Men till det pinsamma idag. Här sitter jag och ska ha en slappar dag efter gårdagens gående i bergen. Mitt ben var ju inte idag som ett ben ska vara kan jag säga, så jag druttade omkring här i min fula lång t-shirt och trosor. Sitter och bläddrar på nätet när en skit snygg karl kliver in på min altan bara så där och ropar "hallo". Ja inte kunde ju jag resa mig upp då *skratt* En kärring på snart 50 i bara trosorna *suck* Så jag fick ju hojta tillbaka intryckt med neder kroppen under skrivbordet och ursäktade mig att jag inte var på klädd för att resa mig och komma ut på altanen. Ja jösses! Han kom från markis firman och skulle mäta och jag skulle få välja tyg. Ja det överlät jag ju givetvis till honom än att skämma ut mig totalt. Så där fick vi ha dialogen genom fönsterrutan, pinsamt värre FY!
Men det blir nog bra det som kommer upp..inget kan ju vara sämre än det tyg trasor som sitter där nu helt förstörda efter byggfirmans slarv. Tänk att jag alltid har sån otur*fniss*
Sen blev det återanvändningsrummet på kvällen och fyndat lite. Det gör man alltid där.Efter det tog vi en fika jag och väninnan. Senare på kvällen pratade jag med en annan väninna och imorgon ska jag med på seans. Så himla spännande!!! Att gå på seans har jag alltid velat göra . Minns min farmor på den tiden hon levde när hon berättade för mig om seanserna hon for på uppe i Vilhelmina då hon var där hos släkten.
Vissa människor säger att det är galenskap andra tror på det. För mig är det så att det jag upplever det upplever jag och då tror jag ju på det jag ser och känner, busenkelt! Man kan ju inte förneka nått man sett, hört eller känt??? Ibland har man väl som det flesta vid enstaka tillfällen fått nypa sig i armen för att se att det är sant när nått under sker typ... å det har ju alltid visat sig att så är fallet just då, det var ingen dröm *fniss*
Det är ju som att jag skulle förneka att jag faktiskt gick upp i morse och käkade frukost typ, näe det går ju inte för det gjorde jag ju. Men det är ju en himla tur att man fortfarande få tycka och tro det man vill, eller hur? *fniss*
Jag tror på någon slags närvaro. Vet inte hur,när, var men vissa saker kan man inte bara slå bort när det händer mitt framför en. Ödet eller ej..skit samma. Det är upp till var och en att tro på vad det vill. Jag ska i allafall gå i morgon kväll =) Självklart hoppas jag att någon av det mina som gått bort kanske kanske ser/känner att jag tänker gå dit eller nått och kommer över från den andra sidan eller hur det nu gör. Vi får se vad som händer efter i morgon kväll.
I vår förra lägenhet var det mycket oförklarliga saker som skedde. Det var inte nått man trodde hände utan det hände med besked om man säger så. Man såg det och vi var fler som såg det samtidigt. Vi t.o.m fångade nått på bild. Telefoner som slog nummer helt av sig själva på knapparna, lampor som slog av och på på tryck knappen. Lampor som alltid just vid samma tillfällen gång på gång fick fnatt. Kranar som sattes på fast man vari ett annat rum. Slumpen eller ej? Näe saker kan inte använda sig själva bara.
Det mest facinerande var när min vän gick bort. Han valde att ta sitt liv med alkohol, tabletter och han var också storrökare. Gång på gång när jag gjorde nått ex satt vid datorn och skrev , stod vid diskbänken osv...Så kommer någon och kikar över min axel. Så jädra livs levande men ändå inte. Denna lukt av alkohol, cigg. Så intensiv..tills man vände sig och nästan sa till att backa för det var så nära in på..då försvann det.
Jag tror och det är vad jag tror *fniss* Jag har sedan den dagen han gick bort haft så dåligt samvete på nått vis. Den dagen det hände fick jag en så stark känsla redan då jag vaknade på morgonen att jag måste ta kontakten just då med honom. Visste ju att han mådde dåligt men hade aldrig trott så dåligt. Vi hade en del långa samtal om en del saker som det berodde på och jag fick aldrig uppfattningen att han inte ville leva mer. Han var så intensiv i mitt tänk hela dagen och den kvällen men jag hade massor att göra just denna dag så jag sköt upp det hela tiden tills klockan blev för sent att ringa. Tyvärr tog han sitt liv just denna dag. När denna känsla av iaktagelse blev så intensiv kunde jag inte förknippa det med någon jag känt först men efterhand har det slagit mig. Cigaretter var hans liv, han avslutade sitt liv med alkoholen..en sak som inte stämmer är lukten av ofräschhet jag kände för han var fräschheten själv. Men men nån var det ;) Men jag fick bara känslan att det var av mitt dåliga samvete för att jag inte denna dag lyfte luren och bara fattade var det intensiva tänkandet betydde. Hade jag kunnat stoppa detta OM jag ringt? Näe det tror jag ju inte men självklart tänker man OM! Att denna iaktaglse var nån form av att tala om att jag faktiskt inte barn nått ansvar för det som skedde..för det gjorde jag ju inte för att jag inte löft luren den dagen och ringde. Men iom att tanken var så stark hela denna ödesdigra dag och så hände det som hände så självklart tänker man på om jag hade kunnat tala honom till rätta? Den frågan får man ju leva med så är det bara.
Sen tror jag men det är så jag känner att går någon nära hastigt bort och man inte får vara med, se, känna osv så blir det så fel. Jag kom försent till min mormor med som dog 3 timmar innan jag hann dit. Det blev aldrig något slut på nått vis då man inte fick säga hej då eller berätta hur mycket den personen betydde osv. Det tror jag är viktigt att det blir ett bra slut när det händer. För är man inte med står man där med alla frågorna på nått vis. Japp detta blev "deeper than deepest" Alla är vi olika funtade så är det. =)
Nåväl, nu ska jag gå på seans som jag alltid varit nyfiken på i alla år sedan min farmor berättade för mig som barn om hennes upplevelser. så var det en i dag som sa att innan ska du tänka på den du skulle vilja hör nått från. Å tro mig, jag tänker så det knakar på 2 speciella personer som betytt väldigt mycket för mig på olika sätt. Men det finns fler goa kära som funnits i mitt liv. Jag välkomnar dem alla om det har tid att kika förbi.

Så resumee kommer i morgon kväll om jag hade turen =))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar