Så svårt att se på.

Måndag morgon och vaknade till en mycket sorglig dag. Det finns inget som sliter i ens hjärta mer än att se någon av sina nära och kära må dåligt. Det är absolut det värsta tänkbara!

Som mamma bokstavligen sliter det i hjärtat och hjärtesorg är en så fruktansvärd sorg att inget inget hjälper just när det pågår, man kan bara finnas där. Erfarenhetsmässigt vet man hur det känns då man nu levt i så många år och gått igenom ett par hjärtesorger. För varje sådan blir man starkare men det hjälper ju inte när man är mitt i det. Tills man kommer upp i min ålder då man näst intill blivit blase *skratt* och kan endast önska "krya på" om det drabbar en igen. Men den första är alltid värst uhu! Man minns den som den var igår när man blir påmind.

Minns inte hur jag hanterade det på den tiden mer än grät floder i sin ensamhet och livet var slut kändes det som. Minns inte jag visade nån utan man satt inlåst på rummet och det var så grymt tungt.
Som nära vill man så gärna axla oket och med det erfarenheter man själv har bara önska lycka till och krya på ungefär men så går det ju inte till. Hjärtesorg måste alla uppleva hur vidrigt det än är, ingen ingen kan ta över det och beroende på hur man är tar det olika tid att komma över det etc. Men OHHH! om jag kunde!!!

Så dagen får bli vad den blir och imorgon är en ny. Men jag lider, fäller en tår själv och hoppas att i morgon är en bättre dag.

Annars har vi det soliga vädret kvar men det blåser kallt så inte tal om att riktigt sola inte.
Lite över 2 veckor kvar så drar vi till Öland och paradisets stränder och efter det flyttar vi. Så massa massa positiva saker är på G.

Orkar inte skriva mer då dagen varit tung och fast det inte drabbat mig personligen är det fasen värre att vara den som ser på än att drabbas själv tror jag.

Hoppas på en ny bättre dag i morgon =)