Äntligen , äntligen har 1 dygns galenskallevärk börjat släppa då är man så lycklig att man överlevde detta ännu en gång. Det är just den känslan man får när denna huvudvärk ger sig av för den är verkligen från underjorden fy!! Jag var ju på behandling i fredags och fick 2 knuffar av denna lilla pistol liknande sak för att nå atlas kotan. Men knuffar man minsta lilla åt höger så aktiveras denna vidriga occipitalis nerv som jag har problem med sen olyckan. Kan behövas bara ett litet tryck så är det kört. Och nervvärk inne i hjärnan det kan jag lova är det värsta man kan ha. Det värket i nerven så både syn, slemhinnor i öga och näsa aktiveras och man tror ärligt när det är som värst att man kommer dö. Jag lag mig tidigt i går med hopp om att det måste ju sluta då det pågått sen i går morse. Vaknade vid 5 och det värkte än så slog upp fönstret för att få in kyla då nerver krymper liksom av kyla men vaknade 7 av att det fasen var minus inne i sovrummet men värken satt där den satt. Väl uppe på med rygg selet för att dra ut muskelaturen från skallen ner i axeln och jag tror jag lyckats för nu känna det som det lättat. 1 dygn med denna smärta ja det finns inte ord kan jag säga. Är totalt slut hela jag nu och dagen nu kommer gå i bomull. Vågar knappt röra mig. Det var länge sen jag hade dessa attacker nu för det försvann skapligt efter blockad av just occipitalis nerven. Jag hoppas verkligen inte denna är tillbaka😢
Annars är det sol i dag och riktigt skönt väder. Vi hade ju julaftonsväder i fredags och det snöade rejält plus stormvindar så jag trodde taket lossnade ett tag. Men nu sol igen vilket gör livet mycket enklare konstigt nog. Man blir så glad av solen😍
Ska greja lite lungt här i dag och bara ha det gott. I morrn blir det ringa hjärtmottagningen om min medicin jag inte mår bra av. Jag känner mig sjukt låg, orolig och inte direkt lust med nått. Känns trögt allt och så fort jag ska gå odyl blir jag anfådd pga medicinen lägger ju lock på hjärtslagen. Pulsen är nere i 54 mellan varven vilket lite ger obehag och denna sjukliga muntorrhet som inte tar på. Inte ens om jag har vatten i munnen blir det fuktigt inne i munnen så vidrigt. Ögonen ska vi inte tala om de är så det sprakar av torrhet då man tittar sidled. Men inte förvånad då jag har denna mastcells sjukdom jag har ju aldrig tålt mediciner. Men så här kan jag inte ha det.
Så helgen blev som den blev och man får vara lycklig att det äntligen är över nu och försöka återhämta lite krafter. Ibland tänker jag på livet innan, hur var det? Då man inte hade värk alltaå det måste ju ha varit fantastiskt, ja jag minns ju inte det😢 Det var 26 år sen nu😲 Usch jag var 34 år när livet röcks ifrån rent sagt. Nåväl man har lärt sig otroloigt mycket som att ta vara på det där lilla lilla som man innan inte ens såg. Att njuta av i princip ingenting och vara tacksam för det dagar man pallar smärtan och kan göra nått och orka ta pay back biljetten efter. Framförallt respekten för livet att detta liv är inte förgivet onej!!!
Saknar bara lilla mamma att ha som support då det är tungt😢 Den där förståelsen hon alltid hade som inte finns nån annanstan. ❤ Det lugn hon alltid gav när man mådde skit. Ja hon om nån visste hur det var så sjuk som hon var hela sitt liv. Hon kom alltid med nått gott att äta för att pigga upp när man väl ar ute ut de värsta smärt attackerna, ringde och frågade om det blivit bättre odyl. Hon brydde sig fast hon var sjuk själv vilket jag också gjorde tillbaka såklart när de var sjuka. Även om man är vuxen behöver man bli omhändertagen ibland speciellt när man lever med sjukdom och smärta . Fyfarao vad jag saknar dem båda ❤😢
Ja livet är som det är bara följa med i det som händer man kan inte göra så mycket mer. Och mitt liv har förändrats så mycket sista åren till det sämre så är det ju. Det ständigt accepterande av nytt skit som tillkommer eller upptäcks i min kropp , det har ju varit lite mycke nu. Det tar tid att plocka fram denna acceptans gång på gång och det tär såklart och gör att det är svårt numer att plocka fram masken och vara den sprudlande positiva tjej jag egentligen är. Den jädra masken har jag kastat åt fanders nu för finns ingen anledning att jag ska spela friskare än vad jag är, för vem liksom? Stilla nån annans behov eller vad, näe aldrig. Så här ser mitt liv ut jag gör så gott jag kan och mer kan man inte göra acceptera eller inte så är det ju. Just nu är en dag i taget.
Nåväl, söndag på agendan och jag tar det galet lugnt, överlycklig att skallen känns bättre så det räcker för mig denna dag😊
Med det säger jag på återhörande och en fortsatt trevlig söndag😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar