Suttit här på kvällen och kollat igenom alla gamla telefoner som ligger här. Blivit ett par genom åren. Massa foton och filmer😍 Många minnen med mamma och pappa i dessa telefoner även samtal från appen jag hade då jag höll på med mitt bostadsbolag. Man var ju tvungen banda allt för annars hade ju aldrig nånting sagts hmmm 😃
Nostalgisk inför stundande jul då den är kämpig när ens kära inte längre finns med😢 Så kommer det vara tills den dag det gör mindre ont , så enkelt.
Många års minnen och fastnade vid ett simpelt foto egentligen men det var pappas och min sista tur ute med hans permobil ner på stan, april 27,de 2019 . Han hade längtat så efter en subway baugett som han älskade med röra och massa gottigt i. Han fick ju inte åka ensam i trafiken då han kom på boendet så jag cyklade alltid med honom. Dels så han skulle hitta hem då han flyttat till ett område han inte kände till sen han blev äldre och sjuk. Det gjorde honom ingenting att jag åkte med bakom ville ju ha kollen på honom . Han älskade köra sin scooter som han alltid sa 😊 Detta var en dag han ville åka till Minneslunden där mamma låg. Han hade svårt för att åka dit det var nog hemskt jobbigt.
Jag tror allt med mammas hastiga död knäckt vår familj på ett mentalt vis. Det blev ett trauma rätt och slätt. Då det händer utan förvarning och mqn hittar sin älskade redan bortom räddning , klart det sätter sig på näthinnan lång tid. Så ockwå för pappa som förmodlogen blev chockad redan på morgonen och inte ville inse faktum utan gick ut från henns rum tills jag ringde massa timmar senare. Han ringde ju inte ens mig utan av en slump ringde jag 11.45 på dagen och då först berättade han att han tyckte hon sovit så länge.
Det blev en chock för oss alla men idag är jag glad jag kan minnas mamma från då hon var levande och frisk om än det tagit lång tid att komma hit. Alla är vi oloka och tiden får ha sin gång helt enkelt. Och jag kommer alltid berätta om mina föräldrar om jag könner för det här i mon dagbok och i livet. Sakna dem kommer jag också alltid göra för som sagt det var en stor del av mitt liv. Minnas, sakna, prata etc är inte lika med att må dåligt . Inte för mig. Jag har många kompisar som gått till andra sidan och jag minns massor, tänker på dem av och till självklart. Det var delar av mitt liv. Vore väl psykopat eller empatilös om jag raderade mitt tidigare liv vare sig det var glatt eller sorgligt. Mitt liv som "varit " är ju den jag är idag. Så finaste lilla pappa med sin efterlängtade subway baugett ❤ och ett mysigt avslut på den dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar