Veckan har rasat förbi och det är helg snart igen. Min rygg är exakt likadan och det gör hiskligt ont i det som small i den på alla hjärtans dag vad det nu var😨 Så ska i väg för koll i morrn om det går att lätta på trycket i ryggraden lite. Saker har hänt i veckan som jag är så glad över och jag säger som så "gå inte bakom nåns rygg " för sanningar kommer alltid fram. Lämnar det här och en dag kommer sannnigen i kapp så är det.
I går hade jag och dotra en mys dag och vi lagade god mat och bara va, så mysigt💖 Men dagen började lite kaotiskt då hennes piercing hamnat innaför skinnet i näsa i en inflammation isch ryser😨 Men jag körde ner henne till piercing studion så det fixade detta galant så vi slapp till nått sjukhus och skära odyl. Så efter detta så blev det en hel dags mys. Hon är ju den som jag känner mig mest säker med med tanke på corona, influensor mm. Hon är själv mest hemma och super noggrann då det gäller hålla sig borta från folk och skydda sig själv . Vi har ju alltid varit enormt nog då hon växte upp med katastrofalt immunförsvar , var sjuk illa långa perioder jösses vi hade isolering i hemmet flera perioder så hon skulle stärka sitt immunförsvar . Då var vi tvugna att tänka inte bara en gång och samma gäller ju nu med mitt hjärtfel. Det går inte chansa rätt och slätt finns inte en enda anledning då jag har bara detta liv inget i reserv. Sen får folk säga vad de vill det skiter jag i, deras problem inte mina.
Idag var det samtal igen , alltid lika gott för det ger mig så mycket perspektiv på mycket framförallt att ta vara på mig som är den viktigaste personen i mitt liv helt ärligt. Så är det ju. Så dissikerar mig igenom mitt liv vad som hänt, vad och hur jag gjort och vad jag ska göra för att leva mitt liv på bästa möjliga sätt med allt jag har inom mig. Dessa samtal har verkligen öppnat mina ögon på så många possitiva vis. Efter samtalet åkte jag till en butik utanför stan som säljer magisk inredning mm. Var ute efter 2 ljuslyktor i orange till mitt kök jag nu ändrat om till massa orange som piggar upp i mörkret och efter denna långdragna vidriga pandemi i socialr isolering. Men sparsamt av den färgen så hittade bara 3 jätte stora kristaller jag ska göra nått med i orange. De hade magiska ljuslyktor annars som jag aldig förr sett.
Jag åkte dit i dagsljuset, vandrade runt 30 minuter ca och kommer ut till en grym dimma , knall rosa himmel på sina ställen och man såg knappt utanför bilfönstret så tät var dimman. På en gång kom det och riktigt otäckt.
Detta var precis utanför bilfönstret och man såg ingenting nästan. Det blev till att krypa i 30 km/tim tills det lättade.
Väl hemma blev det en smarrig sallad med massa gott i och jag köpte faktiskt med mig 2 napoleon bakelser med😉 En i dag 1 i morrn. Det var jag värd denna dag efter att ha gått ner på stan till min samtalskontakt med min så in i bomben värkade rygg insnörd i min stora rygg korsett för att hålla ryggraden på plats så det inte hugger som knivar. Då får man faktiskt mumsa bakelse😉 Man kämpar på och rör sig fast varje steg är ett knivhugg i ryggen men rörelse är bästa sätt. Har aldrig varit den lata typen som tagit bilen till allt . Jösses jag har nog cyklat jorden runt ett par varv genom mina år hittills. När man inte hade bil var cykeln färdmedlet i alla år. Storhandling på cykel, åka in till sjukhus på cykel, nyopererad på cykel jag cyklade till allt eller gick. Har nog det att tacka i dag som skadad att jag hade så bra kondis då olyckan skedde och att jag klarat alla dessa 26 år med det olyckan gav för jag hade en grund av en bra kropp innan. Tyvärr i dag går det utför men man gör så gott man kan. Tyvärr kostar all rörselse i form av smärta idag så det gäller att välja för att orka ta denna pay back. I dagsläget är orken slut och värken olidlig så det är dag för dag i bland timma för timma just nu. Orkar jag så orkar jag och om inte är det vila. När det ges ork är det bara dra på en gång, det går inte planera längre. Men jag har ju det livet att jag kan när jag vill vilket är toppen. Men ett liv som självklart är speciellt och bara kan förstås av likasinnade tror jag. Sätta planer går inte längre och att gå emot smärtorna, dra på pokerfejs och låtsas som man är en frisk person går inte heller idag, Den tiden är förbi för länge sedan. Och i ärlighetens namn inget man direkt gjort för sig själv mer än stjälpa ännu mer tyvärr. Ofta handlat om att vara till lags för andra men inget som nånsin gynnat mig själv så bra , mestadels bara med mer och mer smärtor. Detta är ju inte snällt mot sig själv på långa vägar, enbart korkat. Jag måste ju ta de krafter jag har kvar till att sköta mig själv, alla hem göromål, handla, laga mat, tvätta osv. Om jag inte fixar det vad händer då liksom???? De dagar jag ligger här och värken tagit överhanden som den faktiskt gör just nu är man rejält ensam i det.
Självklart hoppas man att en dag blir det bättre. Bra kan det aldrig mer bli men bättre så pass att man orkar lite mer. Hoppet är det sista sägs det och jag hoppas 😊
Nu blir det sängen så ryggraden får vila så med det säger jag på återhörande 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar