Sitter här mitt i natten och är stört pigg! Har kommit efter med mina program denna vecka så har gått igenom The Voice, Homeland och nu blir det Revenge med lite glass mitt i natta. Haft spa kväll för i veckan blir det massa behandling igen. Nacken är inte rolig och har tjorvat nu av och till sedan jag låg på operationsbordet och spännde mig. Behövs så lite för att det ska haka fast mellan kotorna i dessa små nabbar som vuxit ut av någon konstig anledning. Låser det sig är det kört då kan jag inte få det att släppa och då kommer antingen denna galna yrsel som gör en totalt väck eller beroende på var det låser sig så har det alltid diverse vidriga symtom.
Nu tror jag det lutar åt kota 1-2 för jag mår lite tjyv tjockt och då brukar det sitta fast där. Känner av yrseln lite med och jag hoppas verkligen inte den bryter ut innan måndag då jag ska till kiropraktorn för då är det kört. Det var ett tag sedan nu den flammade upp och då hamnade jag som ett kolli på akuten och kunde inte stå upprätt. Jag är verkligen livrädd för den! När man är ensam hemma och inte kan stå upp så kommer paniken om än jag gått KBT för just detta kan man aldrig vänja sig vid att inte klara sig och att man får krypa. Men det är bara morgondagen kvar så jag hoppas det inte tjorvar till sig mer. Till alla läkare som misstror denna skada whiplash skulle jag så gärna vilja bjuda på en enda dag när det är som värst, det skulle inte palla det! Efter det kunde vi ta oss ett snack vad en whiplash skada ger i förlängningen, tvi vale säger jag. Det som fejkar detta för att få lite kosing är fanimig inte kloka!! Inga pengar i världen är värt dessa symtom som är rent sagt från h...vete när det kommer!
Ska ju på Musik Direkt i morgon i konsert huset och det vill jag verkligen inte missa för nått elände nu. Så just nu blir det till att tänka på varje rörelse man gör så inget fastnar.
Var hem till mamma och pappa på kvällen och vi mumsade pizza, så gott! Satt som ena svält födda och bokstavligen vräkt i oss. Trodde först inte jag skulle kunna ta mig till pizzerian då benet är av dess like nu sedan jag gick i fredags. Men i.o.m att både mamma, pappa och jag inte har ben att gå på riktigt är jag den enda som faktiskt kan gå på ren ilska om än det gör svin ont just där frakturen sitter. Men pappa har sin neuropati och är som förlamad från knäna och ner och mamma har sin fraktur i bröstryggen, så en sjudundrande frisker familj Haha!!! För min del finns det ev hopp att kunna få ben tillbaka om än det harvat på nu i allt för många år men det är på G, ÄNTLIGEN!! Sen hur pass förstört det blivit efter alla år gåendes med frakturen det törs jag inte ens tänka på. Det jag är rädd för är ett helt knä byte och den konvalecens som blir av det..hur fasen ska det gå när jag inte kan ta mig så?? Nåväl, den dagen den sorgen.
Nu blir det glass och Revenge sedan natti natt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar