Somnade äntligen runt 4 i morse då värken höll på att ta knäcken på mig. Upp bullad bland varma vetekuddar och gud vet allt..jösses skulle någon se mig skulle det tro att jag inte var klok ;) Tidigt ringer telefonen och det är som förgjort när man äntligen somnat. Dessa dagar fram till nästa torsdag är en transport sträcka nu med värken och det gäller bara att härda ut. Det är 1,5 månader sedan jag fick min behandling vilket är lika med helvetisk värk nu.
Jag ska acceptera saker på stört bara men att andra accepterar mig det är inte så noga. Jag är den som alltid ska ställa upp , finns i tid och otid oavsett jag kan lyfta skallen från kudden eller ej.
Jag är trött på sådant för det är inte för inte man blir sjukpensionär. Det blir man inte av att man har några skavanker eller så, det krävs betydligt mycket mer elände för att få en sjukpension. Å visst jag lär se fräsch ut på utsidan men det innebär inte att jag inte är sjuk för det..det handlar om att själv överleva och inte släppa den där sista biten av värdighet som fräscha tills sig innebär oavsett man har ont så man kan spy.
Senaste halvårets värk och saker som inte längre fungerar i hela kroppen har varit ett marathon. Jag är helt tömd på energier och ibland undrar jag om detta verkligen kommer att gå att träna upp allt? Idag är en sådan dag jag helst skulle vilja radera från mitt liv..det gör så galet ont i hela kroppen att jag orkar bara inte vara vaken känns det som. Benet är svällt, armen svälld nacken har en kniv instucken i mitten ungefär och min rygg har fallit igen i detta förbaskade lutande så det ser ut som jag håller på gå av nere i midjan. Det är då dessa nedre organ slutar fungera hel med och jag hatar det. Det är egentligen dessa dagar man ska visa upp sig hur det är och visst är det lockadnde att bara få åka in till sjukhuset för att få en smärtlindrande spruta och slippa denna värk. Jag har ju inte varit sådan förr utan härdat ut. Men ibland önskar jag bara en spruta så jag får spejs några timmar då det är som värst.
Minns ju enda gången här i november när värken blev outhärdelig och när läkaren på akuten såg att jag var helt slut av den och sa att jag vill verkligen hjälpa dig så du får vila från all värk ..vilken lycka det var att få denna spruta och på någon minut var allt borta men också att någon såg på mig att jag faktiskt inte mådde bra. Att folk ignorerar och kör på som om inget hänt är inte roligt alla gånger det heller. Det handlar inte att man vill ha nån jädra bekräftelse utan bara respekten att jag faktiskt har en för jävlig dag som man inte vet hur man ska orka med tills nästa bra dag kommer igen.
Oftast får vi smärtpatienter alltid höra "att inte kan väl du ha så ont som ser så fräsch ut". Det är en sådan förödmjukelse att det finns inte. Har man någon vett mellan skallbenen så förstår man att värk inte är semester eller nått man njuter av så oavsett man ser fräsch ut eller inte så innebär det inte att man har mindre ont eller inte ont alls.
Är det ett nederlag att förstå eller kläcka ur sig ett stöttande ord??
Men känslan att få bli helt smärtfri av en spruta var enorm samtidigt så tänkte jag att det var så det var så här det var innan olyckan. Herrje då hade man inte ont..ja själv minns jag inte hur det var men att inte ha ont måste vara himmelriket.
Ja det behövdes en enda dag med lite aktiviteter att göra för att komma hit igen , en simpel dag!
Näe i dag är det ingen rolig dag alls så jag tror jag drar täcket över mig och skiter i denna dag. Räknar ner dagarna fram till nästa torsdag då jag kan få hjälpen igen. Idag tänker jag gnälla hela långa dagen för fy sjutton hur ont det kan göra. *fniss* Å jag är själv tack o lov så jag gnäller på i min egen takt Haha!!! Men jag vet ju också att i morgon är en annan dag och den kan vara mycket bättre så tills dess skiter jag i detta och går och sussar med mina vetekuddar *fniss*
Men säger som så att kräv inte att folk ska acceptera om man inte själva accepterar andra!!!!
Gonatt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar