Efter ett dygn av regnande är det åter sol över vår stad i dag. Ja nu har vi fått regn så vi kan tiga ;) Men skönt att få en liten annorlunda luft en den kvava vi haft ett längre tag nu.
Regn dagar kan faktiskt vara lite mysiga med när det blir så där kolsvart inne och man mitt i sommaren kan tända lite ljus och ha mys. Så gjorde jag i går.
Nu är det bara 6 dagar till vi åker till huvudstaden och jag försöker hålla min rygg obehandlad så doktorn kan se vad som händer men skit så ont det gör. Gå är det inte tal om längre sträckor längre men det vore ju bra om han fick se hur snett allt vrider sig. Är bara så rädd att yrseln ska slå till igen. Men vi får se om jag klarar det. Dagen känns ungefär som nån har stuckit in ett antal spätt genom ryggraden. Facineras verkligen över hur galet ont det kan göra av att muskler drar kotorna millimeter fel så det liksom kläggar ihop och blir orörliga.
Väntar på massa besked också från FK och ur en fond jag sökt för att ev byta ut min mögliga säng, så spännande.
Dagens funderingar ;) Jag facineras över människors tänk, förmåga att vara blinda eller rättare sagt ovilja att förstå verkligheten, släta över är nog det rätta ordet!
Att vara i nuet och leva det men vara blind för saker som händer runt om för det är lättare att slippa ta tag i sakerna eller vad? Sådant har jag sett så jag får kväljningar.
Jag tackar min lyckliga stjärna att jag fick lära mig ta tag i problemen efter min olycka.Även om det var grisigt tufft, vidrigt så är att fejsa det som sker det enda raka om man vill ha ett bra liv. Man kan inte gå runt saker, tro att problemen löser upp sig av sig själva och att man ska gå ur det utan att ha gjort ett enda handtag, då är man ute och cyklar på fel stig.
Men vi är alla olika, tack o lov! Men jag undrar hur lycklig just "släta över" typen är egentligen? Tycker det borde gnaga långt där inne? Ogjorda saker/händelser man vet borde göras något åt men som man skjuter undan borde ju vara en tagg som långsamt sticker hela tiden?
Hade nog turen på gott och ont att få vara med om en olycka och få de erfarenheter man fick av den. Efter det brukar jag tänka att alla borde gå igenom en olycka för att bli lite mer förstående. Att inte tro att den lilla bubbla jag befinner mig i är den enda rätta utan stick hål på den, konfrontera verkligheten med allt den har från bra saker till sämre men framförallt aldrig stå med några pekpinnar innan du sopat rent din egen dörrmatta!!
För genom att kämpa lär man sig att inte ta allt för givet, man blir ödmjukare inför en lång rad saker i livet men att bara veta att man klarade det man tyckte var omöjligt och vågade bli liten i det som kanske inte var så himla kul . DET ger en enorm styrka.
Vi skämtade en vän och jag som har samma skada att vi dessutom är noggrant kollade från topp till tå och ända in i själen. Så är det när man får nackskador så måste ju också psyket kollas. Jag har fått höra av läkare som träffat mig 1 gång att jag har en mur omkring mig och att jag bakom den förträngt min värk *asgarv* Det kallar jag toppen läkare med seriös kompetens! Att efter några frågor på ett formulär säga så. Bara för man svarade nej på frågor som -tror du nått farligt ska hända? - går du ständigt och oroar dig för din skada? -skrattar du mindre nu än före olyckan? Svarar man nej till sådana frågor har man förträngt He he!! Värre att det inte ens kan förstå att 14 år har haft sitt..som om man inte skulle ha bearbetet på 14 år? Näe då tycker jag man ska lämna in brickan och sälja korv faktiskt ;)
Men med det vill jag säga att man även psykiskt blir sten kollad och det är ju skönt att veta att man är frisk där. Så det skojade vi om att vi har det på papper, det är inte fy skam!
Näe släta över typen det är jag glad för att jag inte är. Hellre kavlar jag upp armarna och vältrar mig ner i dyn och får saker gjorda.
Ja hua så kan det vara =) Funderar på att göra en tvätt på bilen inför verkstaden om några dagar. Det lockar inte men alltid kul att komma in med en ren fin bil. Så vi får se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar