Sovit lite halv dåligt i natt då det smällt enormt mitt i natten här utanför och det verkar som de är ute vid parkeringen. Gå hem och smäll på er egen gata för fasen😈. Klev upp vid 10 och det smäller till i ryggen så ända in i bomben fast jag knappt gjorde nått. En enorm smärta i länden ner i bäckenet så nu sitter jag där jag sitter för jag kan inte röra mig. Blir så trött på denna rygg att ord saknas😢 När de smäller till på detta vis går det inte röra benen så måste på med korsetten så man trycker i hop allt för det känns bättre då smärtan är skärande så man nästan skriker bara man rör på benen usch. Så denna dag blir det inte många knop kan jag säga.
Ute är det gråare än gråast också och regnet hänger i luften =vidrigt väder!!
Lyssnar på olika poddar och tar det lugnt just nu så får vi se om benen fungerar senare idag. Jag fattar inte vad som egentligen hänt då min rygg sedan jag hade corona i juli förändrats så jag har inte en enda dag som det inte värker så in i bomben. Innan fanns det bättre och sämre dagar om man säger så, lite variation liksom. Nu finns inte en enda bra dag sen coronan 😢 De gör ju att de få energier man har i kroppen snabbt töms varje dag för det kostar så mycket energi att ha denna värk så man orkar knappt nått. Sen är det ju mycke med mitt hjärta också som gör att man blivit mer orolig vilket inte är så konstigt. Hjärtat är ju det som gör att man existerar. Inget hjärta är ju inget liv. Och allt summerat inte konstigt man är trött. Och när denna trötthet kommer saknar jag mina föräldrar så att bara få snick snacka ett tag liksom samtidigt få vara ledsen utan att bli ifrågasatt.
Mitt i detta vill man gärna ha nån som verkligen förstår vilket inte finns längre. Var som sagt alltid gott att ringa mamma förr och pappa så klart så länge han var klar så han förstod. Så saknaden dessa dagar man är skruttig gör att man bli så himla ensam😢 Saknaden blir så stor då och gör så ont. Tror som så att har man inte gått igenom en när och kärs bortgång kan man aldrig förstå på riktigt och som jag haft turen att ha en sådan bra relation med mina föräldrar där man pratat om allt både högt och lågt. Då är det lätt att tycka jösses det har gått 1,5 år nu och som i mammas fall över 5 år, som att man borde gått vidare. Men det handlar inte om att gå vidare för det har man gjort självklart men gå vidare och saknad/sorg är två skillda saker. Att minnas dem vid speciella tillfällen, minnen man har, stunder som var speciella osv är en annan sak. Jag pratade med min mamma varenda dag i hela mitt liv, flera gånger om dagen likaså pappa då mamma inte fanns. De var mina bästa vänner också och är man sjuk och som jag gått igenom så många tuffa saker i livet behöver man människor som förstår inte bara som jamsar med flyktigt för att man ska göra så, trösta osv. Det är äktheten som är det väsentliga. Flyktiga fraser, glada tillrop mm klarar jag mig utan och när man gått igenom allsköns tungt i livet måste man få sörja, älta, minnas och prata om det. Och vi alla har ju olika lång tid att bearbeta saker beroende på våra personligheter, hur mycket empati och känslor man besitter osv.
Vissa slår bort jobbiga saker snabbt för de kanske inte ens har det känsliga registret som en del andra har i sin personlighet. Jag har ett enormt djup lika djupt som jag också har höjden på att skämta och allt där emellan. Högkänslighet skulle jag säga rejält.
Och det är ju så att jag saknar och sörjer precis så länge som JAG behöver inget annat. Och idag är en sådan dag igen då tårarna trillat och jag skulle kunnat göra vad som helst för att få ringa mamma eller pappa ❤ Sen är det ju så att livet är fasen inte bara ett enda skojigt moment rakt av. Lyllos den som tycker så tänker jag samtidigt som fy vad läskigt att inte ha det varierande känslo registret i sin kropp😲
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar