Hej mamma och pappa❤️
Tänk att det gått så lång tid nu och ändå känns det som det inte alls var länge sen. Fortfarande minns jag allt från dessa dagar glasklart. Sorgen och saknaden har varit tuffa att kämpa med fy 😭. Men för att orka byter det skepnad på nått vis och är inte så som det var i början för då skulle ingen överleva det som man mådde då hela tiden. Med tiden går det över till nya nivåer, "det är ju som det är att ni inte längre är med oss utan det är ju så här livet är", man har en stund på jorden. Men jag kan förnimma nu, kan känna dofter från just den dagen och dofter som pappas parfym, din pipa som att du sitter och röker på min balkong så där som vi brukade när vi tog rökpaus😊 Doften från jag lämnade rummet den där natten kl 3 mamma den har förföljt mig på specifika tillfällen . Som när jag är ute och kör bil, ska iväg till sjukhuset och det är nån tuff behandling osv. Det lustiga är att doften gör mig lugn då som att du är med på nått sätt. Å sticka spontant med bilen var ju vår grej 😁 till en annan stad å ta en fika eller en hamburgare typ. Tänk så vi for när jag fick bil vid 18. Åh du hade älskat den bil jag har nu en SUV 😁 Stor och så skön att både köra och sitta i.
Än idag kan jag vakna och tänka jag måste ringa mamma eller när skyddat nummer ringer hoppar hjärtat extra för så var det när du var svårt sjuk pappa. Alltid då du åkte med ambulans😢 Ja det är specifika minnen som griper tag i bland.
Jag tänker ofta att du mamma aldrig heller visste att du hade detta hjärtfel både jag och dotra fått reda på nu. Hur mycket jag skulle behöva fråga om du kände av ditt hjärta, om du upplevde rusningar och matthet. Om nån sagt till dig om långt QT? Eller om du minns att mormor nån gång klagade på sitt hjärta för hon hade ju också detta. Alla bakåt finns ju inte längre så jag kan ju inte fråga nånstans.
Nu var en speciell dag igen och då kommer sorgen så där tungt igen, min födelsedag. Åh vad jag skulle velat ni var här då😭
Ofta brukar jag och dotra säga när vi köpt nån bra hud vård, åh tänk denna skulle ju mormor velat ha och hur bra den skulle vara för dig 😊 Du älskade ju sånt. Det är ofta sånna där små saker som dyker upp men så gott att minnas . Vi pratar också om din mat, söndagssteken med din gräddsås å dina napoleon bakelser du gjorde plus allt annat 🥰 Alltså dessa går bara inte få till som du gjorde. Tänker också ofta att herreje jag har inte pratat med dig sen 11 juli 2017 helt sjukt vi som pratade x antal gånger per dag varje dag. Det sista samtalet har jag sparat från den app jag hade då som bandade. Vårt sista 😭 Å du sa vi hörs sen vilket vi inte nånsin mer gjorde. Sånt blir tungt 😭 Men glad jag har det kvar och kan lyssna på din röst fast du inte finns kvar här.
Helt galet så mycke jag skulle behöva prata med dig om. Att jag var en hårsmån från att komma till landet bakom molnen i maj 2019. Så galet när dig då och minns tydligt detta enormt starka ljus som kom från taket ner likt en tunnel att färdas i. Å hur enormt varmt det var samtidigt ett sånt lugn som var helt overkligt med tanke på situationen. Allt hördes så klart i rummet och jag hörde vad varenda människa sa men kunde inte för fem öre svara då de ropade på mig, det gick inte. Just då i detta enorma ljus minns jag så väl att jag tänkte, var det så här mamma kände då livet var på väg bort? Minns det så starkt. Och att jag tänkte stäng inte ögonen för då är det slut, jag verkligen kämpade i detta enorma ljus att inte följa med det för så kändes det. Ljuset drog och min tanje var bara att nu kan jag inte följa med det det är inte nu helt enkelt. Men lugnet var nått jag varken före eller efter upplevt, enorm frid bara, total. Sen stack det till i mitt ben och tunneln försvann upp ur taket där i trauma rummet på akuten på ett lustigt vis och jag började se alla människorna och kunde prata igen. Mycket märklig känsla och att minnas varenda detalj av det som om sinnet just då var hyper.
Hur vidrigt tufft hela förra året var då hjärtat började krångla rejält och denna vidriga panik ångest jag åkte på fy. Har nog aldrig varit så jädra rädd och hade verkligen behövt er då så mycket😭 Ja en sak är säker ångest hade jag aldrig innan upplevt men när den slog till blev man 6 år tamigtusan. Men övervann den med och hoppas aldrig mer behöva få igen iallafall inte på det sättet fy!!! Men då hade jag verkligen behövt ringa er ❤️ ja så mycket har hänt både tokigt och slut. Men så glad du mamma slapp corona helvetet som både jag, dotra och pappa åkte på. Klarade oss rätt hyfsat ovaccinerade som vi var förutom lång återhämtning och postcovid . Jag på mitt hjärta, dotra i sina luftvägar och tror pappas alla blodproppar på slutet i lungorna också var det. Han blev sig aldrig lik efter om än han klarade av förloppet corona bra.
Saknar så in i bomben åka över till dig pappa och bara snacka skit och fika som vi alltid gjorde 😁. Göra ordning hälleflundra och vräka i oss, minns du😊 Det var vår sista middag hemma sen dagen efter blev du svårt sjuk i din första sepsis. Fyfarao vad vi åt😅 Åker ibland vägen ut till landet där du bodde sista halvåret, där du äntligen fick lugn och ro. Känns bra att bara ta bilen och minnas det som var. Brukar gå vår väg vi alltid gick du och jag och då kan jag nästan känna som det var då, en varm känsla att du är med på nått sätt❤️. Hur jag körde runt med dig ute med rullstolen i solen nedbäddad på slutet. Ett ställe jag än har så svårt att åka till är mitt barndomshem. Det går bara inte för det var där allt började då jag hittade dig på sängen mamma. Och inte nått jag skulle kunna göra hade fått dig tillbaks för det var för sent. 😭 Jag som var världsmästare annars på att fixa det mest tuffa situationer kunde inte göra nått för att hjälpa dig. Det var nog det värsta jag varit med om och tror faktiskt det blev ett trauma. Du for för fort och helt utan mån förvarning kanske därför det tagit sån enorm tid för mig i sorgen processen.
Försett par veckor sedan fick jag massa blockader igen i ryggraden och tänkte då jag åkte att detta fick du mamma aldrig veta att jag hittade en metod som kan göra mig lite smärtfri ibland och att min galna huvudvärk som varje gång var nära döden upplevelse nu är nästan borta.🤗 Att jag fick rätt att det var en nerv i hjärnan som värkte så in i bomben, inte migrän som alla envist sa. Ja det är galet mycke sakar som hänt. Men jag träffade en man där då jag väntade på få blockader som berättade hur sjuk han blivit av mediciner och fått hallucinationer där han såg människor komma ut tapeterna. Tänkte på dig då pappa hur du kämpade med det då det första åren drogade dig på helvetes ställena och min kamp att få ett stopp på idioterna och få dej flyttad. Den dagen du rymde och det var fullt polispådrag och när de fann dig och jag kom fyfan då hade jag kunnat göra mig olycklig på personalen. Om du bara visste hur jag fightades med alla idioter för att du skulle få det bra. Nånstans tror jag nog du förstod och såg det, jag hoppas det.
Idag när jag tänker tillbaks på dessa sista år , hör endel av våra samtal jag har sparat och minns att jag aldrig just då förstod att du faktiskt hade alzheimer. Jag ville nog inte helt enkelt. I början sa det konfusion när du försvann liksom och det höll jag fast vid stenhårt. Alzheimer var för stort att ta in just då och när jag var hos dig var du mestadels gamla pappa ❤️ Men så glad vi fick alla dessa år om än du och jag kämpade som idioter fast som ett team😊 Du för att överleva och jag att du skulle få göra det. Jösses vad vi kämpade in i det sista ❤️ Å jag hoppas du kände att jag var med dig in i det sista för dotra hann inte upp då ingen hade ringt oss 🤬 Tack å lov fick jag ett varsel den dagen och körde som ett tok upp till sjukhuset och hann vara med dig då du reste , tror du faktiskt väntade på mig då jag kom till dina 2 sista andetag, jag hann älskade pappa❤️. Både jag och dotra var sjuka den dagen då vi vakat 9 dygn vid din sida och skulle åka lite senare men min magkänsla vrålade åk innan, tänk va.
På ett sätt är jag glad ni är tillsammans nu och där inget mer skit kan hända men skulle ju vilja ha er här såklart då ni var mitt allt❤️ Saknar våra fika stunder, våra babbel och allt ni var, tryggheten, mina bästa vänner i vått och torrt❤️ Det blev galet ensamt här och nått i mig försvann när också pappa for i väg. Det var ju de sista jag hade kvar liksom. En bit av mig försvann också på nått sätt. Svårt att förklara men sorgen blev ohyggligt tung och tanken på aldrig mer svår att ta in. Det kommer ta tid och får ta den tid det behöver . Tror det är lika för dotra hon saknar er enormt och har än idag svårt när vi pratar och minns er. Mer och mer minns jag ju allt annat med ett leende och skratt än bara det svåra men gråter en skvätt ibland för sån är jag bara. Har alltid bölat lätt och skönt att göra så man slipper bunkra tråkigheter i bagaget. Jag hoppas ni i er dimension är med mig ❤️ Jag har er alltid med i mitt hjärta vart jag än går. Och det innebär ni får följa med dit jag beger mig.
Jag hoppas ni har det bäst där i landet bakom molnen❤️ Den sista här som for var din brorsa mamma så jag kan tro ni haft massor att göra med alla som gick före som man säger. En dag ses vi igen hoppas jag fast inte här då.
Sänder detta och skulle göra vad som helst att bara få en stund till 🙏. Alltid älskade och varma minnen bevarade ❤️ Älskade mammsen och pappsen❤️❤️