När jag rev i till läkaren att detta inte längre är okej, att det farao inte ska ignoreras för det finns i allra högsta grad!! Jag sitter för fasen inte och säger att min tarm tömmer sig hur den vill om den inte gjorde det! Men jag är inte 98 år och ligger i slutskedet av livet, jag är 48 år bara. Å jag har också rätten till ett drägligt liv vilket detta definitivt inte är! Jag berättade att mina år som stöd person för svårt sjuka har jag flertalet gånger hört att just whiplash patienter kan ha det på detta vis. Näe då sa min läkare för denna hade minsann flera whiplash skadade på kliniken varje vecka och INGEN var drabbad på detta is OCH!!! nån ska väl vara först då..men med mina erfarenheter dels som själv inneliggande patient på Alfta rehab där det är specialister på just whiplash iallafall 1999 då jag låg inne 1.5 månader å träffade jag flera "live" Likaså genom mina år 3,5 som stödperson.
Men jisses!!! Inte kan ju jag som ingen läkarutbildning har sitta och säga nå dyligt..PRESTIGE var förnamnet Ha ha!!! Är det verkligen så farligt att ta del av vanliga människors upplevelser, erfarenheter???? Borde inte det vara till fördel i läkaryrket att få förmånen att från den sjuke få den bästa informationen hur det fungerar? Det är ju vi alla som lever med våra sjukdomar som vet bäst! Ingen bok, ingen utbildning, inge grad, inget läkareleg på rocken osv osv kan nånsin veta bättre HUR det känns, hur det är än den som är drabbad. Genom samarbete vilket är A och O kam man slå alla erfarenheterna samman och uppnå bästa hjälp. Förstår verkligen inte denna prestig fyllda skara..säger inte att alla är det men allt för många. Å vem är bättre än den andra undrar jag? Jösses våra yrken som vi valt är YRKEN inte guds hand eller vad! Med samarbete kan man nå mycket mycket längre än att bli den där läkaren folk avskyr, anmäler osv...det kan ju inte vara trevligt.
När jag var barn trodde jag farbror doktorn var den som ordnade till allt för det som blev sjuka. Som var snäll och gjorde en frisk tills jag vid fem års ålder fick träffa på kleti. Hundbiten precis vid ögat, bloden sprutade, åkte taxi i 3 mil och var vettskrämd. 5-6 sjuksköterskor slängde sig över mig och röt att var jag inte tyst skulle mina föräldrar få lämna sjukhuset och jag bli ensam kvar. Det höll fast mina armar och ben och en läkare stod över mitt ansiktet och sydde stygn för stygn och jag tror inte ens jag blev bedövad. Det gjorde så galet ont och varje stygn såg jag hur arg läkaren var att jag var vettskrämd. Det var starten på min sjukhus skräck. Sedan löpte det på med ett par stygn här och där i mitt ansikte. Jag var en sådan där unge som var med på allt och skulle vara bäst. Cyklade ner från bergstoppar, hoppade från ställningar och träd mm *fniss*
I små skolan gick jag med stora bollar under hakan som värkte och vid en bandy match som vi skulle spela..våra tjejer i klassen var DM mästare år från år och vi turnerade runt och var jätte duktiga. Men jag ville inte till sjukhus och döljde detta tills en match jag var så svälld att det inte gick att knäppa bandy hjälmen. Då var jag tvungen att tala om att jag inte mådde så bra men hade skräck att åka till sjukhuset. Ja hua!!! Inte konstigt efter alla turer som liten med att sy mig härsan och tvärsan att man idag har en puls på över 100 och ett blodtryck på 165..det är skräck
Men där halkade vi in på nått helt annat *skratt* Dagen har varit mörk och eländig, ont , ont och ont. Så på kvällen kom tok kramp i foten till mitt snart utmärglade ben..en sådana galen kramp att det inte gick att stå eller gå inte ens röra vristen. så nu sitter jag här i min stol och kan inte bättre. MEN, jag har massa mys runt om. Fullt av härliga levande ljus. Endel som doftar gott och det är så mysigt i stugvärmen. Själv har jag lindat in mig i mys pläden från Chilli. Som ser ut som bästaste får ullen, så gott!!!
Så jag har det rätt gott ändå om än jag inte kommer så långt.
Nu blir det film , en kopp kaffe och mer mys!!!
Natti natt till alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar