande sol. Åh vad jag skulle vilja åka dit och strosa,  sätta mig på stranden i en stol och bara ta in sista solen och värmen. Vi får se kanske drar jag😜 Är visserligen livrädd att dra på mig nått nu då nästa läkartid och test är måndag och måndagen därpå.  Men man får klä på sig varmt, inget bikini väder längre 😜😜

Idag satt jag och rensade massa filer på min telefon och kom till ljudfilerna. Mammas och mina sista telesamtal som jag skickat från appen då allt hände för att spara. Jag kunde inte låta bli att lyssna, självklart inte kasta dem.  Det är jätte länge sedan jag gjorde det för man blir alltid så ledsen . Men idag lyssnade jag på 2 av dem det sista 2,  dygnet innan hon dog. Så gott att ha mammas röst och jag tänkte mig tillbaka faktiskt inte bara med tårar utan mer glad att jag har alla fina minnen ❤ . Jösses som vi babblade varje dag flera gånger om dan. När man tänker att 3 år gått och man inte pratat alls usch ja då blir det tungt men så glad att jag hade denna app då som bandade alla tele samtal. Hon är visserligen borta långt härifrån men jag kan lyssna ibland.  Låter säkert crazy men alla har vi våra sätt att sörja, ha kvar vissa saker för att minnas osv.  Jag har hennes t-shirt hon hade på sig innan hon gick och lag sig den sista natten i tryggt förvar i min byrå och den luktar mamma än i dag lustigt nog.  Och den lapp hon skrev att hon hade fått läkarsamtal som hon kämpat så att få där dagarna innan.  Där hon skrivit datum och klockslag och det var datumet jag fann henne och exakt klockslaget läskigt nog. Som hon skrev sitt datum hon skulle fara till landet bakom molnen ja hu😢😢

Nu blir det lite pyssel här, har haft pyjamas dag i dag då jag hade så galet ont i ryggrn i mprse så jag lyckades somna om och vakna 11.30. Sen har ryggen värkt nått så in i bonbem . Men jag blev tvungen ut vid 19 tiden till apoteket  och skaffa batterier till min våg som lag av bam!!! Så precis tryckt i mig lite kladkaka, kaffe och tänt ljus här så fått upp ångan lite.
Nu pyssla, se på TV innan sängen igen . Med det säger jag på återhörande och natti natt😚❤

Älskar denna bild❤ Mamma och jag ute på havet 1970❤