En bra dag i dag, dessa har lyst med sin frånvaro sista månaderna😢 Men blev inringd av pacemaker avdelningen i går att komma och läsa av min dosa i bröstet även träffa tillverkaren till denna. 6 månaders inspelningar nattetid, mina bandade larm, 50 stycken sen november odyl. Det första han var sa tillverkaren var, vilket magnifikt EKG . Att det såg friskt och starkt ut mitt hjärta och att jag inte haft några farliga eller livshotande incidenter alls dessa månader sedan de satte in min dosa i bröstkorgen. Detta gjorde min dag SOM jag behövde höra detta ojojoj 🤗🤗🤗. Den panik ångest jag levt med nu sen mars då dessa arytmier satte galet fart är det värsta jag nånsin drabbats av och jag har gått igenom mycke i mitt liv. Ångesten lam slår en och man har ingen kontroll alls över den när , var hur den rasar. Jag har inte orkat nått, inte orkat prata i telefon jag som älskar det, inte varit social, svårt att ens åka och handla då tankarna ständigt malt att jag kan få en arytmi och segna ihop . Fruktansvärd stress och ibland t.o.m döds ångest så rädd har jag varit, fy!
Sa detta till en ambulans kvinna att jag har ju alltid haft koll på ALLT. Fixat allt, kämpat, krigat odyl men detta skit har jag ingen kontroll om alls och det stör mig. Känner mig vek rent sagt och hon svarade att ingen kan vara stark jämt, alla faller nån gång i livet över nått och om det är NÅTT man faller över är det en hjärt diagnos. Hon trodde ingen ärligt talat går hem och är obrydd att ha fått en sådan ONEJ.
Minns min första natt hemma efter 3 dagar på hjärt intensiven och att ha talat med läkarna som förklarade att detta hjärtfel dör man av i sömnen/vila om det händer. Najs, vem ville vila eller sova då var ju tanken direkt. Tänkte jag skiter i att sova och hjärnspökena var ett faktum redan då efter den brutala förklaringen. Var så man gjorde sig fin till säng gåendet ifall att så man inte såg schabbig ut typ. Man tänkte ska min dotter hitta mig som jag hittade mamma😢 Likaså flashade mammas död eftersom jag just hittade henne hjärndöd i sängen hemma. Det blev ju ett trauma för mig då jag inte hade en enda tanke på att mamma skulle dö just då och min skräck för det . Klart man tänkte när det blev äldre men bara tanken lamslog mig varje gång att jag skulle aldrig klara av att se mina föräldrar dö så känslig som jag är just i sådana sammanhang. Såg min mormor då jag var 13 år med akut kallbrand upp till höfterna båda benen och hur hon låg där bortom all räddning medvetslös. Det knäckte mig då i många år men höll det för mig själv vilket inte var så bra. Efter det blev döden panik för mig och har alltid varit.
Sen pappas bortgång så fruktansvärd i 10 dagar att se. Så ovärdigt vidrigt bemötande av vården som det var och hur han långsamt försvann från mig och jag kunde ingenting göra. Bara finnas vid hans sida dessa dagar så han kände tryggheten hoppas jag. Dessutom var jag helt ensam med honom och han dog mitt framför ansiktet på mig. Denna totala tysthet just då och när jag som mest hade behövt nån vid min sida så stod jag ensam med min döda pappa så horribelt allt var just då😢. Dessa syner och känsla kommer för alltid vara på min näthinna känns det som. Och så får man själv höra att du har ett allvarligt hjärtfel på det ja klart man reagerar.
Men idag såg allt strålande ut och det suger jag in till hjärn spöket och paniken som härjat i mig sen mars nu 🤣
Att jag känner av är beta blockerarens biverkningar och det gäller att lära sig leva med detta och att Jag igen måste göra om lite i mitt levnads sätt att ta allt lite lugnare. Det är en utmaning av dess like då det är min personlighet liksom som är så. Har ju svårt att ta saker lungt så lungt som jag nu måste. Förvjust nu ör det verklogen slowmotion känns det som. Med mina smärtor mm har man ju bra dagar mellan helvetena och då har man lite kört på dessa för förlorad tid då man mått dåligt. Nu går inte det utan nu är det en jämn lugn linje alltid liksom. Ja jösses en hel vetenskap detta🤣
Nu är min nästa tid med arytmi psykolog snart sen i slutet på maj arytmi läkaren äntligen.
Men jag lunkar vidare och tar dagen som den kommer, lyssnar på kroppen och än känns inte detta med socialt liv så viktigt, jag orkar helt enkelt inte det just nu. Nu har jag focus på ta hand om mig som jag varit dålig på förr. Är ju inte så bara att man får ett bra besked försvinner allt annat på studs. Jag hade dessutom min svåra utmattning sen 2019 i bagaget obehandlad så jag har en bra bit på vägen tillbaka kvar. Är mycket som ska göras på hjärtmottagningen som ajmalin test mm. Så allt får ha sin gång i den takt jag orkar.
Men jag känner mig mycket glad i kväll och tänk om jag bara hade kunnat få ringa mamma eller pappa och berättat allt❤ Gör det på mitt eget lilla vis ändå förmedlar det. 😊
Nu blir det lugn kväll med TV och andas ut just i nuet.
Sänder mina tanker upp emot himlen❤ Saknar er hejdlöst men ni finns i mitt hjärta var jag än går, varje sekund ❤
Med det säger jag på återhörande 😙❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar