Seans avverkad.

Wow! Säger jag om denna kväll! Det var verkligen ett helt företag att så enkelt som möjligt komma till denna seans. Min första någonsin. Först stod det att den var inställd för mediet var sjuk så jag taggade ner och ställde mig in på att vara hemma i kväll. Så ringer då min väninna och säger att det är ett annat medium..då var det 1 timme kvar. Jag stod och lagade mat, i mys dressen efter tvättstugan och hade inte ens duschat. Man skulle vara där en halvtimme före för att få plats vilket då var 30 minuter för mig att duscha , laga maten, äta och ta mig dit nere på stan *suck* Kastade mig in i duschen och åt samtidigt på 10 minuter. Ringer min väninna så svarar inte hon??? VA? Ringer och ringer och ingen svarar. Då gick den halvtimmen och jag beslutar mig arg som ett bi åka ner själv fast jag inte ens visste vart det var. Tänkte som så att jag får väl fråga mig fram då. Nån måste ju veta typ *fniss*

Ja då hade hon begett sig dit på stört fast det var en timme kvar??? Men hade väl kunnat ringa då tycker jag så jag satt här och bara ringde och ringde och sinkade tid att hinna själv *suck* Så med ilfart med mitt lama ben fick jag springa från parkeringen i en rejäl uppförsbacke på kullersten i ösregnet. Tänkte som så att kommer inte jag dit "live" så är det min ande som får gå *fniss* Å som jag kämpat för att komma dit så borde någon sett mig och att jag skulle få nån form av kontakt och det fick jag.

Efter ett antal personer fått sina "readings" så vänder hon sig mot mig. Tittar och tittar och jag tänkte som så att över mig ligger väl ett stort svart moln bara *skratt* Med all otur jag haft och har så. Men hon sa att - jag vet inte riktigt om jag får fråga dig, om det är okej? Och jag tänkte "what". Hon sa att hela mitt kropps språk sa att kom inte i närheten. Oopps!! Näe inte alls konstigt att höra då jag hela mitt liv fått höra sådana liknande kommentarer. Som, vem tror du att du är, och att jag har en vägg av integritet,
att jag har murar upp över öronen. För mig är det jätte konstigt att höra då jag är en väldigt öppen person tycker jag själv och alla som känner mig. Jag är snarare för öppen *skratt* Kan prata med vem som helst om vad som helt typ. Men iofs säger ju inte det att jag har min integritet..men det om känner mig säger att jag är världens enklaste, öppnaste människa.

Men jag berättade detta och hon förstod. Jag har helt enkelt ett sådant kropps språk i ett första skede då de som inte känner mig ser mig. Får väl jobba på det då ;) Näe , jag är den jag är och det ser människor när det lär känna mig.

Men hon såg att jag hade under lång lång tid haft det enormt tufft. Att jag senaste halvåret varit ända ner på botten av det mörkaste hålet och kravlat. Å visst är det så. Ja inte för min egen del senaste tiden men längre tillbaka har det varit rejält mycket med sjukdomar,jobbiga röntgen besked, oro, operationer, möglet vi fått bo i , alla flyttar, tjafset och annat tillhörande det. Rätt och slätt jämt skägg om man förenklar det hela. Ja jag har kämpat. Att jag själv är sjuk det har hängt med sedan olyckan så det anser jag inte vara en tyngd längre. Det finns där bara nu och är bearbetat på bästa sätt. Men visst jag lever med smärtorna och det är bra dagar och mindre bra men så har även det friska så.
MEN! Jag skulle också få kliva upp ur brunnsluckan och se ljuset ovanför den, tack!!. Det fanns mycket glädje och lycka runt mig som väntar nu. Jag ska äntligen få lägga allt bakom mig. Hon såg att jag många gånger frågat frågan, varför jag, varför tar det aldrig slut med eländen och att jag tvivlat på att få känna lycka igen. Näe det var lycka och glädje framåt och det var ju mycket positivt. För gudarna ska veta att jag tvivlat på det. Å som vanligt då att bli berörd i sitt innersta så kunde ju inte jag låta bli att böla en skvätt mitt bland allt folk HU! Ja så mycket som jag bölat sista månaderna skulle jag få till en sjö tror jag. Men jag tänker som så. Böla är rensande, det är att tömma ur det jobbiga och endast positivt i min mening. Om än ögonen sett ut som ballonger vissa dagar så vad gör det om hundra år? bättre få ut det än lagra det i ryggsäcken som till slut blir för tung att bära, så tänker jag.

Lite lustigt, en kvinna bakom mig hade under seansen sett att mina nack muskler hade varit blod röda och som stora bollar...lite läskigt då jag själv tyckte att det var enormt tjockt i just nacken och värken blev lite extrem ett tag där. Var som nån hängt på mig ett ok över axlarna. Lustig känsla. Men när vi gick därifrån kändes det som jag tappade ett klot ur bröst korgen och värken i nacken försvann helt. Var som det lättade på ett jätte lustigt sätt.

Ja det var en märklig upplevelse kan jag säga. Kul då jag så länge velat gå på en seans men aldrig kommit till skott och att jag fick bli föremål ikväll och fick mig toppen besked. Det var verkligen coolt *fniss*

Men många människor fanns det med sina historier, sorger osv. Jag gick dit med öppna sinnen för att kolla vad som kunde ske och jag är positiv till det jag fick höra då det kunde härröra exakt till mig det som sas. Inte bara nått flyktigt prat som skulle kunna passa alla i lokalen .

Det värsta var ändå att den man eller medium som skulle ha seans idag, som måste ställa in denna pga sjukdom dog just i dag. Det var lite egendomligt på nått vis. Men kvinnan som blev ersättare var enormt bra och som hon sa var det för henne en märklig känsla att vikariera för en ande, en person som skulle varit där men som inte kommer nånsin att i detta liv komma tillbaka utan snarare samma dag avlidit och gått till den andra sidan.

Ja det var lite ev min första seans då *fniss* Så jag väntar med spänning på lyckan och glädjen..vilken grej va???

Med det säger jag natti natt och i ärlighetens namn tror jag några kilo lättare efter i kväll ;)