Mycke har hänt sedan helgen😩 Bröstryggen och nacken brakade ihop rejält och en värk från hell 😢 väntar ju på operation även där då det gått över tiden sedan sist därav är det inte nådigt nu. I tisdags fick jag iväg och det kändes väl ok med desamma tyvärr väl hemma började hela golven svaja med yrsel. Så där så det känns som nån hela tiden drar en till vänster och vill slita omkull en. Höll på rasa i trappen. Så i morse fick jag iväg igen för då gick skallen inte att röra till vänster ens. Men min kiropraktor fixade det tack o lov och väl hemma blev det 2 alvedon och en tupplur för att slappna av. Nu är jag bara alldeles matt, det tar på som sjutton i kroppen allt.
Väl hemma ringer jag pappa och han lät inte så kry. Han sa att han rasat och minns ingenting😲 Blev jätte rädd vad det nu varit som hänt men han bara sa jag minns ingenting och tyckte han sluddrade. Kastade mig på luren till boendets sköterska men trots massa påringningar och inpratat på svararen så fick jag ingen återkoppling. Dotra blev vansinnig och bombade nummret hon med och till slut svarade de. Inget hade hänt han satt och åt, jaha????? Han hade tränat hårt. Jaha tänker jag om att träna HÅRT och bli så illa att han inte minns nått??? Är det bra för det sjuka kärl han har tänker jag. Att anstränga hjärnans kärl så man får minnesförlust???? Ja denna oro och allt är olidlig.
Så svårt att bara vara då jag hör honom varje dag ena dagen så borta att det knappt går att prata med andra dagen nått annat. Det är så påfrestande. Han är 86 år, svårt kärlsjuk mm mm och i vilken sekund som helst kan nått i princip hända och kvarstår att han är den enda jag har kvar så självklart blir man orolig. Detta har ju pågått så många år av och till så man är ju alldeles slut.
Sen allt annat jävla skit på det som jag fått höra om. Och denna ständigs diskussion om min hälsa och corona. Vad jag gör, inte gör, när, var och hur 😩 Och det jädra karbon papper det känns som jag har i käften ordagrant. Att ständigt försvara min hälsa, min sjukdom och det jag måste göra för att hålla mig väldigt borta från smittan. Igen, IGEN och igen är det diskussion. Jag har så in i bomben massa att tänka på, klara av. Operationer, tuffa undersökningar att bara ens orka gå i försvar för den jag är , vad jag har osv är över kurs just nu. Jag kan inget annat göra än att följa råden, hålla mig isolerad så gott jag kan och om detta inte förstås ja jag saknar ord för att ens prata mer om det. Piss less är förnamnet just nu😩 Har i ärlighetens namn aldrig varit så less fy!!!! Jag är inte sjukpensionär pga ingenting. Och att mitt yttre visar en relativt hyffsad yta som kanske inte ser sjuk ut de dagar jag är ute. Mitt sätt att förhålla mig till allt jag har syns inte heller på utsidan men det jag lever med kan jag lova inte är hallon. Och alla de dagar jag är hemma innanför Mina väggar är det ingen som ser mig likadant alla det dagar det värker så man får ta timma för timma och bara hoppas på bättring. Dessa dagar är betydligt fler än det bra . Men det sista jag valt att göra är att gå ner mig på utsidan vare sig jag har så ont så ögonen går i kors. Det är faktiskt så att inte förrens man gått i den andres skor ska man ens diskutera någon annan hur den mår, vad den gör osv.
Så denna dag blev jag faktiskt på riktigt både förbannad, ledsen och jävligt less rent sagt på ren svenska. Det räcker nu. På riktigt!!!! Och jag är känd att ha ett väldigt långt tålamod vad gäller vissa saker men kan lova detta tålamod hänger på en skör skör tråd nu. ALDRIG nånsin mer tänker jag gå i försvar för den jag är, de jag kämpar med och för osv, aldrig mer. Om jag inte passar för den jag är inte min förlust!
Ärligt talat är jag less på detta liv här i stan, förbanant less. Tänk om jag bara kunde ta med pappa bort från allt, ge honom allt den sista tid han har här. Slippa allt jävla tjaffs, skit ja name it. Bara för en gång skulle få energi än att ständigt tappa den och bli urlakt less och trött. Ja så är känslan just nu efter all skit jag hört usch.
Nu ska jag åka en sväng för att se nått annat, tömma hjärnan. Näe tvi vale för mycket nu säger jag😩😩
På återhörande 😚❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar