Råda över känslor?

Sitter här och funderar hur man är skapt Haha!! Detta med att inte lära sig av sina misstag vissa av dem. Jag är en människa som måste få avslut på saker och ting, så har det alltid varit. För får man inte ett vettigt avslut vad det än må vara går man och undrar hur det kunde ha varit osv osv i dödagar. Detta lärde jag mig av en psykolog för massa år sedan att avslut är jätte viktigt.

Det är på gott och ont att göra avslut i livet kan jag säga men så finns det vissa saker man inte riktigt fick det där ultimata avslutet och då finns en groende tanke som dyker upp ibland att Hmm? Hur hade det kunnat bli OM, typ. Det mesta saker som hänt båda bra och dåliga har jag nog avslutat på ett bra vis genom livet..så där att det känns okej att lägga det bakom sig för det är färdigt. Men jag har en oavslutad sak i mitt liv och den gnager i bland.
Jag har konfronterats med det alldeles nyligen och tidigare också men då var det som inte moget att ta tag i om man säger så, svårt att förklara.
Nu står jag här i det gammla med allsköns tankar och känslor upplagt på bordet ungefär och vad ska jag göra? Det är frågan?

Känslor är ta mig sjutton inget att leka med det är enorma krafter och det går inte att styra. Inte nån om man inte är psykopat då och är född utan känslor men för den med dem är det tufft! Känslorna kastar en både hit och dit i ett enda virrvarr. Man blir förvirrad rätt och slätt. Det sunda bondförnufter ligger i bakhåll och knackar en på ryggen hela tiden och med pekfingret upp i ansiktet *fniss* Men se känslorna är nått "one of a kind"
Jag ser mig själv som rätt smart, iallafall lagom, klok är jag också He he!! Och jag har fullt medvetande i det jag gör för det mesta då inte dessa galna känslor nockar en som jag avskyr!
Just nu står jag med ena foten i pottan och andra utanför och vet inte vart jag ska sätta mina fötter, så känns det. Förbannar dagen jag hade kunnat valt nått annat som hade gjort att konfrontationen inte hände, hade jag kommit 10 minuter senare osv osv men det är gjort nu. Ja hur jag än vrider och vänder på det hela har jag rumpan bak.

Det handlar om ett oavslutast avslut alltihop. En händelse i livet som inte gick vidare till okej påsen en gång i tiden och har därmed legat kvar i ryggan. Å jag är baske mig ett levande bevis på att man inte kan förtränga saker, försöka glömma dem osv för det kommer ALLTID upp till ytan förr eller senare..så är det ju.

Å vad ska jag göra nu? Ta hela påsen och hälla upp den på bordet och sortera skiten och se vart det hamnar eller hamnar jag i det oavslutade igen?

Hur får man övertag eller bort känslorna? Jo genom sjysst avslut tror jag!