Måndag igen , ny vecka nya besök överallt. Vi börjar idag med röntgen mitt ben. Har skit ont i dag efter gårdagen och helgens allt gående i går pratade jag i telefon halva dagen , mycket nostalgi ❤️ Gamla minnen från svunna tider , lyckliga minnen och en tid jämförelse med i dag som var mycket bättre.
Vilket fick mig att tänka på detta med familj. Att bilda familj, kämpa tillsammans och växa ihop i en enad front så att säga. Detta har ju jag inte haft då min lilla familj bildades av bara mig när det väl begav sig. Inget jag nånsin planerat eller ville att det skulle bli. Ansvar ör nått man måste ta enligt mig och borde vara näst intill straffbart när det gäller att sätta liv till världen att inte ta sitt ansvar . Sättet man liv till världen då tar man bara sitt ansvar punkt!!!
Jag födde själv, gick så gott som hela graviditeten ensam med allt,förväntan, skräcken att föda ensam, var ensam om alla beslut och ansvar mm. Det var fan tufft!!! Men hellre enssam än att leva med npn som behadlar en dåligt. Men kvarstor även om man seoarwrar att man faktiskt har ansvar flr det batn man sötter till denna värld. Tack o lov hade jag mina älskade föräldrar och min pappa som blev den manliga figuren för min dotter . Tack o lov för en vettig karl säger jag❤️ Men när jag tänker tillbaka idag fyfan vad tufft det var. Min dotter blev efter 2 års ålder väldigt sjuk i över 4 år och det var otaliga turer till sjukhus ofta med ambulans. Oron, den enorma tröttheten, maktlöshet över den vård som inte redan då inte fungerade och massa annat. Det är nog inte så konstigt att man mår i kroppen som man gör idag nör man varit både mamma och pappa och klarat allt själv. Hur man slet och på den tiden då hade jag heller inte bil. Man cyklade I ur och skur årets alla årstider för att handla, till sjukhus till ALLT!!! Men jag fick det finaste livet kan ge min älskade unge❤️❤️❤️ Vad hade jag gjort /varit utan henne?
Idag när jag hör och ser curlade människor som aldrig behövt knappt anstränga sig för nått blir jag förbannad . När man bara tar förgivet allt, ska ha bara. Det kryper under huden på mig då😅 Jag har så svårt för sånt och det handlar inte om avundsjuka för jag är inte avundsjuk mer less på att se att man inte fostrar att livet är inte alltid en räkmacka och trist för de som en dag vaknar ev upp i avgrunden och kanske så inte har verktygen att ta sig upp. Mer så. Jag har gått igenom skit upp till hårfästet, kravlat i kloakerna och tagit mig upp ett par gånger. Tufft men lärdomsrikt och framförallt överlevar kunskaper att klara mig i livet som kan vara groteskt vidrigt. Har man inte fått detta är det lätt man blir oempatisk, otacksam, dryg jämtemot andra inte allt för najsa egenskaper. Men detta har ju gjort mig stark flr jag har alltid kämpat ensam och måstat klara det. Idag är jag den jag är och vill faktiskt bara ha det lungt ock skönt. Min dröm är att bo vid havet det är det enda. Kunna gå ner på en strand ned min kaffe kopp och bara vara. Jag avskyr denna stad, mentaliteten här och det mesta ärligt talat. Jag är less och färdig enkelt sagt.
Satt i väntrummet på sjukhuset och stora skyltar MOBIL FRI ZON inte prata i mobilen!! Fullt av skyltar. Lätt att förstå tycker jag. Men en kvinna babblade på t.o.m då de ropade upp henne så fortsatte hon vilket sinkade tid för alla oss andra som väntade och väntade. Respektlöst🤬 Ska det vara så svårt att läsa och fatta?? Nog fan klarar man sig x minuter från att inte glo i mobilen, eller??
Ja idag kändes det som man hade PMS 🤣 Men respektlöshet och detta egoistiska klarar inte jag. Har nog mycket med att mitt tålamod överlag drog vid kollapsen 2019. Har 0 i tolerans nivå numer.
I går drömde jag mig tillbaks till 1999 sommaren där. En tid jag nog aldrig kommer glömma. En enormt tuff tid samtidigt av annan karaktär. Det var då jag låg inlagd 30 dagar efter min olycka. Den mest sorgeliga, omtumlande , bottenlösa fantastiska tid I mitt liv. Där man gick igenom allt från nattsvart h.. vete till himlastormande ......... Allt på 1 månad. Den tiden lärde jag mig så enormt mycket om livet och mig själv också hur snabbt livet kan ändras. Tyvärr jobbar jag än o dag på vissa bitar hur jag ska värdesätta mig själv, vad som är rätt eller fel. Livet i sig har dragit ner mig igen och igen och idag är jag på väg upp för stegen igen från dynghålet ett steg upp ett steg ner osv. Har en bit kvar. Men jag är tröttare idag av all värk, sjukdommar och allt runt om. Men min dröm har alltid funnits där i tunneln slut . 😜 Det som är kvar är lite mer jävlar anamma, tron på mig själv igen som varit borta länge nu.
Tänk om jag hade haft mina själsfränder kvar här, deras kraft av stöttande i allt jag går igenom just nu. Vem vet kanske finns de där i den där andra dimensionen jag tror ju så❤. Dagen i stort idag blev emotionell, kände mig rätt trött och ledsen ochchade så gärna bara velat ringa mamma idag och få råd och stöd. Ja dessa dagar kommer ibland när saker sker😢
Men en ny dag I morrn igen med det säger jag på återhörande och natti natt 😘❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar