Ännu en dag med en rygg som inte går att röra. Ändå sovit bra för i plant läge går det bra. Men upprätt går det inte utan att jag måste bära denna korsett. Minsta lilla hugger och skär det som knivar så man skriker i ryggraden fy! Ringde upp en sjukgymnast för att höra och idag är det ingen som rör en som förr då man kunde få akupunktur, massage och manipulation odyl. Det var då det. Idag ska man äta tabletter och träna, träna och TRÄNA. Inget av det kan jag så länge jag har inflammationer och man tränar inte med krampade muskler. Mediciner går inte alls då min mastcells sjukdom inte tillåter nån medicin komma in i min kropp utan att jag blir jätte dålig. Jag får ju leva med mina smärtor och handskas med smärtlindring psykiskt med att ta kontrollen liksom. Efter 26 år med smärtor i så gott som hela kroppen kan jag lova det blivit kämpigt att kontrollera. Det tar på psykiskt att ständigt vara i massa smärtor och inte få spejs som andra genom att ta antiinflammatoriskt, morfin mm får. Hör man nån med diskbråck så inte fasen hanterar de detta utan medicin. Jag har 5 diskbråck från nacken ner till sista kotan i ryggraden, några på g att smälla plus arthroser överallt. Kan lova inte nån köper detta och rider på smärtvågorna obehindrat ONEJ. Men jag har inget val och nu är det tufft att handskas med alla smärtor samtidigt. Plus att jag sen några år dessutom är väldigt svag och skör efter allt jag varit med om. Jag har ju levt rent krasst sen 2004 under svår stress det är ju ett tag.
Samtidigt ska man vara den person jag är och varit som folk förväntar då de minns hur jag varit för jag har haft mitt super braiga pokerfejs. Man ska vara social som jag tidigare orkat men inte gör längre. Är det konstigt eller? Man kommer till en punkt kan jag säga efter 26 år med smärtor från hell hoppandes i kroppen plus allt annat att nu räcker det. Finns ingen ork, finns inget pokerfejs mer som håller skenet uppe, ingen lust ens rätt och slätt för orken är kaputt. Man har fullt upp med att gå upp, göra frukost, åka på behandlingar, plocka undan, städa, tvätta, laga mat och ta sig upp och ner i badkaret som är ett helvete just nu. När allt detta är gjort vill man bara lägga sig ner i tysthet och pusta. Jag har så in i bomben mycket smärtor att nu räcker det och min ork är borta just nu. På det den oro för min hjärtsjukdom jag nyligen fått reda på och vad som komma skall med den plus att jag precis då fått putta undan mastcells sjukdommen som helt vänt mitt liv till uselt och som jag inte ens är färdig med att ens fatta eller acceptera. Det går liksom ett i ett just nu med negativa saker. Då orkar man inte vara social för input saknas att komma igen. Så just nu är det vila tills det kommer nån form av energi gnutta åter.
Ja så kan livet vara inte hallon direkt och jag undrar bara vad vården är till för??? Står mycket i tidningarna nu om just hur vi kvinnor dissas också i vården. Blir inte lyssnade på, förstådda och det lätt kastas diagnos ångest på oss. Flera nu som media tar upp om just hjärtsjukdom som mig där de helt dissats med ångest diagnos och endel avlidit och många faktiskt visat på hjärtsjukdom av allvarlig art som min.
Jag måste ju då säga att vården måste vara korkade om de tror att bara för vi är kvinnor är vi svagare än män, jösses!!! ALLT vi kvinnor får gå igenom både kroppsligen, ansvarsmässigt och psykiskt. Är man rätt utbildad med ett normalt förstånd och frisk hjärna borde man inse att vi är ena jädra fighters och bra mycket mer starkare psykist än män. Undantag finns så klart men i helhet är kvinnan bra mycket starkare . Exempel kan tas som att gå med mens ca 40 år av livet en gång i månaden 🤣 på det mensvärkar från hell och PMS och hela grejen att blöda 1 vecka upp till 2 av månadens 4 veckor. Sen vänta barn i 9 månader och allt vad de innebär😲 Föda barn och efterbörden av det, det är ju inte hallon heller alla gånger ja listan kan göras lång. Skulle inte tro vi är några speciellt svaga varelser va? Näe vi är Champions, heroes mm. 💪💪💪
Men tillbaka till ämnet , allt ska man som sjuk hitta själv i privat vård för att överhuvudtaget få nån hjälp. Jag har ju x antal fel i min rygg och har aldrig ens träffat en seriös ortoped och haft de stödet. Enbart opererat sönder mig i ena benet quick fix men det som kommit efter de skiter man i. Av ett fel så kompenserar ju kroppen och det blir 2 fel, 3 fel osv till. Ja idag är en sådan där blä dag och då ska man plocka fram det possitiva säger ju det som vet så jäkla bra jämt, prakt exemplaren hmm😩. Ofta de utan smärtor lustigt nog. Så ja vad är positivt idag då??? Ser mig omkring och konstaterar att jag har det väldigt mysigt här hemma, jag tänder ljus fast det är mitt på ljusa dagen. Jag har haft lite go mat att göra i ordning och så kom jag kanske 1 cm lättare ner och upp i badkaret än i går😉. Ja lite possitivt finns ju trots allt😉
Tittar ofta då jag känner mig lite nere på mina foton på mamma och pappa som jag har står här. Fina bilder av dem som togs bara veckor innan de dog❤ Tänder alltid ljus vid fotona då det känns bra ja gott att bara ha dem där helt enkelt. Men i bland trillar en tår av sorg, så ofattbart att de inte finns irl. Att det var så länge sen jag pratade med dem, kramade om dem, tryggheten de stog för och det värsta aldrig mer. Men samtidigt så glad att jag fått haft dem så länge i mitt liv och vi haft så bra relation ❤ Men avskyr ensamheten som blev när de gick bort den är värst😢. Min trygghet är liksom borta känns det som och det är läskigt. Det de stog för går inte ersättas så är det bara😢
Nåväl, oväder och stormbyar väntar till helgen och rent krasst skiter jag i det för jag ska inte ut, kan inte. Jag och smärtorna ska tillbringa helgen i hop vilken höjdare va😉 Få se vem som vinner?
Nu blir det TV tills jag blir trötter så med det säger jag på återhörande och natti natt då det beger sig😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar