Dröpligt slut på denna helg kan man lungt säga. Vaknade i morse och armhålan var rejält svälld. Försökte med fingertoppen räkna alla varbölder i min ena armhåla och det är verkligen galet 8 stycken fick jag det till men är rejält svullet på djupet av armhålan så kan vara flera under så brukar det vara. Talgpåsarna som jag kallar dem är sprängfyllda med var och inte en enda tillstymmelse till öppning nånstans att tömma. Detta gör så galet ont att ord saknas för det i svenska akademins ordlista. Det är en rent sagt förbannad sjukdom HS. Handikappande delux och man känner sig så virdrigt äcklig av allt illaluktande var. Jag tänkte som så att jag åker in mot kvällen för att ev kunna få nån böld snittad så det tömmer sig nånstans och lättar på trycket i armhålan. Skulle ju först tvätta sängkläder igen då man måste hålla extra rent då den andra armhålan är snittad och utan bandage just nu. Kan inte ha mer tejp i den då det blivit blodiga sår för jag inte tål . Istället får man tvätta, tvätta och tvätta. Och det ska man göra när man har hidradenitis suppurativa då det är staflokock aureus. Även om HS i sig inte smittar men staflokocker kan.
Så mot kvällen här vad händer då, jo hjärtat löper amok också. Från puls på 65 upp till över 130 i vila som inte vek av minsta lilla. Jag brukar numer kunna när det elektriska i mitt hjärta får spunk lugna ner mig och djupandas, dricka kallt men mest av allt KOPPLA INTE PÅ HJÄRNAN!! Då är hjärt panikångesten där som ett jihuuuu. Så hände så klart i kväll. I en timma härdade jag ut tills allt snurrade, börja må illa och domnade i kroppen. Slutligen skakade som ett asplöv för då var dödsångesten där. Känslan, det är nu den dödliga arytmin kommer. Ett rent helvete detta skit. Så jag i ren panik ringde 112. Känslan att nu är det kört och det verkligen värker i bröstet av pulsen som rasar då är man bra liten kan jag säga fy.
Samma kvinna som förr den som nekat både min dottter när hennes puls var 32, mig och annan anhörig som faktiskt hade hjärtinfarkt och blev akutopererad men blev nekad ambulans och hänvisad även henne till sjukresa hon svarade som alltid att ge fan i att skicka ambulans . Kopplade bort mig till sjukresa som inte hade en enda bil. Med rasande hjärta ringer jag igen 112 då grät jag fanimig och rev i att jag kan fanimig inte ens ställa mig upp så tuppar jag av. Mitt hjärta har konstant rusat nu i 1 timma och hela jag skakar av matthet och ska ta mig ner 3 våningar ut på gatan när en taxi kommer kanske om 2 timmar, SERIÖST ????? Hur fan kan man vara så in i norden okänslig och jobba där?? Att sitta ensam med dödsångest, rasande hjärta och det hjärtfel jag har där man aldrig kan veta om arytmin faktiskt är dödlig då är man rätt liten kan jag säga. När man hör någon skräckslagen borde man väl fan reagera nått? Ringde min kille och han är väl fantastisk för han kom direkt❤ Oerhört tacksam att ha honom vid min sida❤
Men ambulans kom direkt efter mitt andra samtal dit och jag hade ett blodtryck då på 195/95 jo tack med all rätt när dessa pärser kommer. Men normal sinus rytm om än lite hög då men så gott att få hjälpen när man är så in i bomben rädd. Mycket har jag varit med om men detta toppar allt gånger 100, det är vidrigt. Och ångest har jag aldrig i mitt liv haft inna detta helvete kom efter coronan. Inte ens en tendens kan jag säga fast det är lätt för folk att klämna ur sig det ordet hit och dit. Jag har ångest för minsta lilla typ. Då har man aldrig haft det om man så lättvindigt svänger med det ordet i de flesta patetiska situationer
Men nu är pulsen nere i 68 så skönt men efter en sådan här attack är man totalt slut i varenda liten micro del av kroppen. Är likvärdigt den energi som går åt vid en svår panik attack och arytmi att springa fasen marathon.
Resten av denna kväll blir bara ko lugn nu. Vågar knappt röra mig i soffan. Hatar detta skit samtidigt stolt att jag faktiskt motat många attacker sen i somras då mitt hjärta slagit om till galen plus och fått de gå tillbaka utan att få den vildaste panik ångesten. Men i kväll gick det inte rädslan och paniken tog överhand. Och kvarstår jag har ett fel på det elektriska i mitt hjärta, jonkanalssjukdom. Tror också allt detta med med mina armhålor lite knäckt mig mentalt då det inte verkar finnas nån ende på skoven just nu. Så här har jag aldrig under mina 10 år med detta haft det inte ens i närheten. Och den medicin jag måste ta är den jag fick sjukligt svår closstridium av sist 2019 efter den livshotande anafylaxin. Att jag då nästan var kandidat för faceses transplantation om det intevskulle sluta . Att då en läkare ger mig detta IGEN och inte lyssnar vad jag säger, jag tål inte gör mig vettskrämd. Sist var jag faktiakt på väg att dö pga samma jädra nonchalans att inte lyssna. Varför lyssnar de inte???? Jag har ändå haft 4 svåra closstridium nu då jag måstat ta antibiotika mot antibiotikan för tarmen var så illa sjuk. Inte en chans jag tar detta de skrev ut inför jul så jag ska ligga på infektion julafton för ingen fattar vad man säger. Aldrig!!!
Ja ja The End på denna helg blev ju grant värre. Men glad mitt hjärta mår bra igen❤
Älskade lilla mammsen i kväll hade jag behövt prata med dig, hatar att känna mig ynklig och rädd så här. Men vet att allt jag sett när jag åkte med min pappa i 5 år in och ut på akuten. Alla hans hemska blodförgiftningar pga staflokocke aureus just. Hur snabbt det gick och hur jädra sjuk man kan bli, hur snabbt livet kan vända till livshotande och att livet ibland hänger på yttersts tråden och hur vidrigt det var det har satt sina spår i mig. Å ja jag har blivit känslig eller snarare mer vaksam och största respekt för just bakterien staflokock aureus efter allt jag sett. Jag är livrädd att bli sjuk 😢 Speciellt nu då man absolut inte får ha med nån anhörig så blir känslan olustig.
Nåväl jag ska ta det väldigt lungt i kväll orkar inte nått mer denna dag. Så med det säger jag på återhörande och en fortsatt toppen söndagkväll 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar