Idag har jag hitta en historia ur mitt liv för länge sedan.

Har suttit och läst i lite bloggar här och var idag. Hamnade från den ena bloggen till den andra helt plötsligt in i mitt förflutna liv. De fick mig att gråta en skvätt och rysa på samma gång då när jag läser detta känns det som det var i går HU! Jag hoppas att det är okej att jag citerar detta? Iannat fall tar jag givetvis bort det. Men jag har inte kunnat återberätta det bättre.


citat från en blogg: En händelse ur mitt liv också som satt sina spår.

Vi hade hyrt en stuga i ??? med pappas nya flickvän och hennes dotter. Till en början var allt frid och fröjd, vi badade och hade kul. Det var inte förrän efter pappas krogrunda som det började hända saker. Dottern som var jämngammal med mig, var väldigt rädd för spöken. Detta tog pappa nytta av, genom att ställa sig i skogen utanför hennes fönster och bara stå och stirra. Sannerligen skrämde han skiten ur henne. Hon vägrade stanna kvar och tog första bussen hem. Något som hon inte skulle få ångra. Nu var det bara jag, pappa och hans flickvän kvar. Pappa hade fått nys om barskåpet som var fyllt med sprit inne i stugan. Medan jag och hans flickvän var ute på upptäcksfärd, söp pappa sig redigt full.

När vi kom tillbaka stod han med en kniv snörad runt halsen. Han var faktiskt rekordtokig denna gång. Han höll kniven i handen och skulle gå ner i källaren och döda spöken (hur smart nu det låter). Både jag och flickvännen var otroligt rädda. Hans ögon var helt stirrande och han betedde sig verkligen konstigt. Mitt i spökhärvan sprang jag och pappas flickvän iväg. Vi verkligen flydde och sprang allt vad vi kunde. Det var inte förrän efter några timmar som vi vågade dra oss tillbaka. Denna gång var pappa både konstig OCH arg. Pappa och hans flickvän gick in i den lilla stugan och kort därefter kom hon utspringandes i full fart. Jag sprang efter. Vi sprang allt vad vi orkade och stannade inte förrän vi kommit fram till polisstationen. Det var kolsvart ute och inte en enda polis fanns där inne. Vi ringde polisen och de kom inom tio minuter. Under de tio minuterna som gick, var vi livrädda. Polisen öppnade stationen och bjöd in oss. De satte sig vid en dator och kollade brottsregistret. Kort därefter var de berädda att ge sig iväg till stugan och de ville att vi skulle följa med. Vi åkte polisbil och när vi kommit i närheten av stugan, parkerades bilen. Polisen hoppade ur och satte på sig skyddsutrustning. De gick till husdörren och knackade på. Pappa öppnade. De kollade igenom honom och iaktog kniven som han hade runt halsen. Pappa flickvän gick ännu en gång in för att prata med pappa. Även denna gång kom hon utspringandes. Och det var den absolut sista gången. “Här kan vi inte vara kvar” skrev hon. Vi satte oss i polisbilen och vi blev skjutsade hem till ??. Den natten är den mest skummaste och läskigaste jag varit med om.


Detta var också min livs värsta natt och en stor del av varför jag valt att leva singel i alla dessa år efter. När jag läser detta igen känner jag en skräck av dess like för jag har nog aldrig varit så jädra liten förr eller senare som jag kände mig då. Vettskrämd rent sagt och det var t.o.m ett par sekunder när det var sonen som fick rycka tag i mitt vuxna jag för att jag inte skulle flippa ur totalt av rädslan.

Har i alla år också undrat så hur det gick för sonen, vad hände efter då jag minns så starkt när massa människor från socialamyndigheterna entrade mitt vardagsrum morgonen efter detta. Hur det pratade om att jag måste ha skydd! Att jag inte skulle få vara ensam osv osv. De bara snurrade. hur vi fick packa oss iväg i några veckor, förpassade ur vårt hem. Alla tankar, den vidriga skräcken HU!

Så jag är så glad att det gått bra för killen om än jag förstår att många frågor är obesvarade, VARFÖR, HUR osv. Det är 7 år sedan nu och ibland kommer tankarna upp igen , vad hände, varför och vad hade kunnat hänt.