Litet dyng lass 👍🏻

Så sant som det står skrivet här  är man kroniskt sjuk gör man faktiskt ALLT för att vara så frisk det går eller  rättare sagt så det inte missförstås man försöker göra det man klarade utan problem förr, innan det få timmar man per gång får ork över!!!

Jag har varit sjuk nu i 23 år exakt på datumet 14 januari 2020.

23 ÅR!!!!

Likt förbannat måste man  oftast förklara när man har det dåliga dagarna att dessa är det dåliga och då orkar man inte. Ibland är det dåliga dagarna flera på rad och då tar det tid även efter att komma tillbaka vilket man också då måste förklara. För en kroniker är det ju inte så att har man legat t.e.x i skallevärk 1 dygn och då snackar vi inte spänningshuvudvärk utan mer omfattande huvudvärk. Då är man inte frisk om man sovit efter en natt näe det kan ta 2 dagar att vara på banan igen och minsta lilla kan ge en ny attack. NÄR mina alla diskbråck värker i nacke, bröstrygg och ländrygg och ger inflammationer så är jag inte pang frisk när värken lättar då är man livrädd att det kommer tillbaka  och måste lyssna vad kroppen säger att den klarar. Lika försvinner inte sjukdomen eller skadan vid jul , helger eller sommar . När man lever som kroniskt sjuk är det dagar man klarar det vanliga om man säger så väldigt begränsade och ju fler saker som tillstöter  i kroppen ju mindre "vanliga dagar" för då ska nya saker accepteras och även det man mindre kan kanske då man får mer skit ska också accepteras.  Man gillar bara inte läget liksom när fler saker blir fel och man mår sämre än man gjorde. 

Jag har fått min beskörda del av helvete här i livet gånger vet inte snart. Min nacke och ryggskada var den jag hade fullt upp av från början. Dessa gav i sig sekundära skador i min kropp. Jag fick urin och tarm inkontinens pga att mina diskbråck förstört nerver till urinblåsa och tarm och detta går inte återställa. Att acceptera det helvetet blev också en pärs. Men man har inte så mycket val än att gilla läget  men det tär på det mentala. 

Så kom sviterna av att ha bott i toxiskt mögel 19 år. Tror få skulle klarat sig undan nått. Jag fick hudsjukdommen från hell Hidradenitis Supperativa. Mega stora enormt värkande varbölder som precis överallt kan slå till. Jag har väl haft snart över 100 och skurit upp 50  och lika många antibiotika kurer.  Då har dessa alla kurer slagit ut min tarm så jag även fått svåra closstridium  omgångar vilket är lika med värsta diareerna man kan tänka sig.  Och sedan pga en idiot till läkare som vägrade lyssna när jag sa att JAG TÅL INTE den antibiotikan du tänker ge mig intravenöst, det kommer gå illa sa jag. Då stirrade han på mig och sa är det du eller jag som är läkare och satte fart på droppet vilket slutade med att jag förlorade medvetande och fick en livshotande anafylaxi. Idiot!!!! Och av det här jag nu fått en blodsjukdom efter detta Mastocytos. Och nu tål jag knappt nått att äta, jag får inte äta nån sort av antibiotika mer förutom en sort den som gav mig svår closstridium i somras så pass att knappt medicinerna mot det knappt tog. Så att vara bland sjuka, barn som är sjuka är för mig förbjudet då jag dels inte har så bra immunförsvar nu Och att jag inte kan äta antibiotika mer. Jag har fått svåra flushar som det heter det brinner i huden från hårbotten ner på magen och dessa kommer vid stress, oro, klåda över hela kroppen som piss myror och en sjuklig trötthet som inte går att varken vila eller sova bort den är förlamande och man blir kritvit i ansiktet . 

Och som grädde på moset kollapsade jag i januari efter allt som varit dels med pappa och mig själv. Det har helt enkelt bara blivit FÖR MYCKET.  Allt vak på sjukhuset i 2 månaders tid, all oro att pappa faktiskt inte skulle klara av alla blodförgiftningar och allt han fick och att jag även själv mitt i åkte och fick sprutor i hjärnans nerver för att stilla min galna huvudvärk som totalt löpte amok då. Allt tjat på sjukhuset  då det gång på gång sände honom hem trots bakterierna som åt upp hans ben och slutligen denna operation de bara drog ut på, skyllde på att han icke var prio och massa dravvel trots att han periodvis inte ens var vid medvetande och värden i kroppen dalade. Så då ådrog jag mig en kraftig utmattning också. Mina energi förråd är tömda för länge sedan, orken att överhuvudtaget bry mig om mer än mig själv är borta och jag MÅSTE hitta tillbaka till mig själv nu och samla krafter. Detta görs inte heller på 8 timmars sömn  eller en lugn vecka och då hör jag i perforin tvivlet igen och lite det kläm checka påt igen . Näe denna gång är det inte påt igen som går att tillta, tyvärr. För även det är borta. 

Nu är det så att jag har fått utmattnings syndrom/gått in i väggen så där som alla andra också gör de som är "friska" innan och får det av ett jobb eller nått sådant. Och då är det helt plötsligt allvar, jösses man blev utmattad av jobbet. Har jag inte jobbat då ? Har det jag gjort varit en promenad på stranden det Då? Jag bara undrar? Tror man på fullaste allvar att x antal skador, sjukdomar bestående helvetisk sådana är en dans på rosor och att bli trött på jobbet är legitimt värre?  Då ska vi lägga till åren i möglet innan detta med haha. Från 2004 flackandes evakuerandes ut och in, hotell, lokaler, campingar och åkandes i ambulans in och ut mm mm listan är eller var enorm. Och den KAMP att få rätt, bli ersatt för allt vi förlorade, ALLT. Kan säga att FÅ hade pallat denna kamp haha.  Jag hade inga tjusiga advokater som kunde hjälpa mig jag fick fasen skrika för mitt liv.

I ärlighetens nämn är jag  föga trött på att försvara det jag fått kastat över mig massa skit av både kroniska skador, sjukdomar mm . Och jag är trött på att höra att alltid har alla andra det värre  och det är så synd men jag kan bara eller förväntas rättare sagt  dra på galoscherna och gå på som en jädra duracell kanin.  Näe min läkare sa att nu måste du tänka på DIG,  du har fått en mega varning nu, kroppen har sagt i från med råge. Och nu är det bara så att min hälsa, mitt liv är viktigast av allt just nu sedan får omvärlden klara sig bäst det vill ärligt talat.  Och detta tar den tid det behövs För att repareras 👍🏻

Jag ska komma igen och tills dess är det min kropp som bestämmer vad den orkar ingen annan, PUNKT!!!! 

Ja lite mer skit lassat ut ryggsäcken 😜 Bloggen är bästa psykologen att spy galla hos. Gratis dessutom och öppet 24/7😜👍🏻

(TILLÄGGAS allt detta är att jag är inte den som vill man ska tycka synd om, definitivt INTE men respekteras för den jag är och det jag bär med mig. Och att jag alltid innan klarat mycket mentalt innebär inte att jag är utan en botten som alla andra. Jag har också en sådan fast den här tagit lång tid att nå!!! Men nu har jag kört rakt in i kaklet och har säkerligen en bit på vägen att gå  innan jag är tillbaka till den starka och glada jag var  och tro mig jag har verkligen gett järnet att försöka orka i alla år vilket blivit detta resultat nu 😢 Tror ingen vill ses som den sjuke eller den man tycker synd om )  

Nu ska jag se om min mega varböld möjligen går att få hål på för jösses vad det värker i ansiktet nu😢 Känns som jag har en pingis boll i läppen.

Med det säger jag på återhörande 😘❤