Söndag

 Började med en galet dimmig och råkall morgon 17 grader inne🥶 Det är rått och JÄVLIGT  inomhus med isande kalla golv.  Precis som det föregående 8 åren här 🤬 Musklerna skriker av smärta när det blir detta råa inne och när man går och lägger sig är sängen nästan blöt kall. Samma varenda år🤮 Jag dokumenterar  och i år ska jag ha tillbaka för varenda dag jag inte har 20 grader hemma  lessnat nu.

Solen hittade fram tillslut i dimman och det blev en fin dag . Idag var det fullt upp men annars en rätt tam trist helg som det varit länge nu. Inga upplyftande händelser i den bemärkelsen =det händer ingenting rätt och slätt. Vila och ta det lungt I all bemärkelse men saknar det roliga.  🙄 Jag hade roligt då jag åkte till pappa för det hände nått , han och jag hade alltid nått att babbla om🥰  Näe det måste verkligen ske nått under snart man möglar liksom bort socialt och umgängesmässigt.  Det är inte JAG. 

I morrn är det sjukhuset med dotra❤️ jag är med som stöd för det behöver man idag. Man kan inte gå ensam längre. 

Tog mig en biltur på kvällen då njuter jag med bra musik i bilen🥰 Man sollar liksom  igenom huvudet då, rensar hjärnan 🤪  Finns inget som är så avkopplande som att köra bil med musiken på högt. Åkte på hemvägen förbi uppe vid mitt barndomshem och tänkte jösses så länge sen det är jag var där och allt var som vanligt😢  Vi tog en fika, snacka lite skit och bara va liksom. Saknar det så det gör ont att få komma "hem"❤

Nu är alla borta de som betydde nått och kvar här är🙄🙄🙄 lite så faktiskt.  Ja tänk va hur allt blev.  Å andra sidan är man inte 90 än , tid finns att ändra på skutan och skaffa sig ett liv med människor runt om som är likasinnade 😁  Vi är ju 3 väninnor här med lite samma sits , uttråkade delux   Hoppet är ju det sista som lämnar .  Min pappa var en som alltid vände det värsta till det bättre , han var fenomenal på det. Hittade en sida i bloggen då han varit väldigt sjuk i mars 2021 Detta var precis efter han haft corona som tog hårt på honom.

Han bestämde att näe jag lever nog lite till, lille pappsen❤❤❤

Glömmer aldrig hans ben amputation  då det tog halva benet. Bandaget var större än hela han. Han öppnade inte ens ögonen då jag såg hela hans ansikte i plågorna av smärtorna efter men när jag frågade hur det va svarade han , det är bra. Aldrig nånsin i allt han gick igenom klagade han en enda gång.  5 eller 6 blodförgiftningar har tappat räkningen nu och aldrig ett ord att det var tufft. Fyfan han var en HEROE ❤ 

Du är så saknad pappa❤😭

Nåväl kväller och det blir tidigt sängående då vi ska var på sjukhuset tidigt isch.  Så dags för stäng ner här snart och sussa. 

Med det säger jag på återhörande och natti natt 😘❤