Ringde idag angående min lungröntgen jag inte hört nåt tom för 1,5 vecka sedan. Men läkaren var ledig denna vecka och det kunde inte hitta något svar, som vanligt då. Men när posten varit här ligger ett kuvert från min läkare. Visste inte hur fort jag skulle få på mig glasögonen för att läsa.
Det står att man kan se lite stråkighet i lungorna och en liten sammanväxning och man föreslår en kompletterande skikt röntgen av mina lungor eftersom förändringarna är svårvärderade. VAD är detta? Jag fick panik! Började gråta hejdlöst och kände att jag orkar bara inte med mer elände.
Ringde min dotter och försökte låta tuff men hon hörde ju och så gjorde jag att hon fick en panik attack också. Men jag hade ingen annan att ringa till och jag måste också få gråta, vara ledsen och livrädd. Jag är verkligen livrädd nu. Försöker verkligen att stålsätta mig och ta det lugnt nu tills nya röntgen är klar..jag skulle få åka till Stockholm för att göra den för där gick det fortare skev min läkare. Bara det gör ju att man blir nervklen att det ska gå fort.
Jag har fått ett liknande besked en gång förut i livet och då var jag 28 år bara. Då jag rasade ihop, blev döv, balansen försvann och halvsides förlamad. Då fick jag gå hem med beskedet att göra mig inställd på att det kunde vara en tumör i hjärnstammen. Den sjukdom jag då plötsligt fick som hette Sudden deafness hade 20 personer om året drabbats av varav alla hade en tumör. Det var 2 helvetes veckor och dagpatient på sjukhuset. Massor av vidriga tester osv innan man faktiskt kunde utesluta tumör. Jag hade drabbats av detta ändå..ev en propp och att det slagit ut hörseln och mitt balans organ helt. Men med chock doser av kortison skulle det chocka binjurebarken tror jag det sa och faktiskt kom min hörsel sakta tillbaka iallafall på ett öre. De andra blev dövt. Likaså fick jag balansen tillbaka och slapp gå som ett fyllo utmed väggarna.
Men nu är det något på mina lungor..det jag mest fasar för av allt. Jag är rökare och jag hatar mig själv varje dag när jag tänder en cigarett. Jag har gjort långa uppehåll i min rökning men alltid fallit tillbaka. Nu är det sista gången!!!!! Jag slutar i morgon bitti!
Jag såg min farmor dö i lungcancer när jag var 13 år och jag önskar inte min värsta fiende det.
Jag var hos henne sista dagarna och det var fruktansvärt..ändå var man så korkad åren efter att man föll för grupp trycket att börja röka. HUR idiotisk är man inte då? Men man trodde att man kunde styra detta monster och sluta när man ville då. Vad visste en 14 åring`? Å farmor var ju gammal tänkte man. Så urbota korkat!
Nu sitter jag här med mitt brev där det står att det är inte okej med mina lungor. Nått är fel! Jag är vettskrämd, panikslagen och arg. Arg för att jag inte fattat bättre eller vad? Varför i all sin dar har jag fortsatt röka? Jag måste verkligen ta mig i kragen nu och inte helt flippa ur. Det kan vara spår, ärr efter min kraftiga infektion i september. Jag har nog aldrig varit så sjuk som då. Hostade konstant i 12 dygn utan att sova. Hög feber, hög sänka och jag t.o.m hostade sönder bindhinnan i ögat. Det kan vara ärr från då men det kan även vara nått annat.
Ingen har jag att prata med heller känns det som. Vill inte lasta min mamma som haft hjärtinfarkt nyligen och min dotter som haft sådan panik ångest förut. Men jag är så rädd, så rädd!
Tror jag bölat ur mig litervis i kväll i min ensamhet och jag får verkligen tygla mig så inte jag åker på en panik attack..minns min första och enda förra hösten då jag allvarligt trodde jag var på väg att dö. Men fyfan så svårt det är. Man är bara människa.
Får sätta på en kanna kaffe och stärka upp mig med tror jag och se sen om man kan somna.
Jag har klarat av det mesta elände vi haft senaste åren men detta som jag fasat för att min rökning satt spår i mina lungor det är nått jag är så rädd för.
Så bara vänta och se nu hur fort det går till Löwenströmska sjukhuset för en skikt röntgen.
Med det avslutar jag här för i kväll.
Natti natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar