Vet inte vart dagarna tar i vägen😲 De bara försvinner utan innehåll nu förtiden. Pappa blir bara aämre i sin demens eller alzheimer. Vi vet ju inte rill hundra vad han har. En läkare sa ju alzheimer men att det då satt i bakre delen av huvudet och var då ganska harmlöst. Jag trodde ju inte på det då för jag upplevde honom inte dement och läkaren var definitivt inte seriös. Idag 3 år senare vet jag varken ut eller in. Pappa har ju inte blivit utredd men det han har i dag är inte bara vanlig demens, det ter sig inte så. Han har kraftiga syn hallucinationer och nån sa att då är det den allvarliga alzheimer sjukdommen 😢😢 Han ser och upplever massa mest tråkiga och jobbiga situationer där han blir väldigt orolig. Och dessa blir bara mer och mer och täcker nästan hela dagarna. Han har fortfarande kvar minnet av mig men han frågar sällan om min dotter😢😢 Men han är väldigt fast i situationer då han är instängd nånstans, kommer inte hem och upplever massa attacker av konstiga tankar som gör honom väldigt orolig även arg riktigt . Som när vi pratar frågar han flera gånger när samtalet tar slut och var han hittar nummret till nått han inte ens vet vad det är och var är han och hur kommer han hem osv. Det är så ledsamt att höra honom.
Han är väldigt mycker i korridorer på sjukhuset och bara väntar och blir arg och byter rum på rum . Också ute och går vilket han inte kan pga bara ett ben men han upplever det så älskade pappa❤😢 Men när de klara stunderna kommer minns han även de som varit jobbiga. Det är så svårt att se sin älskade pappa bli på detta vis så jag vet ärligt inte hur mycket jag gråtit senaste veckorna. Det är så tufft just nu😢
Samtidigt går jag genom så mycket med min egen kropp just nu. Pga uppskjutna operationer har värken exploderat i min kropp och det värker överallt just nu. Plus denna oro över pappa och att heller inte ha nån nära att prata med hur jobbigt detta är. Ingen verkar förstå. På riktigt alltså. Detta gör att jag känner att jag borde åka i väg nånstans och hämta krafterna igen känns det som. Bara få nya friska tag liksom. Fräscha uppfriskande intryck är vad jag behöver i all negativitet.
Har massor denna höst framför mig. Bäckenet ska opereras nu på tisdag , en koloskopi och ev min axel operation som jag är livrädd för fy!!! Med denna klonala mastocytos vet jag ju inte om jag tål sövningen och tål definitivt inga mediciner i eftervården av den operationen. Och hur dämpar man smärtorna då😲 Ska ju vara väldigt smärtsamt efter dessa operationer sägs det och utan smärtlindring jösses hur ska det gå??? Så det är lite mycket nu i ärlighetens namn. Och pappa ❤
Fasen mamma jag behöver dig nu😢 Var du än är så hoppas jag du finns vid min sida i den dimension du är. Som jag skulle behöva sina tröstande ord nu😢 Även dina vägledande tankar . Det fanns bara du som kunde det. Näe fy sjutton jag behöver verkligen åka iväg och ladda batterierna .
Jag var tvungen åka med mitt ben jag hoppade sönder i somras i vattnet med. Har ju blivit lite demolerat mitt skellett där fram på smalbenet och värk har tilltagit plus värk ända ner i foten och tårna. Läkaren sa att jag fått en rejäl smäll mot skellettet och det hade blivivt benpålagringar i skellettet. Det är dessa aom buktar ut uppemot skinnet. Och att min blödning, inre i benet inte är läkt ännu så heller inte mina trasiga muskler och benhinnor. Så han ville förståss medicinera detta med antiinflammatoriskt. Good luck säger jag som har VARNING i min journal på det. Dessa tål jag verkligen inte. Så det får värka på då😢 Varför ska man ha nån tur liksom. Näe på med mer smärtor bara som att det skit som redan är inte vore nog. Näe lite till bara.
Men till det positiva då ändå som kommer ibland så kom min soffa i tisdags 🤗🤗 Åh jösses så skön och snygg 😍😍
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar