Lördag, sol, 18 grader rätt okej fast känns kallt ändå. Döfödd dag utan några roliga förslag. Min egen påhittar egenskap är död för länge sen för den dör när man inte göds av förslag på nått sätt. Jag har alltid varit massa "hitte på" förr. Men livet har tagit ut sin del i mig av utmattning på det flesta håll. När min bäste vän mamma levde drog vi alltid i väg på galna upptåg till nån annan stad om så bara för en kaffe eller korv typ. Ingenstans var för långt bort det var bara grejen se nått annat än denna stad. Så tyckte vi båda. Vi var nog redan då less på bo här i betongen.
Sen är det ju så idag att man inte har råd att åka runt utan att man delar på kostnaderna om jag ska köra. Bensin är som sagt inte det billigaste men delar man blir det lättare. Nu är jag så gammal att kan man inte dela då man är fattig då åker jag ensam. Lite grann detta allmosebyrån stängd numer😅 Stängd för gott !! Men att komma dit hän måste man gått igenom x antal energi sugare och lärdomen att när man själv är i nöd är det tyst runt om en. Näe tvi vale så många man stöttat och hjälpt och när man själv kraschat sen hör ingen av sig. Så skönt att kommit hit att nu är det slut på detta🥰
Men solen här och visst är jag sugen på hitta på nått men när inga förslag trillar in så blev hag hemma . Deg går ju det med.
Pratat med min väninna som är hemma i sitt andra hem utomlands vilket alltid är trevligt att babbla bort några timmar . Efter det har jag inte gjort många knop och funderar nu på biltvätt 🙄 Måste in och handla lite med och för mycke röra på benen får det inte bli för då kommer värken igen . Ja vad göra?
Blev varken biltvätt eller handla för min väninna kom förbi för att kolla på balkongmöbler jag ska sälja. Med sig hade hon hemgjord rabarber paj och hemgjord vaniljsås vilket piggade upp stämningen betydligt. Hon var också så snäll på vägen köps min sill jag älskar så jag slapp kämpa med benen. Uppskattade jag av hela mitt hjärta ❤️
Det är 2 veckor sen op och det har varit tufft och igår när hon kom med gottigt blev jag så glad . Inte ofta sånt händer sen mamna gick bort för hon var one of a kind att bry sig. Nu är inte jag nån som suktar efter uppmärksamhet så men när man är sjuk, skruttig mm tycker jag själv det är en oskriven lag att uppmuntra nån som har det tufft. Man är skit trött, det värker och det räcker med nån timma liksom för man är så slut. Å definitivt inget fixa för det orkar man inte som det är nu.
Nått jag själv märkt genom mina 30 år som sjuk är att jag inte ofta blir tagen på allvar. Oftast ser jag stark ut på utsidan mitt fodral då jag går utanför min dörr. Tyvärr är det ingen som ser när man är däckad. Men jag visar inte öppet uta hur dåligt jag mår när jag väl tar nig ut men jag kan berätta om man pratar om det och där märker jag att få fattar vad jag säger för det ser bara det yttre. Jag skulle aldrig bege mig ut och se ut som nått katten släpade in 😅 Det är den här sista vördigheten man har kvar att fräscha till sig om man ska göra nått och det glr man ju för sig själv att få känna sig som förr och det vare sig det värker helvete i kroppen. Hel och ren helt enkelt men det innebär ju inte att det slutat göra ont/ man mår dåligt eller att man blivit botad 😅
Men söndag som dagen bjuder på blev lite tvättstuga göra mys hemma inför veckan då det är lite besök i vården igen och en pytte handling. Nu ligger jag platt då bäcken och ben värker så in i bomben. Jo det väntas oväder och då värker det på det där ilskna sättet i kroppen isch. . Skit molnen börjar komma över här nu och frågan är om det är åska I dessa, känns så.
När jag åkte i väg här på kvällen åkte jag förbi där mammsen och pappsen bodde den vägen upp till dem. Då slog det mig denna dag pappa ringde och sa att mamma har inte vaknat och klockan är 12 på dagen. Riktigt hörde samtalet inom mig och kände exakt samna känslor som den dagen det hände. Blev rent sagt gråtmild bara så där. Kände hur jag kände då jag kastade mig I bilen och hur jag körde i över 100 km / tim upp dit. Var i dag som en film spelades upp när jag satt i bilen och åkte där. Jag minns varenda liten micro detalj av känslor från den dagen. Idag bara rann tårarna och saknaden blev för några minuter så brutal. För rent krasst blev inget sig likt efter den dagen 13 juli 2017😢 En bit i mig slets loss en sådan bit av glädje känns det som. Glädjen för mig är inte desamma längre och har kanske mycket också att göra med allt tungt man upplevt i så många år. Det definitiva blev då pappa med försvann 2021. Den sista tryggheten, den siste som man kunde vara förtrolig med och som alltid kunde ge denna specifika empati / energi man behöver i bland för att komma åter liksom. Mamna och pappa var mina själsfränder i vått och torrt❤️ Tänk om de visste allt som hänt nu ojojoj. Eller så gör de det då jag ofta känner pappas parfym hör hrmna, hans pipa ute på balkongen och förnimmelse av nått i ögonvrån liksom
Nåväl en blandad helg kan man säga och nu väntar sängen och lite oväder sägs det till natten. Vi får se. På återhörande och nattinatt 😘❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar