fredag 20 januari 2012

Vilken skräck

Idag blev det en dag som inte varit lik någon dag alls på mycket länge rent av 14 år då olyckan hände och jag var sängliggandes över en månad. Jag har varit sängliggandes hela dagen pga denna galna värk som äter upp min kropp känns det som.Varenda del av kroppen värker eller har en inflammation som slagit upp. Jag sov bort hela dagen bokstavligt talat och jag tror min kropp behövde det. När jag vaknade framåt 4 tiden i dag hade det gett sig lite lite.
Men jag har inte gjort nått idag för jag orkar inte med mer kramper och låsningar.

Bäddade ner mig i soffan till kvällen och skulle se film i lugn och ro och vad händer. Det smäller till på mitt fönster i sovrummet likt nån med knytnävar slår som en galning i bläcket under. Jag flyger upp men iom att det är kolsvart vill jag ju inte gå fram till fönstret. Klockan var över 22 och det var knappast små ungar. Då smäller det igen helt galet. Tänker WHAT!! Då slår det till i mitt köksfönster med fulla knytnävsslag i ett och denna utanför går från fönster till fönster mina 3 st på den sidan. Då låste jag in mig på toa av ren olust och ringde min dotter för det kändes lite obehagligt med dessa hårda slag. Hon ville ringa polisen men jag sa nej och hon bad mig gå ut i hallen för att kika. Från hallen ser jag mina fönster på andra sidan lägenheten i vardagsrummet och genom en persienn som inte riktigt är ända ner kan man skymta om nån går förbi ute vid altanen. När det är mörkt på kvällen drar jag alltid ner för jag bor på nedre och det är kolsvart utanför..och när jag inte ser ut tycker jag det är obehagligt då det kan se vad jag gör men inte jag vad det gör ungefär.

Då ser jag en svart figur skymta i denna springa utanför min altan och tänker att det är fan inte sant. Det är en bit att gå runt huset och tänk om. Jag menar där är det bara häva in rutan och vips är man inne hos mig om det är en galning. Så ser jag skuggan blir större och större mot mitt fönster och vips bangar det till på mina rutor även där med knytnävslag helt galet. Då ringde min dotter polisen då hon hörde mig i luren börja få smått panik. Jag for ut i hallen för att klä på mig ifall denna någon skulle slå in hela alltet. Å i ren panik drar jag fram mina skidbrallor Haha!!! Dem har jag aldrig på mig, varför dem liksom? Tänker som så att nu drar jag genom ytterdörren innan det är försent.

Polis var på väg och iom att det bangade på baksidan vågade jag kika ut genom sovrummet och får se en polis som var med för 8 år sedan då vi levde under hot och fick fly. Då kom verkligen paniken då jag vet att han bor här och måste ha hört larmet typ och vet att jag bor här..så självklart var det personen från då när jag lag i hop 1+1. Kände att syret tog slut upp i skallen på mig, att jag blev alldeles yr och jag var en hårsmån från att pinka i brallan kan jag säga. På en minut var också polisbilen här och jag storbölade med min dottert i luren. Kastade mig ut genom ytterdörren bokstavligt talat och ser min granne på andra våningen skymta en trappa upp. Det var han, dyng full som hade låst ut sig och inte kom in i porten då den låses 21. Men förfan var ordet för det *fniss*

Den där natten i juli 2003 gick som flashbackfilm genom min skalle. Polisbilen som hämtade oss mitt i natten, skräcken i detta helvetes hus där mitt ut i buschen där allt eskalerade till galenhet, där sanningen kom fram om en person som ljugit om hela sin identitet bokstavligt talat. Veckor i som skyddat boende, kvinnojouren, och info vem min pojkvän varit, var som jag inte ens hade en blekaste susning om. Månader och år i galen skräck och polisförhör och annat....jag har fasiken inte varit så rädd på länge som här i kväll.
För när jag såg den ena polisen som var med då 2003 så trodde jag att nu är allt tillbaka på fullaste allvar, fyfarao säger jag.

Fast det gått 2 timmar nu så är jag fortfarande skakis. Nu får vi se om det kommer en ursäkt i morgon men jag tror han var så dyng rak att han inte minns det i morgon.

När sådana här starka minnen flashar upp undrar jag om jag bearbetet det helvetet riktigt? Det är som allt var i går märkte jag ikväll.

Så det tar nog några timmar att varva ner känner jag så jag försöker än en gång sätta mig och se på film som det var tänkt *suck*

2 kommentarer:

Lena sa...

Vilken tur i oturen...
Kunde han inte knackat lite fint på fönstret i stället?! :(

CA sa...

Ja du det kan man ju tycka =) Farao han slog på alla fönster här så jag trode jag skulle få ett psykbryt. Avskyr att bo på nedre plan just nu ;) Fast samtidigt imponerad hur fort polisen kom, det känns ju tryggt att det vurmar för äldre tanter i nöd haha!!!