En kväll på hjärtintensiven

Har tillbringat kvällen på hjärt intensiven där min mamma hamnade till slut. Inget brytet tack o lov men än värre en ny hjärtinfarkt . Så i morgon ska det gå upp i kärlen till hjärtat och se på lilla mamma. Hon kan inte längre gå, stå eller sitta upp då allt under midjan inte fungerar längre. Vad det beror på vet det väl inte än men jag tror det är nerver pga kotkompressionerna och ännu ett slag i backen som kan ha ställt till det. Hon föll ju illa i förra veckan med en natt och blev blå svart i hela ansiktet av slaget då och så ytterligare nu. Jag fick också prata med berörda där lite om deras situation. Att det är inte hållbart och att min mamma måste ha lite hjälp både fysiskt och psykiskt. Fått veta en hel del nu hur det har det hemma som jag och min dotter kanske misstänkt men så länge ingen säger nått kan man inte veta. Hur jobbigt min pappa har haft det på sitt vis och likadant min mamma. Det är tragiskt det som hänt denna olycka och ingen är ju skyldig den andre utan en ren och skär tråkig olycka där båda blev skadade men kanske också ett uppvaknande, vi får se. Förändringar behövs här efter men i vilken form får tiden utvisa. Den ilska jag såg i natt var inte rolig och det är aldrig ens fel att två träter men skönt när allt kommer upp till ytan och man kan göra nått åt det kanske? Jag känner mig rätt slut och min kära och jag gick efter sjukhuset och åt en sen välbehövlig lunch/kvällsmat på kina för att koppla ner lite. Det är så skönt att för en gång skull inte vara ensam längre. Att ha ett stöd i både roligt och tråkigt i livet som jag aldrig nånsinn haft. Man har fått klara det mesta på egen hand om man så krypit fram och jag är ju inte van att få hjälpen så och har även svårt att ta emot den då vanan att fightas alltid varit på egen hand. Men kan icke förneka att det är gudagott att vara 2, oj oj!! Rökt har jag gjort med jag som klarade 12 dagar *suck* Men i natt var jag tvungen att klockan 3 åka till macken och köpa mig cigaretter..jag klarade mig inte utan då. Men jag ser inte det som en början igen, absolut inte. Ett återfall och påt igen men i natt behövde jag det så är det bara och jag tänker inte be om ursäkt eller nått för det. Man är bara människa. Nu ska jag ta mig till macken igen och köpa en stor jädra choklad kaka och trycka i mig..känner att jag behöver det efter allt som varit nu. Så hoppas jag att kärlröntgen i morgon går bra för lilla mamma och att det nu har en liten mer samlad version av alltet och kan ge henne lite hjälp i olika faser så kanske allt ordnar sig till det bästa i slutänden. Godnatt då det beger sig!