Gubbe, 11 september och galningar!

Ibland undrar man hur endel människor är funtade? Jag hade tydligen varit föremål i en diskussion från den som visade denna lägenhet som vi hade fått som alternativ då vi satt evakuerade. Hur jag kunde få denna? Alltså på fullaste allvar? Har folk inget annat att snacka om? Det måste leva rätt innehålls fattiga liv och med en storportion av tristess. Ja HUR fick jag just denna lägenhet, vilket grej! *skratt*

Jo man får ny lägenhet om man har en som är som vårt exempel, full av mögel, en som skall rivas och en man enligt miljölagen inte får bo i för det är en sanitär olägenhet.Då får man ny lägenhet som jag fick.

Facinerande att det 1 år senare som nu pratas om hur vi fick lägenheten *skratt* Då har man inte mycket i sitt liv inte. Jag bjuder på det att vara ett hett ämne Ha ha!!! Måste ju vara rätt intressant då? Jösses!!

Ja det finns både det ena och det andra där ute. Stackars människor! Ja egentligen ska man ju inte förvånas för man har ju sett så det räcker. Men lik förbaskat blir man lika förvånad varje gång att det ens orkar. Ska baske mig när jag stöter på gubben bjuda in han på en fika eftersom han säkert också är jätte nyfiken hur jag har det här med *fniss* Veckorna efter vi flyttade in gick han ju runt här utanför och jag lovar att hade han haft ögon han kunde slänga ut hade han gjort det för att kika in He he!!Detta vore väl nått för nyfikna *skratt* Slänga ett getöga (ironi)


Ja han brukar ju sitta här på torget så nästa gång ska jag bjuda in honom, vilken grej!

Ja denna dag 11 september gick förbi utan några hot som fullbordades, skönt!! Var ju mycket skriverier om nya hot mot USA. Ja jag minns 11 september som det var i förrgår. Min så kallade pojkvän då eller vet faktiskt inte vad jag ska kalla den realtionen faktiskt för den var sjuk men som drog i väg i all hast den 10,e till utlandet, en resa han suttit och väntat på. Det var så konstigt allt och mitt i detta som hände med. Det extremt konstiga samtal jag fick den 11 september av en man om hans resa, vart, vilken relation jag hade, ja jag blev helt enkelt utfrågad i luren av någon som inte ens presenterade sig. Det var lite märkligt tyckte jag allt. Hans tele samtal den dagen från nånstans han inte talade om vart i världen och hans sjuka frågor då. Än i dag vet jag inte vad det var mer än att han inte var svensk,knäpp, en märklig resa med kort varsel, skumma telefonsamtal osv osv Vill inte veta heller men det var just denna dag man satt klistrad framför TV apparaten och försökte förstå det hemska som hänt.

Ja tro gott om folk det har man gjort så det räcker. Det är slut på det nu. Att tro att man ska kunna förändra någon annan till det bättre är bara så galet så det finns inte. Men jag är först att skriva under att.o.m jag varit där. Trott jag varit moder Theresa som kan få människor med problem att bli friska igen. God egenskap, ja ibland men näe inte längre! Man kan inte förändra någon och allra minst någon med diagnoser, alkohol problem osv. Det är kört! I slutet kostar det mer än det smakar. Själv var jag naiv i den frågan rätt länge tills den dag jag stod öga mot öga mot en psykopat, Tvi vale för den tid som följde och som minnena än i dag ibland blossar upp.

Det jag minns bäst är när vi var i Katarina kyrka i Stockholm och pratade med en präst tror jag det var som talade om ett kvinno hus där man kunde få hjälp. När denna person berättade att det skulle ha en gudtjänst för oss den kvällen och be för oss att det skulle gå bra minns jag att jag grinade som ett barn och förbannade mig själv att jag varit så dum som gått på denna man. Idag är det så overkligt att man knappt tror det hänt. Att JAG skulle gå i armarna på en complet galning utan att se det??? Jag som är så smart typ. Men mest av allt JAG som hade sett nått och ändå trodde att "Moder Theresa" i mig skulle fixa detta. Jo visst!

Säger idag. Vid blotta tanke att nått inte stämmer, då är det så. Då är det nått som är fel. Då ska man inte fortsätta utforska och tro att man kan förändra nått!

Vid blotta tanken att man tvivlar, STICK! Säger jag. Kommer känslan upp, intuitionen talar då ska man lyssna på det. Ja naiv eller ej..vet faktiskt inte vad jag varit..tror det lutar åt att jag alltid velat hjälpa om nån har det svårt. 1997 gick jag på brottsoffer jouren och fick hjälp att bearbeta en händelse. Träffade på flera kvinnor som levt under mäns våld länge och vilka historier och tragedier. Starka kvinnor som av galna män blivit så nedtryckta att det fruktat för sina liv nästan. Ändå trampar man själv i klaveret 2 ggr flera år senare. Näe det handlar inte om svaghet odylikt..det handlar om känslor, man blir kär, blind ibland manipulerad under lång tid så fiffigt att man inte ens märker det själv för ofta sker det när man är mitt i kärleken så att säga.Å vem har vett i skallen när man är nykär? Näe det kan drabba vem som helst som möter fel person helt enkelt.

Ja nu blev det svängningar från knäppa gubben som pratade skit till galningar ;) När jag sitter vid tangentbordet då finns ingen hejd *fniss* Det kanske är push från nånstans att tag borde bli författare jag som skriver så ;) Vem vet?

Avrundar med en trevlig kommande måndag och GONATT!!!