Julafton närmar sig och saknaden efter mina föräldrar är rätt påtaglig just nu😢 Det blir alltid så vid högtidsdagar för att man alltid firade med dem. Allt försvann liksom och jag tror inte det nånsin kommer bli detsamma. Jag kan bara tänka mig hur mina föräldrar kände de då deras föräldrar alltså min mormor, morfar och farmor alla dog inom 6 månader 1976/77. ALLT försvann från dem även mig på en enormt kort tid😢 Min älskade mormor som var som en andra mamma för mig försvann på bara några dagar utan en förvarning på att hon var sjuk. Ett rutin besök på sjukhuset, hon fick akut ont i ett ben och det blev till kallbrand i båda benen upp till ljumskarna på ett kick och hon dog. Minns det som det var bara för ett tag sedan fast jag bara var 13 år då. Hann inte ens förstå så låg hon där medvetslös med kolsvarta iskalla ben och vaknade aldrig mer? Samtidigt satt jag hos min farmor på lungkliniken som också var döende i lungcancer och skulle bara gå över till mormor som precis timmarna innan avlidit och jag kom försent 😢 Den kvällen var hemsk och jag minns att jag satte mig på fel buss hem, alla på bussen liknade mormor och det var minst sagt konstigt allt. Kommer till slut hem och går genom parken ner där mormor bodde och ser hur det lyser i köket för fullt. Gick ända fram nedanför då det släcks och jag springer runt för att se vem som var där men ingen kom ut. Ingen hade heller varit i lägenheten. Kl 01.00 på natten ringer telefonen och jag tänket VEM ringer då mitt i natten och jag svarade för mina föräldrar sov. Det sprakade till i luren och långt långt bort hör jag en metallisk röst men det var min mormors och hon säger .....det är bra nu och samtalet avslutades. Jag nöp mig, klappade i ansiktet för att se att jag verkligen hade varit med om detta och så var det. Det samtalet var minst sagt märkligt eller vad det nu var. Nån dag efter vaknade mamma och ropar att mormor och morfars balkong dörr stod helt öppen i stormen som var. Det lustiga var att de skira gardinerna inte ens svajjade i det enorma vindar som rådde utanför, så märkligt. Mamma bad mig springa över och stänga då vi bodde mitt över gården så vi såg till varann. Men det kände jag verkligen inte för att gå dit efter att jag sett hur det lös där den kvällen mormor dog. Jag var bara 13 och det var alldelse för creepy minns jag. Tror nog mamma heller inte riktigt vågade på nått sett så det slutade med att jag fick göra det iallafall. Minns den olustiga känslan att gå in där men jag gjorde det.
Ikväll tänkte jag extra mycket på pappa och kände mig så där jätte ledsen och saknade honom så❤ Den känslan ville bara inte ge sig så jag tog bilen för att åka en sväng och det slutade med att jag åkte ut där han sista gången lämnade för den där sista färden med ambulansen in till sjukhuset då han aldrig mer kom hem igen. Det var en idyll där uppe i slänten❤
Tänk så många gånger jag körde den vägen, de milen varenda dag nästan. Hur vi gjorde långa promenader ute med pappa i rullstolen och han njöt av vinden och värmen och solen då den väl kom där på våren.
Vi satte oss i lä mot nån husvägg och bara insöp solen och han tyckte det var så skönt att få vara ute i det fria efter att i så många månader varit i karantän flera gånger pga corona, plus att han själv fick det . Och att vi heller inte fick träffas under den värsta tiden på flera månader.
Vi skämtade och snackade tills de dagarna han inte längre kunde kommunicera alls då han levde i sin värld som var så långt i från den verkliga så jag fick kliva in i den ett bra tag och allt var ett virrvarr men vi pratade iallafall om än inget var verkligt direkt. Och sedan den sista tiden då vi mest satt tysta då han sov i sin rullstol mesta dels av tiden. Men jag var ändå där med honom så gott som varenda dag tills han slutligen somnade från denna värld😢 Samtidigt som det var den tuffaste tiden i mitt liv så saknar jag den så in i bomben för han fanns ändå vilket han inte gör idag. Han är borta, mamma är borta det 2 som var mitt allt❤ Som alltid fanns 1 sekund ifrån, alltid❤
Jag parkerade bilen där jag alltid brukade parker när jag var där. Gick den lilla slingan runt byggnaden han bodde i och mindes. Där fick pappa sinnesro den sista tiden han hade kvar i sitt liv. Han slappnade av det såg man mot det 3 hemska hemmen i stan korttidsboendet och Attendo han var på innan fy! Jag stannade till där i mörkret och såg alla jul dekorationer de hade satt upp. Pappa hann ju aldrig fira nån jul där. Jag såg att det lös i hans lilla lägenhet och jag riktigt såg honom framför mig sittandes där och kolla på fotboll på TV,n som han älskade. Minns våra eftermiddagar i trädgården där sista tiden jag fick mata honom och han kunde knappt få ner maten . Vi som skulle fira hans 87 års dag och vi som skulle gå i väg där på byn och käka hamburgare och pommes som han älskade. Det blev aldrig så. 4 dagar var kvar till födelsedagen somnade pappa 😢
Jag kunde verkligen känna av honom där i mörkret och tårarna bara rann nerför mina kinder. Pappa, fasen vad jag saknar dig❤ Jag fortsatte gå hela slingan där i mörkret och det kändes bra att gå där och minnas bara. Sista gången vi var där var för att tömma bostaden och allt skulle gå så fort för ny patient skulle in och begravning och allt skulle fixas. Det var dessutom dagen efter pappa dog och så tungt allt att vara i hans bostad och hans rullstol stod tom där mitt på golvet. Så ofattbart allt var att inte han satt där som han alltid gjorde😢
Det var bara ett enda sorgligt vaccum man var i då. Fullt koncentrerad på att bara få ut allt och åka därifrån. Ikväll kunde jag minnas alla våra fina stunder vi hade där om än tårarna bara rann för att saknaden just nu till jul är så tung. Men det är ju så att ibland måste man vandra på den där "Memory lane" bara får att man just behöver det, det känns bra att minnas både det tunga och det fina i en blandad kompott. Och jag är sådan att saker tar tid för mig, sorgen går inte trycka undan den har sin tid och man har sitt sätt att bearbeta den på. Det tog mig 4 år att bearbeta mamma och få det på en sjysst nivå utan att bli sådär galet ledsen jämt . Pappa var den sista man hade kvar och hans bortgång var så hemsk då dessa 10 hemska dagar i palliativ vård var det värsta jag varit med om att närvara. Se nån man älskar tyna bort i en säng utan mat, vatten bara drogas ner och höra dessa kvävande andningar i 10 dygn , näe jag trodde inte palliativ vård var så bisarrt ärligt talat. Enligt mig omänskligt .
Jag vet att både mamma och pappa är på en mycket bättre plats nu än här och det har återförenats där det är jag helt säker på. ❤ Men nog skulle jag vilja ha lite besökstid där hos dem eller bara så där en allra sista gång.
Nåväl ovädret verkar smyga sig på nu det ska regna först sen tok snöa sägs det i natt. Jag har också haft miljö kontoret här och riggat värme mätning. Och tro det eller ej i morse vaknade jag med 20,3 grader inne, min granne med🤣🤣 Nu blev de rädda för vitet och helt plötsligt lyckade de skruva upp värmen o våra bostäder efter nästan 2 månader med isande kyla inne. Och tänka sig att mina termometrar de dömde ut som inte giltiga det funkar ju fin fint. Vidrigt beteende att ha låtit oss frysa som vi gjort då det uppenbarligen på beställning gick så lätt att få 20 grader. Vidriga säger jag 💩💩💩 Men men i nyttjande rätten väntar dem👍🏻 10-50% tillbaka på hyran för tiden utan värme och jag hoppas alla gör det här. Ska uppmuntra dem 😎😉
Med det säger jag på återhörande och natti natt😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar