Vi ska alla den vägen vandra till ålderdomen och ev boenden den dagen man inte längre klarar att bo hemma med allt vad det innebär. Ett trauma att behöva lämna den plats många bott i hela sina liv. Med allt runt omkring som man älskar ja ens trygga hem. Endel kommer aldrig dit och kanske på både gott och ont. Minns mitt samtal med min älskade pappa när den dagen infann sig😭 Det var nog bland det tuffaste jag gjort att säga , det går inte längre pappa pga hur du mår och din fysik. Vi grät båda två fy!! Det var ju mitt barndomshem också❤️ Men det var ett måste då pappa inte längre klarade sig ensam hemma med mat, hygien ja ALLT. Jag lovade att nästa plats skulle vi göra så mysig och fin det bara går med alla hans saker vi kunde få med och vi lyckades super med det. Dagen D för inflytt blev han paff då allt var top noch och det värmde mitt hjärta. Men såklart var det tufft ändå. Men vi gjorde det bästa av det möjliga framförallt hade han mig och dotra. Jag var hos honom i alla de 5 åren och vi hade de så mysigt mitt i all bedrövelse. Kan ändå säga att det fattades inget för att han skulle ha det bäst. Sen omvårdnaden var ju en annan sak🤬 KATASTROFAL ett skämt. Därav jag var tvungen vara där jämt annars hade pappa aldrig överlevt dessa 5 år inte en chans. Jösses vad jag skällde😅🥵
Men det värsta var att hans äldsta vän/släkting svek honom hans sista tid i livet. Åkte aldrig dit men till alla andra gick det t.o.m sitta på hospice med andra. Men aldrig till pappa och det förbannar jag så länge jag lever, fy fan säger jag. Men information om pappa skulle de ha genom att ringa mig. En julafton ringde de och sa att de är ingen idé då min pappa då ändå är kocko i huvudet att vi ens åker. Säger man så? Min pappa hade förändringar i bakre hjärna, alzheimer vilket inte påverkade hans personlighet från början men han blev snurrig och dissorienterad ibland. Men ju mer man var hos honom och aktivera hans hjärna med gamla minnen var han som min gamla pappa nästan. Han hade humorn in i det sista och han kände igen mig och dotra. Det var endast sista kanske 2 månaderna som nog sjukdommen spred sig till framloben och han mer kom in i dimman. Men mitt och dotras namn tappade han aldrig. Det gällde bara att inte mata hans huvud med ny information för det klarade han inte. Men bakåt i tiden gick bra.
Men till saken efter en hel roman 😅 de kallade honom kocko och idag har ju inte jag pratat med dem sen pappa dog. Jag ringde 2 ggr och de hade inte tid , ringde aldrig upp och med det sätt de behandlade pappa på så nej tack. Idag gick jag av en slump in och kollade om de bodde kvar vilket de inte gjorde utan adress demensboende.🤯 Se där jag har de blivit kocko? Såklart menar jag inte så men man ska tänka sig för hur man pratar för rätt vad det är hamnar man där själv. Näe sånt folk bemödar jag mig inte med och det var lika på min mammas sida då de pratade skit till mig om min mamma 6 år efter hon avlidit. Saknar ord för sån skit🤬 Då är man en bitter stackare och det sa jag med i det samtalet. Usch!! Näe håll er borta från mig.
Jag förstår inte hur man kan slå ner på redan svaga människor, det går över mitt förstånd 🙄 Än värre göra det på människor som inte ens lever och kan försvara sig fy 🤬En normal frisk människa gör väl tvärtom man stöttar och försöker höja den svaga. Om inte är man ju totalt utan empati och medmänsklighet och ett stort ego. Å varför vara så feg stackare att inte konfrontera personen i stället om man nu har nått man undrar över är väl det mest raka.
Men det är jusamma 9 för oss skadade/sjuka vi som lever på samhället och alla arbetande skattebetalare sägs det ju flitigt. Är folk verkligen så obegåvade att de tror vi valt bli sjuka,?? Jösses då är de själva svårt sjuka kan jag säga. Ta bara fraserna " du som ser så fräsch ut hur kan du vara sjuk" till "ni har det bra som bara kan ligga på sofflocket och inget ansvar behöver ha" Ännu mer jösses😅 Jag ligger aldrig och rullar inte mina tummar 24/7 och jag lever inte på nåns pengar. ANSVAR jösses det har jag 1000% och jag har faktiskt arbetat också och jämför jag det och vara sjuk var det ren semester . 7-4 arbete sen kunna göra vad man vill. Semester 4 veckor med semester ersättning löneförhöjning varje år och en årslön närmre en halv miljon. LYX!!!
Som sjuk fick jag min första höjning som var nått överhuvudtaget för nått år sen. Då hade jag varit sjuk i 25 år. Innan fick vi 90 kr mer per månad knappt en pizza. Nån semester har jag inte haft sen olyckan knappt för jag har inte haft råd. Helger, högtider finns inte längre som förr för som sjuk är det aldrig förgivet att du ens kan eller orkar fira. Helger jämnas ut till vanlig dag för inte heller dem kanske man kan eller orkar njuta av. Å varje litet öre man tror sig ev få över nån enstaka gång går för det mesta till sjukvård, behandlingar, medicin odyl. Så för guds skull säg inte att vi sjuka har det bra I den bemärkelsen. Och innan man vet vad man diskuterar och har en åsikt om hur nån annan har det måste man själv gå igenom det och då är man tyst istället tills man vet hur allt ligger till.
Ingen sjuk eller skadad har valt att bli det. Det kan drabba vem som helst på en sekund, ingen går fri det likväl som ålderdomen. Den åker vi alla på var så säker om vi tar oss dit vill säga. Näe man blir ledsen av all bitterhet och okunskap. Bitterheten är nog den värsta sjukdommen av alla tror jag.
Till nått positivt då🤣 Första gången på 3 år jag äter jordgubbar och jösses så gott det var. Är ju super histamin och sist jag åt fick jag allergi reaktion. Men tog det försiktigt och verkar ha klarat mig om nu inte tarmen reagerar i morrn det visar sig. Men kan lova jag njöt😜 Det är ju det där lilla lilla som ibland kan bli till det stora.
Nu till kvällen blir det Fångarna på fortet och bara ha det gott. Fin väder väntas framåt veckan ser det ut som med sol och uppemot 17 härliga grader😍
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar