Idag har jag haft en dag med ingenting. Det är det bästa man kan ha när man är utbränd. Inga måsten, inga tider att passa inte nått utan bara göra det man orkar . Detta är inte att vara lat eller nått i den liknelsen, långt därifrån. Utmattning eller utbränd är när man levt under svår stress under lång tid i kombination med för lite återhämtning . Det är alltså så långt i från lathet man kan komma, faktiskt raka motsattsen för de som inte visste. Å tänka sig att en sjukpensionär kan bli det va.
Ta bara att som i mitt fall leva i 27 år med svåra smärtor varje dag och i mitt fall kan jag inte äta värktabletter av någon form för att döva eller få spejs pga min mastcells sjukdom. Har aldrig tålt sådant i mitt liv. Så att gå med dessa smärtor jämt bara det bränner ut plus allt det andra jag haft i livet. Listan är kilometer med eländen. Å varför skriver jag ens detta? Jo för genom livet har jag fått höra så mycket skit rent sagt hur jag ska eller borde göra eller vara. Man ser ju inte det skador jag har utanpå , inte i mitt ansikte eller kroppsligt utanpå. Och hur jag valt att vara utåt en för det mesta glad tjej med aptit på livet. När man klivit utanför hemmets dörr för att göra nått, träffas osv har jag alltid haft med mig ett glatt humör och mitt pokerfejs. För gudarna ska veta att börjar man prata smärtor odyl är man bara en jobbig jävel. Andra pratar jobb, vad de åstadkommit, hur duktiga det varit odyl och det är ju deras vardag. Men oftast kan man inte förstå att leva med smärtor är mer än ett heltidsjobb och dess presterande det vet jag som varit i båda dessa världar. Jag jobbade arslet av mig innan olyckan, pendlade långt, arbetstider som kunde vara från 7-24 ibland både veckor och helg. Jag älskade arbeta, var duktig på det jag jobbade med och jag tjänade bra.
Jämför jag idag arbete/vara sjuk var arbetet rena semestern. Fyfarao att kunna gå och arbeta och må bra i kropp och själ , skulle göra allt för det igen men tyvärr min kropp är för skadad att orka. 😢 Att sova dåligt vare sig man sovit 9 timmar vaknar man lika trött om inte tröttare för värken gör att man kommer inte ner i djupsömn som kroppen behöver. År ut och år in det tär.
Du har ingen energi, man är utmattad, man får ännu ondare precis överallt och det onda hoppar från kroppsdel till kroppsdel. Vissa dagar har man sådana kramper muskulärt att man kan inte sätta de ena benet för det andra så värker det. Det är en trötthet som inte går att vila bort. Man får svårt att fungera i vardagen, ångest och man kan bli handlingsförlamad för man orkar bara inte. Ska man då också försvara detta man har då ofta omgivningen och de friska har massa tyckande hehe då rinner bägaren över kan jag säga.
Å ja jag har fått höra det mesta för jag var ju ung då jag skadade mig 34 år bara och inte ska en 34 åring bli så dålig att man inte kommer igen tror de som inget vett har uppenbarligen 😉 Har det sen gått ett par år ja då har man latat Sig, haft det jäkligt bra som bara kan gå hemma och slippa ansvar osv. GÅ HEMMA????? 🤣🤣 Är nog det sista man gjort.
För det första, all sjukvård, alla tider att passa, undersökningar många tuffa sådana, läkarsamtal, rehab, behandlingar,sjukhus inläggningar, operationer i uppsjö och följderna av sådana mm mm. Sedan den mentala biten då man inte alltid träffat så sköna människor i vården eller i ens omgivning heller för sådant finns också. Ja listan att vara sjuk eller skadad kan göras mils lång hur det är och den behövs upprepas om och om igen innebörden för devsom inte fattar eller ens vill fatta men å andra sidan fattar de nog inte ändå 🙄
Jag som varit på båda dessa sidor kan ju vända på allt och säga är det några som är gnälliga är det väl de friska som gnäller på nonsens. Varför ens gnälla om man är frisk liksom, jösses vilken lycka. Minns att mitt friska liv var så bekymmerfritt då allt bara fungerade och allt man gjorde utan några problem eller förberedelser ojoj. 😍 Att bli sjuk ger också massa massa positivt på det plan att man blir väldigt ödmjuk mot livet, tar vara på helt andra saker man aldrig skulle sett som frisk vara av betydelse just, empati för andra människors livsöden de som har det tufft osv. Guld värda saker💖
Detta får mig att tänka så på de samtal jag hade med släkting förra veckan som sa att min mamma var bortskämd likaså jag då jag föddes. Att vi fick sådan focus av många i släkten, alltså vilken besk bitterhet som varat i så många herrans år😲 Att definiera min svårt sjuka mamma som hon var då till bortskämd och på det ifrågasätta om mamma verkligen var förlamad veller fejkade hon tror de och jag som föddes just då blev det per automatik, FANTASTISKT 🤣🤣🤣 Detta går ju hand i hand med det övriga jag skrivit att man är inte trodd som sjuk/skadad och en bitterhet, självömkan och egoism hos omgivningen för att man är sjuk, varför???? Då är de fasen ännu sjukare och borde vända tvivlet mot sig själva i stället.
Näe var tacksamma ni är friska ni som är det säger jag, ta vara på det för jösses på 2 sekunder kan ditt liv förändras till raka motsats. En vurpa på cykel i hög fart i halt väglag och en refug på det blev mitt fall och det tog bara sekunder den dagen som helt förändrade mitt liv 😢 Den olyckan tog så mycket från mig och som min läkare på rehab sa , dags att säga hejdå till ditt gamla liv och välkomna det nya. VÄLKOMNA🙄🙄🙄Trodde karln va galen, välkomna ett liv fullpackat av smärtor??? Men smärtorna var inte det värsta det är att inte bli trodd på och ifrågasatt för att det inte syns av omgivningen.
Och jag skriver för att sätta ord, vrida, vändapå allt och jämföra försöka förstå Förr, under tiden och nu. Och att jag går igenom en svår period av svår utmattning och ångest just nu och mår inte särskilt bra sedan hjärtat också börjat krångla. Jag är livrädd och dödsångest är av och till varje dag speciellt när dessa arytmier sätter fart titt som tätt och att jag ska genomgå en tuff undersökning medicinskt för att trigga fram dessa arytmier och läsa dem då inlagd på intensiven vilket gör mig livrädd . Har heller ingen kontroll över detta läge just nu och är bara så vansinnigt trött av den medicin jag måste äta för mitt hjärta att jag orkar knappt nått, jag har INGEN ORK. Så självklart är jag inte glad och sprallig just nu jag har faktiskt fullt upp att klara av och orka!!!!
Mitt jag kämpar varenda minut per dag med detta vilket gör planering omöjlig, likaså hur jag orkar att må. Ska jag nånsin komma ur detta måste jag lyssna på vad min kropp säger inte på nån annan än den. Så är det!!!! Jag kan lova jag är den förste att vilja ta mig ur detta helvete jag hamnat i .
Till mamma och pappa i er himmel hade jag verkligen behövt er nu som stöd i detta. Era alltid så trygga, förstående och tröstande människor som ni var💖 Mina själsfränder genom livet💖
Nu blir det TV och en go kexchoklad till den😉😍