Onsdag morgon och detta som skulle bli min långsovar morgon blev tvärtom. Vakna skit tidigt och kunde inte somna om utan blev bara att kliva upp. Sol och fint väder så helt okej. Tankarna far här över rådande situation. Orolig för min dotters inläggning med denna "drog" som det faktiskt står. Usch ! Just att det inte finns några fler i Sverige som äter denna hur andra mått, svarat på den mm. Så läskigt alltihop då både jag och dotra har underliggande sjukdommar som allergier och mastocytos. Näe detta är så jobbigt😢 Men jag måste vara stark för henne nu och sen är det min tur att läggas in . Så mycket runt omkring just nu som gör att jag inte mår så bra och jag måste verkligen rensa i den röran för det tar all min energi.
Torsdag
I går hade vi dunder och brak men ovädret gick precis förbi mig så något regn slapp jag. Jag hade kolsvart på ena sidan och klarblå himmel på andra så lustigt. Efter det blev det rosa himmel.
Idag var vädret lika med några brak turer av åska vid sidan om , pytte lite regn men allt gick på sidan där jag bor.
Men det var vädret. Just nu är vår lilla familj inne i en mycket tuff tid. Detta med att läggas in, testa en drog som knappt nån i Sverige testat finns 1. Ingen vet nått om den mer än att dem blockerar ihjärtat, sänker QT tid så det inte ska bli i värsta fall dödlig arytmi. Men den har massa negativt också därför man läggs in med övervak flera dagar. Sånt här gör mig nervklen
då både jag och dotra har bakomliggande sjukdommar. Plus jag som ALDRIG tålt nån medicin pga min klonala mastocytos. Jag är så rädd att nått händer oss då denna kan ge kardiologisk chock fy. Jag känner mig piss ensam med detta då de flesta runt om kring fanimig ignorerar detta . Finns ett fåtal av de jag pratar med som exakt förstår men övriga. När man är rädd och känner ångest inför nått läskigt behöver man prata men tamig fan tror det flesta är narcissistiska. Det värsta de har är att de inte hittat en klänning eller nån fett valk stör, nån banan som var rutten eller nån lampskärm de mår dåligt av. ALLTSÅ??? Finns inga vettiga här 🙄 Hur svårt kan det vara att plocka fram en liten snutt av empatin när man hör att nån mår dåligt är rädd? Är det för mycket begärt idag?
Vet inte om detta har med åldern att göra att ju äldre man blir ju egengoare blir man eller som vetenskapen säger empati är färskvara inget man har om man aldrig nyttjar eller tränar den. Empati och muskler kräver stimulans för att vara i bra form. Har man inte brytt sig på länge är man fattig empatiskt och då är det bara konstatera att det flesta fasen inte behövt bry sig på länge. Blir bara så trött. När jag dundrade in i väggen 2019 gjorde jag det pga för mycket empati och att alltid ställa upp för allt och alla och satte mig själv sist . Vart är de alla nu när jag är i den sitsen de var i då jag hjälpte dem? Alltså, SOLLA bort! Allt som stjäl energier, bort 🖐🖐 Har mer och mer stört mig på detta sista året. Det är mycket jag inte skriver oj oj . Men livet är ju alldeles för dyrbart att lägga på det som ingen energi ger. Tiden är kort här så att gå och vara irriterad jämt är ju det sämsta man kan lägga tid på. Men så har jag min empati som är för mycket då😅 å då tycker jag synd om vill hjälpa så de själva mår bättre. Näe tvi vale inte en gång till. Nu ska jag vara egengod förnär man behöver som mest står man oftast ensam.
Så i morrn är dagen D fy!!! Jag är så rädd, nervös men måste samla ihop mig för jag ska ju vara stödet i morrn. Jag hoppas mamma och pappa är med oss från sin himmel i morrn, behöver er verkligen❤️
Sitter och ser just nu Wahlgrens värld och avsnittet där de talar väldigt mycket om Pernilkas pappa som hon tog hand om i livets slut. Känslorna att veta att tiden är knapp och man lever timma för timma dag för dag med dem❤️. Detta att man måste hålla sig över ytan och vara den starke och possitiva fast man håller på gå sönder . Slungas direkt tillbaka till 2021 och de 5 år före. Jag kan verkligen genom TV rutan exakt känna hur de känner hur lite man blir men ändå måste vara stark. Hur viktig varenda dag var för man inte visste morgondagen. Som vi som 6 gånger fick ställa oss in på att NU är det slutet och min enormt starke pappa tog sig igenom ännu en livshotande blodförgiftning i hela kroppen 6 stycken. Han ville verkligen leva ❤️ Åh tänk om vi hade vetat att vi hade hjärtfelet då😳 Varit medicinerade som vi ör idag å knappt orkar nått. Jösses sån tur vi inte visste då och var nedsänkta av mediciner . Men att se de berätta i programmet hur de kände ja då började jag böla med. Det är fortfarande så känsligt fast det snart gått 3 år. För mig känns det än som det inte var länge sen. Saknar min stora trygga pappa så in i bomben😢
Den sista bilden på oss ❤️ Hur vi krigade du och jag för livet ojojoj. Vissa gånger höll jag på göra mig olycklig där på sjukhuset, fy så arg jag var över den vidriga nonchalans som vi ofta stötte på 🤬 Ta bara den psykotiska läkaren som direkt när min pappa vaknat ut medvetslöshet efter flera dagar står i fotändan av sängen och förklarar att om ditt hjärta stannar kommet vi inte återuppliva dig. Vadfan!!! Han hade nyss vaknat och visste inte vart han var. VARFÖR var detta prio 1 att säga till en gammal man med alzheimer som inte ens visste vad han varit med om. Det tar man väl med anhöriga för bövelen. Han förstod ju ingenting. Istället för att berömma att du överlevt en livshotande svår blodförgiftning och hylla det. Näe BAM klubban i huvudet och skita ner. Varför söker man till det yrket när man inte har empati, ödmjukhet eller medmänsklighet??? Jobbar på lager för fasen än att vara nära människor vidriga människa. Men då brast jag och jädrar jag skällde sen utanför och krävde dit verksamhets chefen. Det får inte gå till så🤬 Allt jag såg och upplevde dessa 5 år haf gjort att jag är verkligen livrädd för sjukhuset. Jag skulle kunna skriva en bok om alla incidenter och det är massor av allvarliga brister riktiga sådana usch!
Men nu är det helgen som är prio 1 och jag ber verkligen till de övre makter att allt kommer gå bra🙏🙏🙏
Nu blir det tidigt sänggående för att orka så på återhörande😘❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar