Jösses vilken deprimerad dag det blev usch! Det har varit så grått att man vet snart inte vad längre. Det har snöat hela dagen regn/blask/snö. Man blir ju snart galen på detta gråa. När ska det komma några dagar i rad med sol och lite värme? Näe dessa vidriga dagar drar ner en för det har pågått så länge nu. Jag satte mig ner i soffan på eftermiddagen och alla dessa tankar om när vi nu ska läggas in dotra och jag bara sköljde över, jag vill inte. Jag vet att hon känner likadant vi är livrädda. Vad är det för vidrig mutation vi har? Har frågat på forum om detta men ingen verkar ha detta. Vad är det vi ärvt? Ingen finns heller kvar i livet och kan svara på det. Det jag vet är ju att vår släkt är illa drabbad och att min mamma och mormor hade det och bakåt I ledet plus mina kusiner som jag inte har nån kontakt med alls å såklart mammas bror som inte heller finns med här längre. Ibland förbannar jag att jag började fråga läkarna vad det var på mitt hjärta de lilla de skrivit men aldrig ens förklarat. Hur nu man kan missa ett medfött hjärtfel på oss alla i alla dessa år. Det är ju skrämmande. En läkare sa då jag var 18 år och fick hjärtmuskelinflammation och gick på kontroller efter det att det låter på ditt hjärta som att du har ett hjärtfel hmmm ja det var ju precis det jag hade😫
Jag är så rädd för sjukvården efter allt detta I alla år och litar inte på nån längre. Så mycket skit snack både jag och dotra fått kastat i våra fejs genom åren när det varit fel på våra hjärtan INTE ångest och andas i en påse och så sa de alltid " lilla gumman" , VA??? Framförallt att de inte såg på min mamma som varit hjärtpatient pga flera hjärtinfarkter och inlöggningar. Hur fan har de kunnat missa? Tänk om mamma ändå fanns kvar så jag kunde fråga henne hur hon VERKLIGEN mådde ned sitt hjärta . Det är så mycket jag skulle behöva fråga henne om😢 Och just inför detta ha henne här nu ❤️
Jag pratade med en gammal granne idag som samtidigt då jag miste min mamma också miste sin och hon sa likadant att inget är nånsin sig likt sen den dagen. Hon stod också sin mamma så nära precis som mig. Vi sa båda två att vi förlorade 2, en mamma och en bästa vän och rent krasst blev det 4 för mig då med pappa också. Hon beskrev det exakt som mig att fast åren gått gör det lika jädra ont än och denna sjuka saknad. Sen säger vissa detta patetiska gå vidare, fastna inte i det och blä blä blä. Vi är alla olika hur svårt är det att fatta? Alla står inte nära sina föräldrar kanske eller har samma känsliga själ helt enkelt. Finns så många olika varianter av människan där vissa har mer känslor än andra av olika anledningar. Vi föds ju med olika gener som fungerar olika så vem är vem att bedöma vad som är rätt och fel i varje individs tänkande och beteende? Jag kan inte säga till nån som inte sörjer alls att göra det och det gäller ju tvärtom. Finns inga rätt eller fel eller att man är svag, stark eller duktig beroende på vad man gör eller hur man är. Finns ju t.o.m människor som inte har det spektrumet att kunna känna känslor eller bry sig pga diagnoser. Alla agerar vi efter den genuppättning vi föds med så jag betackar mig för de som framhäver sig perfekta och klarar av allt på kort tid och bara är helt fantastiska enligt de själva. Min personlighet kan acceptera att de är annorlunda gentemot mig men förväntar mig desamma tillbaks för att vi faktiskt är olika punkt slut!!!
Jag kommer så länge jag lever sakna Båda mina föräldrar ❤️ Jag kommer gråta över det ibland, minnas just den dagen men såklart minnas allt det jag hann få tillsammans med dem. Och allt detta i en salig kompott upp och ner för att JAG är sån, född så.
Ska klura lite här över påsken 🤗
Summa summarum jag kommer ALLTID sakna, ALLTID fälla en tår över det som blev, minnas era sista andetag hur det var 😭 Vara TACKSAM att vi ändå fick så lång tid med varann❤️ Och våra FANTASTISKA minnen❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar