Denna natt har det inte blivit mycket sömn alls. Tankarna har farit runt i huvudet och jag har nog gråtit litervis. Mitt i detta ska jag då sluta röka med och det går ju inte. Jag måste helt klart ha hjälpmedel för det. Orkar inte med både oron, nikotinabstinensen mm.
Men jag tog mig i kragen att nu på telefontiden ringa upp min läkare som då inte var där förstås för att få lite förklaringar på detta röntgen svar. Å givetvis började man böla igen i luren *suck* Men en annan läkare ska ringa upp mig i eftermiddag så jag får höra lite mer VAD detta kan vara.
Jag är så trött att det snurrar i huvudet och självklart förbannar man sig själv för alla år med dessa cigaretter, hur man kunde vara så korkad att en gång börja?
Men jag ska klara detta med..har klarat så mycket innan att vore väl sjutton om jag inte klarade detta med =) Självklart! Men just lungorna är en sak jag har starka minnen från när jag var 13 år och min kära farmor gick bort i just lungcancer. En sådan fruktansvärd sjukdom. Minns hennes sista dagar där på lungkliniken och hur fruktansvärt det var så självklart när man får ett brev hem att det är något fel på lungorna att man får paniken.
Har nog aldrig i mitt liv varit så rädd och känt mig så jädra liten.
Ringde till endel av mina vänner i går men det hade inte tid att prata och bara det gjorde ju inte saken bättre. Själv är jag en person som alltid ställer upp om inte jag kan "live" så finns min telefon lur alltid till förfogande och att man kan ge ett tröstande ord.
Jag har varit uppe hela natten och pratat i telefon med min väninnas dotter 17 år. Å det kändes så gott att bara ha någon annan i andra änden när paniken var ett faktum så TACK EMMA det hjälpte att skingra tankarna lite.
Så nu är det bara att vänta på doktorn som ska ringa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar