Måndag igen med blandväder. Börja regnigt, grått till strålande solsken😊 Fortfarande rätt varmt så toppen!! Tagit det väldigt lungt idag pga benet som varit lite väl ilsket av för mycket gående. Var rejält svullen på låret i gårkväll .
Har funderat på en hel del här faktiskt. Mycket som cirkulerar i min lilla skalle just nu kan jag säga 😜 Val, framtid etc och än så länge är det bara mina tankar och jag tänker inte vidare utveckla dem här pga saker och ting. Bäst att vakta sin mun nuförtiden 😜 ja så är det.
I mitt innersta hjärta finns en sak som bara jag har tillträde till. Jag har alltid varit en öppen bok. Jag har skrivit dagbok sedan julen jag var 7 år varenda dag. Vad som händer, hur man mår, roligt, tråkigt, kärlek, sorgligt och jävligt. Råkar jag ut för nått skriver jag, är nån taskig har jag skrivit om det osv. Allt finns dokumenterat vilket ju är toppen ifall man glömt bort nått bara gå bakåt och se . Sen nånstans 2009 började jag skriva via min blogg. Då skrev jag fritt det som verkligen var min dag. Det gör jag inte längre av orsaker jag inte går inte på. Jag har lärt mig hålla käft helt enkelt på gott och ont. Tråkigt att göra om sig liksom ändra på den man är men jag har mina soulmates och de är guld värda .
Jag säger som Martin Luther King sa 1963 "I havet a dream" 🥰 Var nått med det uttalet och inte för inte 1963 , föddes då😜
Ja ja. I morrn ska jag och dotra göra en sak. Håller käft om det med😜 Men att vi ska göra nått stör ju inte nån annan😅. Hon har precis varit sjuk så jag smackar på mig munskydd i morrn ifall att och det gör hon med. Vi har ju våra restriktioner och tänker på varann❤️. Ett munskydd i dessa tider nu med massa sjuka är ju dels med respekt för de som faktiskt inte får bli sjuka och ingen konstigheter för mig att skydda mig, min dotter och andra. Har man frågor på det så ska det räcka med personliga RESTRIKTIONER inget mer!! Jag utsätter mig inte pga andras dumheter eller orespekt för så enkla saker som att man har restriktioner att inte få feber, magsjuk med den sjukdom vi har då är jag hellre ensam. Ska räcka med att man förklarat en gång och hån kan besparas det är bara visa hur korkad man själv är. När min dotter var svårt sjuk som liten hade vi isolering i hemmet i månader. De som kom hem till oss måste vara kärnfriska, hon fick inte gå på dagis och liknande . Trist som attan såklart men så var det bara om hon skulke bli frisk. Men minns inte nån ordade om det, det var ju bara så. Men det är en helt annan tid nu med massa åsikter om det mesta. Bättre om var och en sköter sig själva istället och inte lägger ner energi på saker de inte har vetskap i ens 😅 Man kan inte gå in i nån annans själ och scanna av, bli den personen och tala för den och säga hur den ska bete sig, tycka eller tänka. Omöjligt!!!
Vilket kommer till ett annat fenomen😅
Alla vi människor här i livet går ju igenom en salig massa saker under vår livstid. Vissa mer än andra och endel knappt nått. Lyckliga dem sista säger jag😜 Fram till jag skadade mig var jag bekymmer fri, livet lekte, bra jobb, bra liv, massa vänner , lyckligt lottad och jag fick min finaste lilla dotter och vi gjorde massor . Klart det var svårt ibland som sjuk och ensamstående mamma och min dotter var sjuk i många år men man knotade på och vi hade det gott❤️
Sen kom möglet, 19 år att vara sjuk i sitt hem och det blev vars värre och värre . Jag förlorade ALLT jag ägde 2 ggr under dessa 19 åt ALLT. PGA MÖGEL!!
Visst jag stred för våra rättigheter ENSAM, var arg på dem som utsatte oss men jag var alltid optimist att detta kommer lösa sig. Jobbade samtidigt som person stödjare och hjälpe alla sjuka som inte orkade stå upp för sig själva plus många av mina vänner som hade det svårt. Jag hade fullmakt att föra vissas talan för de var för dåliga och jag fixade både skadestånd, rehab och msssa annat till andra. Jag var stark jag kunde en hel del och jag gav mig inte förrens rättvisa skedde. Alltid glad , massa humor stöttande och en god lyssnare så pass att jag glömde mig själv i allt hjälpande.
Vid ett tillfälle hade jag en svacka av familjära skäl och en av alla jag hjälpt så in i bomben ringde och jag råkade gråta i vårt samtal av ren matthet just då. Efter det hörde jag aldrig av den personen. I år hade jag lyssnat och ställt upp för henne men mina 15 sekunders gråt var tydligen nog för henne. Säger en hel del.
Nu har jag haft många tuffa år på raken med mina föräldrars död, 5 år med pappa och hans alzheimer och dessa år fanns jag vid hans sida 24/7. Vakande på sjukhus otaliga gånger, jag sålde hans bostad, tömde, städade samtidigt som jag fixade hans nya och satt på sjukhuset med honom , sörjde mammas hastiga bortgång, kollapsade och gick in i väggen och under samma period opererades x antal gånger , var själv på väg att dö i livshotande anafylaxi pga läkarslarv och allt efter det . Det fanns inte att VILA eller ta det lungt.
Och för att alla skulle må bra var jag humoristen den glada fast jag knappt orkade . När pappa sen dog , dog jag inombords av sorg rädsla och matthet. På det upptäcktes mitt hjärtfel på mig och min dotter också. Vi fick beskedet att vårt hjärta kunde stanna helt plötsligt vi kunde också dö. En mycket ovanlig hjärt sjukdom som bara 2 släkter i Sverige har.
Jag hade precis suttit vid mina föräldrars dödsbädd , tagit farväl av dem jag älskade mest och att möta det jag var mest rädd för just förlora dem och nu var både jag och dotra drabbade. Då kom dödsångesten och sög tag i mig rejält, svår panikångest. Det sista snart 4 åren har jag åkt ambulans vet inte hur många gånger nu med takykardier alltså galet rusande hjärta och vetskapen att det kan vara nu det stannar. Detta tär rejält fy!!! Min dotter måste hjärt opereras som skedde i år både ICD och pacemaker. Det höll på gå illa då hon på operationsbordet fick en livshotande arytmi.
Min bästa väninna fick cancer nyligen och jag var med henne och stöttade och vi sitter i lite samna båt detta att ha fått en sjukdom som kan leda till döden.
Att jag är trött, matt, orkeslös och inte längre den sprudlande tjej jag alltid varit som hjälpt allt och alla men nu inte orkar ett dugg mer just nu. Är det konstigt? Ska jag be om ursäkt eller? Näe jag är varken glad eller super optimist just nu . Men jag ska bara gå, gå gå som nån jädra duracell kanin och finns där och lyssna på alla andra, vara superglad och om inte får man tillsägelse eller att bara rycka upp sig typ. Mitt kontrakt i livet var tjänarinna då till alla andra eller? 😅
Säger bara som så tänk/minns innan munnen talar ibland , läs in situtation för korkade ogenomtänkta ord kan såra och förgöra rejält.
OCH livet är inte en jädra räckmacka , åka i gräddfilen dansa på fluffiga rosa moln eller skratta sig igenom en livstid här på jorden och bekymmersfritt för alla.
Nåväl, det är NORRSKEN I kväll med höga värden och tyvärr ligger molnen täta här😪
Så jag fortsätter chilla och se nått bra på TV.n med det säger jag på återhörande och natti natt 😘❤️💙
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar