Jag blev så glad när jag kom hem på kvällen och slog på min dator och läste på denna blogg jag hittade tidigare idag. Den relation jag hade med en man för mycket länge sedan som slutade så tragiskt men framförallt fanns det ett barn med i bilden också. Jag fick under en och samma natt uppleva, höra så mycket otäckt att jag faktiskt än i dag har haft svårt att fatta. Än värre är det svårt att förstå när det är känslor inblandade. Jag var kär, riktigt kär i någon som inte alls var den han utgett sig för att vara och det jag fick veta var inte trevligt. Men när man är kär är det ju även bekant att förståndet rinner ur en. Jag har alltid sagt som så att jag kan inte förstå mig på kvinnor som inte lämnar sina män som misshandlar dem på en gång. Och det är väldigt lätt att "snacka" när man inte själv är drabbad, de har jag lärt mig nu. Känslor stänger man inte bara av så där och har man haft en längre relation ju värre. Nu hade inte vår relation varit så länge men lik förbaskat fanns där enorma känslor att brottas med trots det som hände. Och det tar tid.
Jag fick under en tid hjälp att förstå av proffesionella människor. Nu blev jag inte misshandlad i ordets bemärkelse men saker som hände den natten räckte med råge med att skrämma skiten ur mig rejält. Samtidigt blev jag så förbenat arg att jag inte fattat bättre, jag som var så smart trodde man, hmmm?. Men det går ju inte riktigt till så. Man känner ju inte en människa helt bara för man har en relation ett tag , det har jag lärt mig. För att nån sagt att han gillar en, för att man är ett par och har kul. Näe hu så mycket gamla skelett som kan dyka upp. Jag går inte in på vad men det räckte för all framtid för min del kan jag säga.
Men idag när jag kikade tillbaka på bloggen jag fann hade sonen svarat och var glad att höra från mig, vi hade ju upplevt den mest sjuka och hemska natt tillsammans där vi mitt i natten måste fly, åka polisbil och massa hemskt och efter det i.o.m att realtionen tog slut med pappan hörde jag inget mer
.
Givetvis har jag många gånger undrat hur sonen hade det efter då jag själv inte mådde speciellt bra och vad skulle inte en kille på 13 må?? Hans band var ju tjockare än mina då det var hans egen far. Jag hade turen att gå vidare utan nån sorg så. Men minnet finns där alltid, sveket, och avskyn för nått jag borde ha fattat men var blind eller ville inte se eller höra jag vet faktiskt inte. Jag såg så mycket, hörde men mina känslor bedövade allt vilket jag idag kan bli förbannad över att jag inte var smartare än så. Men samtidigt vet jag att vem som helst hade hamnat i samma situation om de varit där jag var, när man är kär förnekar man.
Det är bara krasst att konstatera att kärleken är blind till motsatsen visar sig. Idag dömmer jag ingen som inte går ut en osund reltion bara så där. Man måste själv inse och ta lärdom av det misstag man gör. Det har jag gjort, jag lever singel och fri sedan dess *fniss* Skämt å sido, jag har valt det själv och stortrivs med det tills motsatsen visar sig.
Men så jätte glad att höra att sonen har det bra , så bra det nu går att ha. Det svaret gjorde min dag verkligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar