Ja så var det åter söndag. Tycker inte om dessa dagar då det åter blir måndag och massa förpliktelser känns det som. Hinner inte riktigt vila upp sig när helgen kommer tycker jag. Det är aldrig en dag man kan ta de lungt på nått konstigt vis.
I morse när jag vaknade så gjorde foten helt klart för mig att den går nog snart inte att gå på mer. När man kliver upp är det som att gå på rena skelettet..som om det inte vore en skyddande hud under foten. Så märkligt och ändå syns det inte på utsidan..inte svullen eller röd osv. I morgon hoppas jag nu att remissen kommit till de privata sjukhuset här och att de har en snabb återtid eller nått. Kan inte fortsätta på detta vis utan att få vetskap i vad det är som värker så in i bomben. Mitt opererade knä mår ju heller inte bra av att inte få gå så detta är bara en ond cirkel av all smärta.
Så måste jag verkligen få tag i diskrimineringsombudet, vad händer??? Det är 1 år sedan jag anmälde nu och inget konkret har hänt. Det är ett halvår sedan min dotter slutade på skolan och än har jag inte fått rätt ersättning för den skolmat jag stått och gjort i 2,5 år. Nu börjar jag faktiskt bli riktigt irriterad! Detta är inte rätt! Och jag står ju än för maten utan ersättning. nu börjar det nästan bli så at tjag får väl gå till soc för att klara detta. Inga andra ungdomar behöver betala skolmat då ska inte min dotter behöva det heller. De kryper i mig.
Men ska försöka göra en dag av denna med. Blir nog lite pyssel känns det som.
En goder dag till alla som gjort sig förtjänta av det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar