Just i denna minut skulle jag sitta i bilen nånstans nere i Småland på väg ner till Öland men så blev det inte och det känns tungt att inte få den boosten efter allt som varit och är. Att inte få några dagars andhål att hämta krafterna tillbaka. Tungt!
Här sitter man istället inlåst sedan 2 månader och kommer inte ens ut på terassen. Utanför ser det ut som ett rent helvete och det verkar inte hända nått som gör att det ser ut att vi överhuvudtaget ska bli av med dessa förbannade byggställningar heller. Detta och allt annat tar verkligen all kraft ur en.
Detta har man nu gått miste om i 2 månader. Det 2 månader som är de härligaste på året just våren och övergången till sommar. Näe då har man i stället hamnat i ett jädra bygge till som under alla år tidigare. Min underbara tur om man säger så.
Har ringt anhörigcentrum idag men det var som vanligt en telefonsvarare med massa knappa hit och knappa dit. Ingen människa "live" som man kan få tala med. Så bara vänta och se om någon ringer tillbaka.
I morgon beger jag mig in på Sabbatsbergs sjukhus för att åter slänga mig i MRT kameran. Tur det har en öppen sådana säger jag då alla gånger i denna vidriga trumma gjort sitt och man har fått en klaustrofobi nästan. Det är vidrigt rätt och slätt att åka in i denna trånga trumma. Så kan man få det lite enkelt för sig så är det guld värt att åka till Stockholm där det har lite nyare saker än i denna bonnhåla.
Så mammsen ska ev följa med mig i morgon så man har lite sällskap. Hon behöver också ut och se lite av världen.*fniss*
Men denna dag önskar jag bara var förbi just nu, så känns det.Känns bara som någon satt ett ok över hela axelpartiet och det är så vidrigt tungt.
Ja hur allt kan bli =(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar