Dagarna går och gråväder har dominerat fyfarao😩 idag är det väl lite ljusare tack o lov. Man baxnar av detta skit väder verkligen. Jag har kämpat med en böld i min läpp nu sedan lördags. En pingpong boll i läppen och jag vet inte hur mycket var jag pressat ut ur den. Livrädd att få skiten i munnen då det är staflokock aureus. Och nästan omöjligt att göra omslag då den sitter i läppen. Finns inte plats att tejpa liksom. Så från i gårkväll har jag sprungit och tömt 1000 ggr känns det som och lika mycket var varje gång. Fascineras vart allt kommer från 😲 Att det ens kan bli så mycket varbildning??? USCH!!!! Nu hoppas jag att detta snart är över och att jag klarat denna gång utan att behöva antibiotika. För just nu med min blodsjukdom finns det inte på kartan att jag ens kan ta antibiotika och det är lite läskigt.
Ska försöka ta mig ner till pappsen i dag för jag har handlat lite gott till honom. Och att se om det tagit detta förbannade urinprov??? I går hade de inte gjort det utan vänta då tills doktorn skulle komma, varför??? Sa till i fredags till totalt döva öron och ringde i måndags till sjuksköterskan som inget visste och kontrade med att vi har ju tillsyn på honom, VA???? TILLSYN?? Så bakterierna om det nu är sådana slutar gro Då?? Man blir fasen mållös!!!! 3 blodförgiftning på 8 månader har de lyckats ge honom pga slarv så det borde vara jävligt noga kan jag tycka. Så få se i dag Då?
Men det går trögt att komma i väg här 😩 Känner mig så slut och när man har dessa bölder känns det i hela kroppen som man har influensa symtom och det ändå tills bölderna töms då först mår man bättre. Lustig sjukdom detta med 😩
Halva veckan gått igen och det känns som livet står still bara. Så fruktansvärt trist allt och inte nått roligt händer. Satt och tänkte på vårat sommarhus vid kusten här för en stund sedan och funderar att åka dit en dag och bara strosa runt, minnas allt roligt som hände där och hur bra allt var på den tiden. Bara gå runt där och kika lite vore avkopplande. Får se om solen kikar fram så drar jag nog en dag.
Ja sanna mina ord det varit ett tufft år bakom fy!!! Denna bottenlösa matthet i kroppen är nått jag aldrig tidigare skådat faktiskt . Huvudet vill så mycket men resten skriker NEJ!!! Utmattning är fasen inte att leka med, stor respekt för detta säger jag. Allt man kan hoppas på är en bra vår nu med massa sol och att inte massa tråkigheter händer.
Tror också att mycket i min totala matthet är att man förlorat de man kunde prata med som var i samma sits, som förstod och man kunde bolla problemen man har. Minns bara hur Kate och jag kunde sitta i timmar och först klaga ur oss hahaha sen asgarva åt eländet. Men på nått sätt pratade man bort det jobbiga då. Samma var ju med mammsen❤ Man vred och vände på skiten tills det blev lite lättare liksom. Detta kan man inte göra med människor som aldrig varit sjuka , näe det går bara inte. De kan aldrig förstå. Så saknaden efter de som nu gått före vissa är enorm kan jag säga. Ibland kan det bara flyga över en att nu ska jag ringa den och den och så kommer verkligheten i kapp en, näe det finns ju inte. USCH!!! Igår ögnade jag igenom Facebook och upp i minnes inläggen ploppade Kate upp ja fy!! 1 år sedan nu ❤😢
Ja det är tufft att ha börjat vandra på dödens planhalva som endel säger. Så hemskt det låter😲 Om 3 år är man 60 😲 Näe det får man verkligen sluta tänka på 😜Vill inte!!!
Näe in med sig i duschen och iväg till pappsen så han får lite mumsigt att äta❤
Med det säger jag på återhörande 😘❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar