Saknar söndag ❤

Ja så blev det söndag igen.  Vädret fortfarande rätt ok med enstaka skurar men rätt härligt varmt ändå,  idag ca 20 grader som bäst. Jag har tagit det galet lugnt då antibiotikan knäcker mig. Är inne på 5 och en halv dag idag med tabletterna så endast 1,5 dag kvar tack o lov.  Hittills har det gått bra. Lite känner jag av sådär så jag håller mig hemma i lugnet.  Skulle ha repat med bandet i dag men avstod.

Pratat med pappa och i 2 dagar har han varit så klar men i kväll lite snurrigt igen och orolig. Man vill ju så gärna tro det är nått för tillfället men så är det ju inte 😢  Svårt att inse att pappa blivit dement 😢 Min stora , starka pappa ❤ Som alltid varit min trygghet i hela livet usch ja😢😢 och den enda jag har kvar😢

Ikväll då jag grejsade här tänkte jag på hur man på kvällarna alltid ringde och babblade 1 timma med mamma om allt möjligt. Likaså hur man sent på kvällen kunde ringa min väninna Kate  och vi kunde verkligen babbla halva nätter. Egentligen vet jag inte VAD vi babblade om men timmarna rusade i väg och vi skrattade så vi grät mellan varven. Saknar henne enormt❤ Så orättvist att hon inte fick livet då hon kämpade så att nå till det bättre  som hon precis hade gjort . Så fick hon akut bukspottkörtel infektion och dog  direkt. Fasen jag pratade med henne samma dag och beordrade henne till akuten då hon hade sånna smärtor men hon ville inte, rädd för att inte bli tagen på allvar. Lag sig och vaknade inte mer.  Ja livet är inte rättvist😢 Hoppas gumman du har det bra där i landet bakom molnen❤

Likaså i kväll var det för en micro sekund jag tänkte ringa mamma, känslan var som då det gick att göra det .  Det kan komma sådana micro sekunder att man nästan tar telefon och så inser man att näe 😢

Jag tänkte också här hur det blir den dagen inte pappa finns heller  usch. Förr i tiden tänkte man inte tanken så . Sånt hände bara andra tills man stod inför det själv som en blixt från klar himmel. Nu är man ju mer förberedd efter det. Att livet är inte förgivet och det kan gå så galet fort. Mammas död blev ju ett trauma för mig och även min dotter tror jag som fortfarande har svårt att prata om mammas död. Fanns ju inga sådana tecken att hon skulle bara försvinna och på en sekund gjorde hon det. Jag har svårt med det än i dag när jag tänker på den dagen. Det går visserligen längre mellan det mest jobbiga dagarna nu men när det kommer är det tungt än. Saknaden är så galet jobbig då man focuserar på den och jag saknar min mamma och bästa vän som hon var❤ Saknar våra samtal då jag inte har någon jag kan prata med på det sättet,  det där innerliga sättet. Och som sagt vare sig man är liten , mitt emellan eller stor är mamma ändå mamma så är det bara. Men jag är glad hon slapp allt som är nu. Pappas förändring, hur svårt sjuk han varit, pandemin  osv. Hon hade varit så orolig för sådan var hon. Glad också att hon slapp äldrevården ojoj. Den hade hon aldrig mått bra i det vet jag.

Ja lilla mamma❤❤ jag hoppas ändå du finns där nånstans i perforin som en skyddsängel eller så?  Vakar över oss😉 Älskar och saknar dig enormt och skulle göra vad som helst för att få en enda minut till med dig❤

Mamma och jag  1988 i Göteborg 

Nu ska jag fixa lite här.  I morrn skulle jag ha varit hos min smärtläkare och fått sprutorna men det fick skjutas på pga urinvägsinfektionen 1 vecka.  Jaja 1 vecka mer eller mindre hmmm.

Med det säger jag på återhörande och natti natt 😚❤