I morse vaknade jag och kunde inte röra min kropp, jösses vilka smärtor precis överallt. Huvudet gick inte röra i sidled, benen värkte och min länd och bröstrygg ska vi inte ens prata om. I går kväll kunde jag inte ens böja mig framåt för det pulserade i vänstra nackesidan upp i hjärnan. Då är det illa. Har pinat mig ganska länge nu för att se vad händer , om det backar odyl men icke då. Tackar nån där uppe för min kiropraktor som oftast kan ta emot samma dag som också idag. Som alltid kan han fixa mig men de läskiga är att jag tappat känseln känner jag i så gott som hela ryggen. Jag känner inte värme då han kör värme laser och linnex liniment som är rejält liniment och känt att bränna rejält. Den första gången för över 20 år sen jag första gången tog linnex höll jag på brinna upp och hela ryggen blev blodröd med stora blåsor, minns jag grät nästan av smärtor då. Idag känner jag ingenting vilket skrämmer mig. HUR förstört är det i min rygg och i mitt nervsystem?
Hela mitt bäcken om jag tar på det så känner jag det inte som man borde det är liksom bortdomnat. Det gör mig lite rädd för detta har varit ganska länge nu och i vården får man ju ingen hjälp. 5 diskbråck och rotpåverkan och kompression är tydligen inte nog iallafall inte när man är kvinna. Män däremot blir opererade och då förstår man exakt när det säger att de har ont, pratat med flera så inget påhittat. De flesta som haft 1 diskbråck med ben påverkan och smärtor har blivit opererade så född med fel kön. Men är nog så också att jag kan inte ta tabletter så fort jag får värk som alla andra. Jag har fått lära mig att leva med smärtqn, ta kommandot helt enkelt och därmed blir man inte trodd för majoriteten av smärtpatienter tar ju gladeligen emot medicin för att döva. Följer man inte detta mönster anses man inte ha ont uppenbarligen. Jag KAN INTE, TÅL INTE och anses avvikande tillåt mig le. Borde väl vara jätte bra om man pallar leva med smärtorna och just ta kommando så kroppen inte behöver förstöras av allsköns medìciner och dess biverkningar. För trots allt är det ju så att kommer man in i karusellen av medicin beroende kommer det en dag senare när man skall trappa ner och mår skit rent sagt av det och jätte svårt att ta sig ur beroenden. Bara urbota korkat, kompetentlöst att dömma ut de som inte kan äta medicin för precis allt.Alla människor är inte stöpta ur samma gryta tack o lov och vilka är de som dömmer ? Noll begåvning typ.
Nu är mitt liv på detta vis, bra dagar, mindre bra och vidriga. Jag kommer aldrig bli fri mina smärtor då jag haft dessa i nu 26 år. De blir heller inte bättre med åren då man blir äldre utan man får anpassa livet och göra det så bra det bara går så man orkar. Det sista 10 åren har det blivit värre och värre i min kropp, jag klarar av mindre och mindre och jag gör så gott jag kan. Tack o lov har jag lärt mig säga nej och inte pressar min kropp för att vara andra till lags. Jag måste lyssna till vad min kropp signalerar för inget pressande gör den bättre på något vis. Det är i dag en dag i taget och noll planering för det går sällan. Att ta dagen som den kommer är också ett liv lika som de som planerar för beroende på livs situation lever vi alla våra liv. Jag lever mitt på det vis min kropp klarar och jag säger som så att vem som helst kan hamna där jag hamnade efter min olycka i en helt annan livs situation. Det tog mig några sekunder bara, en smäll i gatan, kanandes in i en refug och BAM var mitt tidigare liv ett minne blott. År av fightandes att ta sig tillbaka vilket det inte gick så sedan accepterande att det inte blev som förr. Ett livs arbete kan jag säga till alla de som påstår eller tror vi sjuka ligger och rullar tummarna på soff locket, så ör icke fallet 🤣 Få som pallar det jobbet utan att tappa fattningen kan jag säga. Så efter 26 år nu är det på mina villkor ingen annans! Man gör så gott man kan ock orkar i den takt man klarar och det livet är faktiskt inte så tokigt heller för man lär sig njuta av det lilla lilla vilket är stort.
Nåväl inatt blev inte mycket till sömn då polis helikoptern hovrade över hustaken fram till 2 i natt plus att alla gatubelysning slocknade här och det var kusligt mörkt. Samtidigt läser jag om en maskerad man som löper amok, rycker i bostadsdörrar och lyser i tittögat, vadfan! Det blir bara värre och värre där ute vart farao är vi på väg? Jag är sällan rädd men går fasen sällan ut efter mörkrets inbrott ensam längre. Drar också ner persiennerna här då mörkret kommer då vi haft massa skit rännande här tidigare. Det gör mig förbannad att man ska behöva vara rädd idag. Tänk alla nätter man gick ensam hem som ung, genom viadukter, från andra änden av stan, genom skogen osv och aldrig nånsin var man rädd. 2 gånger var det först en galning i gul Mercedes som jagade mig och skulle dra in mig i sin bil. Vände flera gånger på gatan och körde upp och prejade mig så jag tillslut fick ta av mig pumpsen och springa i strumplästen hem. Tog bilnummret och lokaliserade gubbfan 😉🤣 Ringde upp honom senare och gjorde klart att såg jag han en enda gång till nere på stan jagandes små tjejer ringer jag polis. Blev så himla arg. Många många år senare får jag se gubben köra stads buss i stan. Men jag såg aldrig till denna gula Mercha mer och på den tiden var vi ju ute onsdag, fredag och lördagar och jag gick alltid ensam hem då alla mina kompisar bodde i andra stadsdelar.
Sen var vi på dans på landet jag och min bästa vän. Man gick alltid till dansen genom skogen ca 1,5 mil likadant hem på natten efter. En gång kommer en röd sportbil och glider upp vid oss med två gubbar då i 50+ åldern, vi var ca 15 år. De frågar om vi vill åka med och gubben öppnar bildörren varvid jag säger skarpt till att vi inte är intresserade. De ger sig inte och försöker preja in oss där i mörkret. Kände adrenalinet och förberedde mig på fight nästan. De kör i väg i mörkret och när vi knappt ser baklysena mer ser vi att de vänder och kommer igen. Kör upp framför oss och tjatar att vi ska kliva in varvid jag blir riktigt förbannad och skriker åt karln och de kör iväg igen och på samma sätt vänder en gång till. Då lägger vi benen på ryggen rakt in i skogen, kastar oss bakom en gran platt på marken i kolmörkret. Då var jag riktigt rädd. Bilen stannar ute på vägen och jag hör gubben säga vart fan tog de vägen? Varvid bilen slirar in på nån liten skogsväg framför oss och stannar med hel lysena på. Vi låg helt platta på marken och då fasen bad jag till gud att låt dem köra. Så gjorde det tack o lov men vi låg nog kvar i kol mörkret säkert i 20 minuter helt orörliga innan vi vågade oss ut på vägen igen. Vi hade lång väg kvar till samhället men vi klarad oss hem. Ansiktet på den ena gubben kände jag igen då han ägde en hip tonårsbutik där på landet vi hade sommarstuga. Så heligt förbannad efter ett par dagar gick vi ner till butiken och klev in där och bara gav denna jädra gubbe blickar som hade kunnat döda kan jag lova. Har för mig vi spatserade utanför hans villa på gatan och bara glodde man ville väl på nått vis skrämma skiten ur honom och att han skulle vara tacksam att vi inte larma polis eller bara skrek rakt ut vad de höll på med typ. Urbota korkat kan man tycka idag och varför i all sin dagar ringde vi inte polis efteråt? På den tiden fanns ju inte mobiler. Men vi tänkte som så 15-16 år gamla att säger vi nått får vi aldrig mer gå på dans för våra föräldrar så bättre markera för gubben att vi vet vem du är ditt slajm med blicken, så kändes det hmm ja jösses. Hade kunnat gå riktigt illa.
Idag skulle jag aldrig gå ensam ute sent, trist utveckling.😈
Nu blir det bara ta det lugnt resten av kvällen, se nån bra serie och såklart ta hand om min rygg❤ och i skrivande stund har marken utanför blivit helt vit och det snöar rejält helt plötsligt 😨 Nej nej det ska ju bli vår nu hade jag tänkt😉🤣 Nåväl bara gilla läget och nu förstår jag varför jag hade så ont i morse, VÄDEROMSLAG😓 Där är ju min kropp som en väderpinne och borde jobba på SMHI för stört säker vägderprognos😂 Vill man veta om vädret ändras från bra till dåligt eller tvärtom är vi smärt patienter ett säker kort😉
Så med det säger jag på återhörande och natti natt😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar