Dagen började med inte allt för trevligt väder, snö phu! Men på en timme förvandlades det till strålande solsken, tack! Takdropp och riktigt varm på altanen så där så man får lust att fixa. Hade det varit som förr hade jag nog suttit en timme mot altanväggen och solat i dag men nyopererad för solskada är det nog inte att rekommendera så här tidigt efter bara några veckor. då måste näsan tejpas för lite, så jag väntar med det ett tag till. Innan trodde man att sånt händer inte mig fast man i bakfickan hade alla solturer man gjort genom åren helt hysteriskt för att få färg så fort våren kom. Men det hände mig och nu ser jag på solandet med lite andra ögon. Det får bli med respekt och måtta framöver.
MEN! Vilken energi solen ger alltså *fniss* nu ska jag grejsa!
Vad dagen har att ge senare vet jag inte än men när solen skiner så här vill man göra hur mycket som helst känns det som. Jag vill ha kul!!!
Har hunnit med ett par samtal på morgonen till mina väninnor som är "barnfria" och tar dagen i akt att bara pusta i ensamheten. Minns så väl hur det var. Vi alla är ju ensamstående föräldrar och då har det inte bjudits på så mycket vuxen ledighet om man säger så genom åren. Det få timmar som givits har man mest fått koma och inte orkat nått. Ja så är det att vara ensamförälder och inte ha den andre parten med. Men när ens barn blir unga vuxna blir det på ett helt annat sätt..då borde det bli lite mer 50/50 att man hjälper varann kan man tycka, speciellt om man som ung vuxen bor hemma. hur länge ska en förälder behöva ta ansvaret ensam för allt då? Det är inte okej när det blir vuxna att inte ställa upp och hjälpa till tycker jag.
Jag tycker verkligen synd om mina väninnor som sitter i den sitsen att trots "barnen" blivit vuxna ska det serva, inte få göra som det vill för då får det uppläxningar av "barnet" osv. Det är inte kul den dagen det far hemifrån heller och man gråter och saknar så man tror man ska storkna och man känner sig jätte ensam men jag skulle verkligen inte vilja byta med mina väninnor som det har det. Min dotter drog när hon var 21 och det var sorgens dag minsann *fniss* Det tog lång tid att aklimatisera sig att helt plötsligt vara själv, ha all den tid man längtat efter ibland just att vara vuxen och kunna gå ut, göra som man vill utan att känna dåligt samvete ..för det är så vi ensamstående många av oss känner. Man har mer ögon på sig än ett par med barn har. En ensamstående som går ut på krogen ses ofta som vad gör hon där, hon är ju mamma. Å nåde om man dessutom skulle dra hem en karl från krogen eller dylikt. Det får man inte göra som ensamstående osv osv.
Men trots att jag haft över året nu som ensam helt har jag likt förbaskat suttit här och inte begett mig ut många gånger..fast jag kan. Är som man måste pusta ut på nått lustigt vis och så är det ju helt nytt att helt plötsligt kunna göra vad som helst igen så där som innan man fick barn. 21 år hemma är ju lång tid. Det tog tid att ställa om att bli förälder och jag tror det är samma procedur nu att ställa om till att vara alena igen. Ja lustigt hur det kan vara va?
Idag har jag verkligen jätte lust att göra nått skit skoj och jag har lagt ut mina nät he he!! Så får se vad det ger till kvällen.
Vårkänslor tror jag det heter He he!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar