Vilka dagar det varit!

Det har varit det värsta dagarna i mitt liv här! Åkte in i torsdags kväll efter att onsdagens behandling av nacken blev så konstig i mitt huvud. Det sa pang i vänstra halvan av ansikte/huvud. En fruktansvärd värk i käkarna och bakhuvudet och isande känsla i mitt huvud och 38 grader i feber. Min kille åkte med mig in sedan på torsdags kvällen och det blev en lång väntan på akuten. Men vid 23 tiden beslutade det att jag skulle in på en datomografi med kontrast av skalle för att utesluta att inte några kärl brustit i hals eller skalle. Ingen höjdare med denna röntgen då man känner en enorm hetta skälja genom kroppen av kontrasten och det känns som man kissar ner sig plus att de tkommer ett tryck upp i halsen av en lustig metallsmak så det känns för ett par korta sekunder som man skulle kvävas men det gick ju bra trots allt ändå. Hade min älskade med mig hela tiden och det kändes enormt tryggt.

Efter nån timme kommer så ortopedläkaren och har med sig en läkare till. Kände direkt att detta var inget bra. När det kallat på en till är det oftast något. Det förklarade att det tagit hjälp av neurologen i detta då det funnit en propp i min hjärna. Det beskrev detaljerat var den satt i nått hål rum och att det nu inte ville att den skulle bygga på sig. Vad som sedan sades efter det minns jag knappt, jag fick nog en chock. Det snurrade massor i min skalle och jag blev alldeles matt och började stor gråta. Problemet var nu att det var tvugna att invänta expertis i detta då jag hade blödningar i underlivet och man kunde inte sätta in blodförtunnande pga det. Men lugnade mig med att jag var i goda händer och skulle läggas in på neurologen. Jag på sjukhus UHU!!! Började skaka i hela kroppen och mådde definitivt inte bra. Det fanns ingen sal till mig där på natten utan jag lades i ett rum utan fönster i väntan att under dagen efter få komma till sal. Jag skulle ta det lugnt, observera minsta förändring och då ringa på klockan. Jaha! där låg jag ensam efter att mina nära och kära åkt hem 2 på natten och jag har nog aldrig varit så jävla rädd. Sov inte en blund den natten och mina tarmar löpte amok. Herreje vad jag fes hela natten av ren skräck *fniss* Inte kul för den som kom in vid 6 tiden på morgonen och skulle ta prover Haha!! För när jag blir nervös blir mina tarmar helt urflippade.

Min dotter fick panikångest anfall och skulle ju prompt upp till mig på natten och min älskling fick åka för att hämta henne mitt i all hysteri. Inte nog med det hade inte han heller sovit på 1 dygn då han jobbat både natt och dag pass stackaren. Jag bad honom åka hem flera gånger då han var vit i ansiktet men förstår ju att han inte ville för det hade ju inte jag heller gjort. Han är sänd från ovan kan jag säga.

Väl på morgonen fick jag komma till sal. Det kom in och förklarade läget att jag hade en trombos i hjärnan men det var tvugna att rådgöra med fler angående medicineringen pga mina blödningar. Låg stilla och vågade nästan inte ens kissa ifall det skulle säga pang i skallen. Timmen efter kommer det in igen och säger att det är glädjande besked, det är nog inte en propp. Nähe! Vad är det då man hittat tänkte jag? Ja då skulle jag vidare för finare röntgen, en MRT av hjärnan så jag ställdes på vänt med denna och den kunde bli när som helst sades det. Det gick så ett dygn till i väntan och oro.

I går morse kommer läkaren in och då hade erfarna läkare kollat och uteslutit propp att det tagit det säkra före det osäkra typ??? Personligen kan jag tycka att man kanske inte säger sådana saker innan man VET då det rör igång fruktansvärda saker hos en människa att få ett sådant besked. Det var ju inte en snorkråka i näsan eller en halsfluss liksom utan en propp i hjärnan!!!!!

Jag gick igenom alla helvetes kval, mina anhöriga likaså. Kanske borde man varit tyst och sagt att vi gör mer utredande åtgärder för att kolla vad detta är tills vi vet 100%. Inte stå på natten detaljerat och beskriva denna så kallade propp, var den satt hur när var. Jag är totalt slut efter dessa dagar och den nervpress det gav likaså mina anhöriga och framförallt min dotter som inte mår bra psykiskt och min kille.

Men i går mitt på dagen blev jag utskriven tack o lov frisk förklarad iallafall från propp. Kan ha varit så att behandlingen gav nån kärl klämmning att det såg konstigt ut i ett kärl , ja det vet man inte. Manipuleringar kan ge propp men den behandling jag fick var inte en manipulering då man inte gör det på min nacke utan endast stretchar den och ger signaler till den att ändra läge då det låst sig.

Vi fick så en lugn men alldeles matt lördag jag och min kära och vi somnade ovaggade efter allt i går kväll rätt tidigt. Den enorma tröttheten sitter i än och jag ser på min älskling att han är slut efter allt. Tackar min stjärna att han finns för han är "one of a kind" Det bästa som hänt mig.

Så nu blir det till att återfå¨vardagen igen och vila ut efter allt. Det kommer nog ta ett tag nu känns det som. Många tankar kom upp till ytan dessa dagar att jösses så snabbt allt kan vända egentligen.

Jag tackar också en super personal på avdelning 85D spinal och PRIMA enheten. Helt underbart go personal. Å är så tacksam att jag är hemma igen så det är inte klokt!!!!