Måndagen började bra. Efter att halva natten försökt få ryggen i någorlunda rätt läge genom allsköns varma vetekuddar och stretching åt alla dess håll och kanter fick jag till ett smatterband i ländryggen. Flera kotor lossnade lite i nabbarna och det kändes lite lättare för benet just för stunden i alla fall. Somnade liggandes på flera varma vetekuddar och vaknade svettig som attan. Tänkte att jag sussar en liten stund till vilket blev till klockan 2 , jösses! Värken kan verkligen få en att bli helt slut. Kommer då på att jag ska jobba och rusar upp varvid benet viker sig och vänster arm är helt bortdomnad från axeln ner i handen, toppen! En kanna kaffe och frukost för att bara vakna till liv och in i duschen och iväg. Jobben är nu klara och det känns toppen. Sista stegen på jobbet var med nöd och näppe att falla pladask då det gjorde nått så galet ont i höften och ljumsken. Så nu sitter jag här på stolen och tänker inte röra mig mycket mer. I bäckenet känns det som nån skjutit mig med ett hagelgevär ungefär och att jag har ett blodigt sår där.
Tarm läckagen har åter satt igång av dess like och nu är det inte kul längre. Dessa har ju varit bra en längre tid om än läckage men inte galna sådana. Men när ryggen faller, faller tarmen så är det. Vi som ev ska på hundmässan i helgen och jag som inga ben har *suck* Kanske får låna mammas rullstol? för det skulle ju vara kul att bege sig dit. Var ju där förra året med och såg alla ljuvliga hundar. Då var det värsta snöstormen minns jag och ett uschligt väder hela den dagen. Var knappt så man såg E4,an då vi åkte hem uhu!! Ja än har vi vårväder här tack o lov!
Trots massa hinder tycker jag att jag varit jätte duktig denna dag *fniss* Pratat lite med min lilla skrutta har jag och pratat och sagt gonatt till min älskling med = dubbelmys! Nu har han inte lång tid kvar med nattjobbet och efter 36 år tror jag det är slutar han vid nyår. Tror det kommer vara toppen för honom att få ett normalt liv med normal sömn. I skrivande stund sitter jag och vräker i mig Reisen choklad och det är ju för gudagott. Maskinen dundrar i bakgrunden och jag mår fortfarande toppen förutom en sväng av lite svårt att andas i natt då luften var lite knasig men annars toppen!
En annan sak jag också grunnat på sedan i lördags då jag träffade min dotters far är farmor och farfar? Att de inte under alla år (23) har hört av sig till sitt barnbarn? Varför? Inget barn är värdig detta! Det är rent sagt helt vidrigt i mitt tycke. Hur man kan ignorera, intetförklara ett litet barn som inte gjort en fluga förnär genom livet. Hur fan på ren och skär svenska kan man? Ju mer jag grunnar ju mer arg och ledsen blir jag faktiskt å min dotters vägnar. När hon var runt 13 ville hon se dem vilka det var och utan tvekan ringde jag upp dem och sa som det var. Varvid några dagar senare for vi dit. Min dotter var på den tiden svart rockare och hade allsköns coola kläder som kanske för en äldre människa kan se lite sådär ut. Men det är en klädstil som det flesta verkade pröva på i just den åldern då. Var det inte svartrockare var det punkare eller emo *fniss* Personligen tyckte jag hon var cool som vågade sticka ut från mängden och testa sig fram vem hon var, det vågade aldrig jag kan jag säga. Jösses jag var den perfekta tonåringen eller fjortisen som såg exakt ut som alla andra och ve och fasa att man vågade ha nått annat än mängden hade på sig fast man kanske skulle velat.
Men den dagen då hon klev ur bilen i sin mundering och fick en blick av nästan avsky upplevde både hon och jag. Med sitt gröna hår och svart kläder som inte alls var nått trash utan snarare svindyra kläder från special butiker i Stockholm, alltså betydligt dyrare än vanliga kläder..men hon stegade med huvudet högt in i den avsky blick hon fick. Beundrar henne för hennes styrka trots allt. Det blev bara den gången då ingen mer hörde av sig och jag ställer frågan varför? Jag som mamma till en underbar dotter som alltid trots tuffa motgångar varit stark blir så in i norden förbannad att vuxna människor kan bete sig så illa att jag t.o.m när jag skriver om det här och nu kokar av ilska. Undrar samtidigt , hur mår dom? Har det verkligen sovit gott om natten i alla dessa år då det vetat om min dotter och inte gjort en jädra insats till att kontakta henne, ge en födelsedags present, julklapp, julkort, telefonsamtal mm? Ja jag finner inte orden faktiskt för så vidriga ord finns inte i min vokabulär! Kommer det med kanske när Ågren ploppar upp på axeln och tror att det ska bli nån sorts förlåtelse cermoni eller? Man undrar ju? Min kära som funnits i våra liv nu ca 1,5 år har under dessa år varit mer fadersgestalt än den ordinarie nånsin har. Han tog min dotter som sin egen från början likväl jag gjorde med hans döttrar. Ja på det sätt man gör då man har barn på varsitt håll. Självklart blir man en del i deras liv då om än inte biologiskt sätt så. Näe jag slutar härvid för jag blir bara så ledsen av allt, FY!!!
Blir att checka runt lite på mailen, Facebook mm innan läggdags som jag tror blir rätt sent även denna natt. Men vad gör det, jag har inga tider alls i morgon och kan ha min nattsärks dag då. Älskar ju att pyssla runt på natten då värken av nån konstig anledning är lite lättare att hantera.
Så jag säger på återhörande och god natt då det beger sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar