Vaknade rätt sent och vem bryr sig tänker jag. Har nog gjort mina beskörda dagar av att kliva upp i ottan och vara duktig oj oj. Det dagarna är förbi och nu är det ta vara på sig som gäller. Alla duktiga dagar kräver sitt i slut änden om man säger så. När jag vaknade var det iallafall strålande solsken. Det gillade min kropp idag kan jag säga. Visserligen tog det lite tid att ta sig upp ur sängen men väl uppe och ju längre dagen gått så mådde ryggen, benet och hela alltet rätt bra. Så där rätt bra man kan må med allt som inte är som det ska *fniss* Efter nu nästan 3 veckor av olidliga smärtor i ryggraden och benet så kom belöningen som Robin Hood sa He he!!!
Jag har till och med tagit en långsam promenad runt huset, inte illa och var inte igår jag gjorde det. Yrseln var också hyffsad idag och då vågar man lite mer. I går var det att tänka varje steg man tog för att inte benet under knät skulle gå av. Så jag har verkligen njutit denna dag. Bissart att en liten promenad runt huset är som att vinna miljonen på triss. Skulle nån sagt det till mig för 15 år sedan att en promenad runt huset vore höjdpunkten i veckan skulle jag hänvisat dem till förmodligen psykiatrin eller nått sådant...skämt och sido. Tänk vad man anpassar sig????
Träffade min nya granne som ska flytta in bredvid mig. En jätte go äldre dam, så det blev lite snick snack i trapphuset. Kul med trevliga människor...det är det inte så många av här tyvärr! Det gnälls över det mesta, de anmäler folk hej vilt har jag fått höra. Det finns t.o.m det som ständigt fått påringningar av anmälningar osv fast det inte knappt andats i lägenheten, sådant är otrevligt värre. Av att jag mailade min bovärd om att jag fått hela min uteplats nedskiten gånger 78 av grannens katter så slog det sig ihop och nu hälsar inte vissa folk på mig???? Likaså att vi stod i vårdkön hos bostadsbolaget då vi i princip var hemlösa efter möglet och bodde på hotell, mm mm så snackas det skit om mig har jag fått höra att jag skulle gått före i bostadskön osv. Gått före? Efter 26 år i bostadsbolaget och 4 mögelskadade bostäder som rivits har jag då sjutton inte gått före i nån kö. Med mina 26 år skulle jag kunnat välja vraka vilket jag aldrig fått då vi kastats till evakueringar varje gång och år gått förlorade pga det. Jag har aldrig med mina år fått välja vart jag vill bo förutom nu då jag krävde efter alla år i 76 kvm mögel att faktiskt få göra det. Skulle jag bott kvar i min första lägenhet som jag älskade hade jag haft kanske 26 år idag i kön och kunnat välja och vraka. Men jag har vid alla evakueringar förlora mina år.
Folk är specialister på att anta och gör egna sagor, skrattretande! Skulle tro det höll igen sina munnar om det efter 6 år bott i råmögel och fukt och gick på knäna av sjukdom pga det. Likaså att varje morgon vakan till mögelsmak i hela munnen så man var spyfärdig. Skytteltrafik med ambulans, andnöd och svåra allergichocker. Ja kom igen när ni gjort den resan säger jag så tar vi en diskussion. Vuxna människor över 65 år med inte bättre vett...stackars människor säger jag. Å varför inte fråga den det berör innan man springer runt och sprider patetiska historier?? Ja jag bjuder på det *fniss* Huvudsaken är att jag är vid mina sinnes fulla bruk brukar jag resonera ;)
Men som sagt..det var ju inte mina katter som sket ner här för jag har ingen ens *skratt* Vad gjorde jag för fel??? Jag sa till kattägaren att jag inte ville ha hennes katter i mitt vardagsrum och deras avföring 3 gånger om dagen på min uteplats och inget hände..ja då måste man ju ta det steget vidare. Vem skulle inte gjort det? Men nu hälsas det inte..ja inte gör det mig nått, det bjuder jag på. Bevares att ha sådana vänner säger jag bara. Tycker faktiskt synd om dem för det kan inte vara så trevligt liv att gå runt och vara bitter på andra? Själv gör jag ironi av det mesta tråkiga He he!!! Ja kanske inte mitt uppi det händer men efteråt.Känns som ett bra avslut då när man faktiskt kan garva åt det. Är nästan denna soliga dag att jag garvar åt min rygg för några dagar sedan som bokstavligen höll på att ta kol på mig. Näe kanske lite tidigt men det kommer det med.
Fars dag har det varit med denna dag. Då jag inte varit 100% alert och har nått i kroppen fick jag inte gå hem till pappsen i dag. Lilla mamma kan bli illa sjuk i sina lungor om hon drabbas av en förkylning så det blev fira per telefon. Det går det med.
Inte hört nått mer av dotra denna dag så jag hoppas hon mår bättre i förkylningen nu.
Ingen idee att jag ringer för det mesta kan ju vändas till det negativa har jag erfarit. Räcker bra med det samtal jag fått att bli uppläxad 48 gammal *suck*
Säger bara som så att "what comes around goes around" Den enda jag bryr mig om är min dotter inte ett dugg utöver det. Ja tvi vale säger jag. Som en brottsutredare för 8 år sedan sa till mig "väck inte en björn som sover" Så sant så sant!!!
Veckan som kommer är full späckad med sjukhusbesök, usch jag gillar inte dessa . Lungorna ska kollas igen för vet inte vilken gång i raden. Men om den förtätning man hittade i våras minskat eller gått bort eller rent av är kvar..men skönt att det kollar den så det inte utvecklas till nått elakt. Det kan man aldrig veta. Sluta röka har jag inte klarat av med allt som varit med min dotter. Det är en omöjlighet. Jag måste verkligen ha lugnet för att klara det. Mammografin däremot är jag inte rädd för..tycker inte det var länge sedan jag gjorde den och läkaren på akuten gick noggrant igenom mina bröst då jag kom in med smärtorna förr förra veckan pga att armhålan svällt upp då. Sedan är det sjukgymnast behandling på torsdag..så det är hela veckan lång. Ett samtal om min operation ska ringas med då jag inte nu på en månad ens fått bekräftelse på att remissen gått iväg???? Känner att min tid är verkligen dyrbar just nu. Är uppe i 7 år utan ben nu så tålamodet är inte på topp kan jag säga *fniss* Snart blir jag till en vulkan Ha ha!!!
Så med denna braiga dag hoppas jag på en lika i morgon..men det vankas dimmväder och det är rena rama vet inte vad för en sönder värkt kropp. Tror man kan säga att man blivit allergisk mot dåligt väder för så fungerar musklerna på det.
Är iallafall stolt att jag gick runt huset med mitt ben. Å långt fram i tunneln ska den dagen komma då jag får ta en PROMENAD i skogen, tänk!!! Det var så länge sedan.
I sommar ska mina ben vara tillbaka. Då ska jag till mitt kära Öland men även ta mig med båten över till Gotland till min väninna som nyss flyttade dit. Det är mitt mål!
Med det avslutar jag för denna dag och ser att det faktiskt redan blivit ny dag med för ett tag sedan.
Natti natt alla goa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar