Denna dag passerad snart och har varit lugn för det är sjukligt vad trött man blir efter ett sådant där anfall. Lite nere blir man också då detta begränsar mig kraftigt i det mesta. Hade fått upp ett litet hopp då jag varit symtomfri från det värsta anfallen nu sen maj månad men i går rammlade man ner lite på ruta 1 i ett igen 😣. Alla duktiga dagar att inte tänka på skiten, mota ångesten vilket varit ett heltidsjobb såklart men jag har mått så mycket bättre om än denna sjuka trötthet. Så nu ska man jobba sig upp igen till detta att våga igen. Åkte faktiskt iväg på eftermiddagen för att handla lite jag glömt och mest för att inte låta rädslan ta över igen så man inte vågar nått. Det slog mig i bilen om just denna ensamhet i detta som är minst lika jobbig. Att vara ensam när det kommer och på nått vis inte kunna ringa nån för man vill ju inte vara en jobbig jävel som gnäller. För ofta får man sånt skit slängt i fejset långt efter . Inte för jag varit en nån som belastat andra nånsin men lite detta att det är bäst att klara sig själv så finns heller inget att snacka om. Man har helt enkelt ryggen fri👍🏻 Mamma och pappa kunde man alltid ringa till de dömde liksom inte och man kunde ringa när som helst och de besatt ett otroligt lugn som jag tror jag hade behövt nu.
Ambulans kvinnan i går fick se fotot på mamma jag har på öppna spisen och sa att hon ser otroligt snäll ut och frågade om hon var sjuksköterska 😊 Hon tyckte hon såg ut som en snäll sådan. Ja visst var hon otroligt snäll ojoj.
Men idag när jag körde runt lite blev det så där känslan att vara ensam på ett olustigt vis för det är så det känts sen mamma och pappa dog. Sjukt ensam och total tomhet bara. Det jag haft kontakt med i släkten finns heller inte kvar och mammas bror är i livets slutskede nu så alla är borta liksom. Så detta med hjärta hade definitivt inte behövt komma känner jag det var bara droppen av alla eländen man gått igenom. Och jätte trist att inte ha en familj längre , ingen förtrolig liksom. Men men så är livet, denna familje idyll man drömde om en gång ja så blev det inte. Men jag är inte ensam har en väninna med samma dilemma så då är vi två 😉 Och vi är flera väninnor som inte har barnbarn odyl jaja man kan inte få allt.
Min egen mamma var ju sjuk hela sitt liv men en sak sa hon alltid att när min dotter föddes fick mamma energin, hoppet, glädjen tillbaka. Hon älskade verkligen min dotter till skyarna och fanns alltid där för henne och gjorde nog mycket att det blev lättare för henne att leva med sina sjukdommar . Kan gå till min egen mormor som tog hand om mig första åren massor då mamma var mycket sjuk, jösses hon var 70 år när jag föddes och blev som mamma nummer 2 för mig. Fantastisk kvinna❤ Vår familj var ju jätte stor då med mormors alla syskon 16 stycken och deras respektiva och barn och ofta ofta samlades alla just hos mormor där ute på landet och det lagade mat, dukade långbord och det var alltid så mysigt då det alltid fanns folk, fullt hus ALLTID det saknar jag. Otrolig sammanhållning som min mormor och morfar stod för och även min farmor som var ensam fick alltid hänga med. Så mysigt bara❤ Mamma och pappa hade det verkligen bra då bådas familjer var vänner och umgicks.
Sådant existerar ju inte idag , jo jag var med om det då jag var 20 gedigen vänskap. Idag är allt så ytligt, falskt på nått vis jag vet inte men långt i från det gedigna ärliga som det var förr.
Nåväl, i morrn åker min dotter ut till kusten och blir där ett tag, nästan där vi hade sommarstugan. Jag ska försöka ta mig ut dit också för att få lite havs luft och se nått annat än denna trista stad. Men har allergiologen på tisdag så tills dess måste jag vara hemma, åker efter i såfall.
Nu ska jag glo på TV tills jag blir trötter men först en dusch.
En tanke till mamma och pappa där i landet bakom molnen.❤ Fyfan vad jag saknar er😢 Mellan varven är det så tufft att gå igenom det jag gör nu utan er. Saknar det ni var för mig den genuina tryggheten man aldrig nånsin nån annanstans kan hitta. Men oerhört tacksam att jag fick ha er över halva mitt liv och tänker på de som förlorar sina kära när de är unga fy. Men nånstans spelar det ingen roll när man blir föräldra lös rent krasst gör det lika ont tror jag även om man är gammal kärring som jag är nästan 😢🤣
Så på återhörande och natti natt då de beger sig😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar