Tänkte jag skulle sova ut i dag men när solen lyser utanför och det är riktigt vårväder 16+ då går det inte att lata sig hehe. Man vill bara ut i solen då. Begav mig ut till pappsen som jag inte sett nu på 1,5 vecka pga att vi reste i väg och satt lite i karantän innan för att vara säkra på att vi var friska. Kom dit på tidiga eftermiddagen och pappa rullade runt i korridoren. Var pigg medsamma men ville ut och röka då jag kom och ganska direkt blev han sådär frånvarande och lelös i kroppen så jag tog faktiskt ciggen och kastade den. Han satt bara och hängde ett bra tag och jag blev orolig så vi höll oss vid huset. Så otäckt att se han liksom försvinna. Men det var ju strålande gott i solen så vi gick till slut en promenad med rullstolen och hittade en lä vägg där vi satt över en halv timma och bara mös i solen han och jag. Han sa han tyckte det var så skönt och ömsom sov lite där i solen. Efter det gick vi in och mumsade lite bakelse jag hade med mig och jordgubbar . Men samtalen nu är inte ur verkligheten om man säger så. Det var spik i bakelsen och han hade varit ute med fotbollen, skulle ner i källaren, dra ledningar och hade sovit på ett ställa mamma och han bodde på som unga. Frågade om jag inte hade städning i lyan osc. Vet inte om han trodde jag var mamma där ett tag. Så på det timmar jag var där var det allt annat än verklighet vi pratade om och jag fick bara hålla med.
Detta är så jobbigt mentalt att se sin pappa vara i en helt annan värld än mig usch. Är som all energi sugs ur kroppen och jag är så matt när jag lämnar där😢 Älskade pappa❤ Min stora starka pappa som varit så aktiv, alltid funnits där för mig är så liten, så skör, så borta😢😢 Ibland känner jag tårarna och får gå in på toaletten för att mota dem så han inte ser. Ibland vet jag ärligt inte om han vet vem jag är. Tänk att pappa skulle hamna där i sin egen lilla värld😢 När de kom med kvällsmaten sade de att han inte ätit så bra sista tiden och om jag kunde få honom att äta lite. Lirkade men lyckades bara få i honom 4 matskedar mosad potatis. Han sa att han hade ingen lust. Men bakelsen och jordgubbarna fick han i och alltid nått. Men uttryckte på nått sätt uppgivenhet som att det var meningslöst vilket han tidigare aldrig gjort. Då blir jag rädd usch. Men vet också att tiden rinner ut så är det ju. Men han är allt jag har kvar och jag vet ju hur jädra ont det gör när man står där och ens föräldrer är på väg till andra sidan. Han är ju min enda nu och jag orkar verkligen inte med , vill inte en gång till ta farväl usch. Så hårt att se nån sakta försvinna 😢
Känner mig bara SÅ ensam just nu med det mesta. Som det sista tas i från en på nått sett. Och sen då, vad kommer sen liksom. Hur orkar man ens bo kvar här efter allt tråkigt som hänt och sker?? Känns som denna stad verkligen gjort sitt i mitt tycke. Tillför inget mer positivt liksom. Bara dränerande fy!!! Jag vill bo vid havet.
Känner mig lite låg efter i dag ärligt talat. Låg av många anledningar😩
I morrn ör det min födelsedag och t..o.m den känns skit. Mamma borta, pappa reagerade inte ens när jag sa det. Men fick jätte fin present av min dotter och hennes kille. Bianca Ingrossos Caia produkter som var jätte dyra. Tack älskade barn för det❤ Jag blev så glad!! Men nått firande lär det inte bli 😢 Sen mamma dog känns allt sånt bara ledsamt numer. Jag ska ta mig en dag i morgon för mig själv i solen, ska ju bli strålande i morrn också ❤
Ja det är mycket som är skit just nu tycker jag.
Satt och läste i dag på FB i en grupp jag är med som har samma sjukdom som mig MCAS. En tjej hade beskrivit sjukdomman så jädra bra där citat; Det är som att ha hamnat på en främmamde planet där allt ser ut som vanligt men där allt det vana nu plötsligt är giftigt och livsfarligt . Nya villkor för överlevnad och allt behöver läras om på nytt .
Ja så känns det verkligen när man fått denna sjukdom och när man varit nära döden som jag var. Är märkligt tuffa känslor att fightas mot. Och denna ständiga rädsla att hamna där igen. Brottas också med tankarna till VAD hände egentligen den där natten då jag var på väg att dö? Nått som inte stämmer säger min magkänsla. Men samtidigt så tacksam att denna läkare som kom inspringandes faktiskt var den som rädddade mitt liv där. Usch det hade kunnat vara den dagen jag var på väg, den tanken är riktigt skrämmande men mest att jädrar vad lätt man kan förlora sitt liv, så fort det kan gå.
Nåväl blev inget uupplyftande idag. Detta blev en dyster kväll med massa tårar igen och jag hoppas pappa bara hade en tillfällig svacka idag och kommer igen . Näe nu har jag bölat ett tag igen och är så trött så tror jag hoppar i sängrn nu.
Med det säger jag på återhörande och nattinatg😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar