Skit dagar har passerat😢 Vansinniga takykardier som avlöst varann och ambulansen har varit här var och varannan dag för att kolla ekg att det är goda rusningar vilket det varit men totalt nockat mig. En dag hade jag 3 stycken på samma dag då orkade jag knappt stå upp efter det och valde åka in på akuten. Jag orkar fan inte mer 😢 Detta är så mentalt jädra jobbigt att ord saknas. Stressen är på högvarv för man vet aldrig då de kommer och det kommer från 55 puls slag upp till 120 på en sekund i vila. Det är som livet på en sekund rinner ner i fötterna och man vill bara svimma. Så fruktansvärt otäckt usch.
Förbannad blir jag då jag bandar och bandar helvetet och när jag sen ringer sjukhuset finns ingen som kan svara på om det just då är en farlig arytmi eller inte. Varför har jag då denna dosa i mitt bröst??? Den stressar mig bara då jag inte får veta förens efter 1 dag, hjälper ju inte mig ett piss. De får fasen operera ut denna vill inte ha den.
På det har jag varit orolig för dotra som ligger i corona och definitivt inte mår bra plus att massa saker drabbat henne som är rent åt helvete. Säger bara jävla psykiatri vård och socialtjänst. Gör mig snart olycklig på dessa instanser som definitivt inte är till för den svage eller sjuke. En ren jädra makt galenhet med hetsjakt på sjuka människor. Jag var så arg att jag ringde dels och bokade en telefon tid hos psykiatrin och asen ringde inte ens upp. Lika pratade jag in på avdelningschefens telefon svarare och tro på fan han återkopplade, nix!!! Är det konstigt att människor tar sina liv i Sverige, näe. Den vården är så sjuk att ja jag vet inte vad man ska säga. Googlar man på läkar namn som är inhyrda där är det skrämmande läsning då massor vittnar om att de som vårdar är sjukare än än patienterna, skrämmande. För ett par år sedan var det nån helt vettvilling som satt och snacka massa skit inför patienterna varvid jag ringde upp till verksamhets chef och stort ifrågasatte och 2 dagar senare står i tidningen psykiatri läkare sparkad från sjukhuset. Otäckt!!!
Det blir liksom aldrig lungt i mitt liv av nån konstig anledning och jag kan bara inte stå och se på att nån faller till avgrunden för den inte orkar. Till priset rasar jag med så är det. Men sitt eget kött och blod kan man gå över eld för så är det.
Var till läkare själv dagen efter en natt på akuten där man inte fick en enda lugn stund då man låg med telemetrin. Fick en fotbojjad påtänd man till granne i båset som var allt annat än lugn. Vrålade könsord till personal och kastade sig ut från sängen rakt ner i golvet in till mitt bås. När läkare pratade med mig kommenterade han men svärord och annat otrevligt, alltså varför lägger man en sådan patient bland hjärtsjuka under bevakning ens och inga vakter??? Jag var ju skit rädd han sulle löpa amok där och tänkte nästan dra av mig alla sladdar och bara åka hem. Så hemma 2 på natten sen upp till läkaren som jag vid besöket glömde hälften av det jag skulle säga, var så slut. Men fick kolestrol och sådana prover tagna och dessa som jag ser det hade förbättrats betydligt vissa super vilket gör mig så glad att kostförändringarna och vikt nedgång gjort susen. Likaså långtids socker som gått upp pga min stress hade gått ner till bra värde. Så nått positivt iallafall. Men det andra glömde jag helt bort i dimman så får boka en ny tid suck!!! Men läkaren konstaterade att jag är svårt stressad och inbokades till psykolog för min utbrändhet. På tiden då det lovade redan då jag kollapsade 2019 att jag skulle få så mycket hjälp, mors!!! Ingen jäkel hörde av sig som vanligt.
Så nu går dagarna i ultrarapid, orkar ingenting mer än det bara viktigaste göra mat och ta hand om mig själv. Så slut och tom på energier att det är läskigt. Så just nu tar jag timma för timma om ens det. Orkar inte prata i telefon, orkar ingenting😢 plus att det närmar sig pappas döds dag 1 augusti😭 Dessa årsdagar är vidriga och jag som är känslig tar det såklart extra hårt. Saknaden blir påminnd så hårt fy!!! Hade verkligen behövt mina föräldrar nu ojoj. Att bli så utömd på allt vad energier är gör också att man på nått vis blir så jädra ensam och lite så en börda så klart= en jobbig jävel. Jag som alltid stått upp i ur och skur och aldrig backat för nått är en urvriden disktrasa som inte orkar nått just nu och det är ju ingen härlig person att hänga med. Men livet har varit tufft så ända in i bomben , sällan man fått åka i nån gräddfil om man säger så. Nåväl, jag jobbar på i detta , backar ner nått steg och klättra upp igen det är ju så det funkar. Allt blir inte bra på en dag eller två. 30 år med konstant stress för rent krasst har det ju varit så och detta avhandlar man inte på en lunch liksom. Det kommer ta tid så är det och den tiden förstår jag kommer bli lång men får så vara.
Jag vilar så mycket de går just nu, ser till att äta bra och bara vårda mig själv ❤ Så får det bli.
Nu blir det lite mat, ev en promenad senare OM jag orkar om inte är det inte hela världen. EN sak i taget👍🏻
Med det säger jag på återhörande och måste lägga in en så vacker bild så klart inte 100 riktig utan "shoppad" men från GLASS BEACH i Kalifornien. Där allt skräp och glas slipats av vattnet och hamnat på stranden likt glas stenar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar