En riktig sur dag! Sådana är bra det med.

Idag är det tisdag och jag har inte fått många knop gjorda. Vet inte vad det är som barrikerar min kropp men jag orkar ingenting =( Det värker i varenda led och jag känner mig helt slut bara, som en enda lång influensa. Inte gör det saken bättre att jag skulle ha varit nere till soc med alla mina papper. Jag verkligen avskyr detta scenario att behöva gå dit. Men jag kan inte försörja oss båda utan alla bidrag som tagits bort, det går inte. Så tack alliansen för det helvete ni gett oss sjukpensionärer! Jag skulle vilja se Fredrik Reinfelt leva på 9000 kr med en hyra på 5000kr och allt annat som tillkommer. Plus en som fortfarande går i skolan och saknar vidare inkomst. Se om han skuttade runt och tyckte livet var underbart då? Det har inte en susning om hur vi sjuka har det, vilket helvete vi går igenom varje månad för att vi råkat bli långtidssjuka. Sen har det mage att kalla oss simulanter med att det inte finns så sjuka att man inte kan arbeta. Skulle vilja se Herr Reinfelt steppa upp 6 på morgonen med en whiplashnack värk i bakhuvudet så man inte vet om man ska spy eller inte överleva. Och med denna gå till jobbet och utföra det??? Näe skulle inte tro det va! Jag sur denna dag? Näe då! *fniss*

Jag är frustrerad att min situation är på detta vis, att min dotter inte har rätten att få hjälp då jag inte kan försörja efter 20 års ålder då alla bidrag tas bort. Som att bara för att hon fyllde 20 ena dagen då vi hade råd så ska man sluta fungera nästa då och klara sig utan mat och allt? Det är ju så det blir! Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde jobba, få tjäna till en dräglig levnadsstandard och få den sociala biten med jobbarkompisar osv. Slippa vända varje krona, sedel 40 ggr för att det ska räcka från den 19.e till nästa pension. Är så less på det!

Men det skiter ju våra makthavare i, det är ju inte de som är drabbade! Så varför ens bry sig? jösses vad jag önskar en whiplashskada grad 3-4 till alla med total avsaknad av empati för oss sjuka. Oj oj det skulle inte klara många veckor med detta helvete.
Nog om det...ja jag har en sur dag i dag. Helt regelrätt då man fråntas rätten att ha ett drägligt liv vid ett visst datum och inga skyddsnät finnes.

Gums är i allafall i huvudstaden och raggar praktikjobb. Hon är driftig och jag njuter varje dag jag ser henne att hon mår så bra som hon gör efter allt vi gått igenom.Att hon inte längre får dessa vidriga allergireaktioner som möglet gav och att hon bara får vara en vanlig tjej och ha kul. Allt för mycket elände har drabbat oss och dessa sista år med sjukahus var bara droppen. Förmodligen är det den kamp jag haft mot bostadsbolaget som satt sin matthet i hela kroppen. Väl här i nya lägenheten kunde man för första gången på flera år slappna av och få må bra. Då föll allt. Som om proppen gick ur en, inte konstigt alls. Får nog bida tiden och låta det ha sin gång bara så kommer nog energin tillbaka hoppas jag. Men så är det ekonomin då som ska tära..det blir aldrig riktigt lugnt har jag märkt????