Segt som snor

Varit till husläkaren och lämnade in mitt urinprov och först ropade det in fel person som ganska snabbt kom ut då den inte hade nått urinprov. Det ropade upp mitt namn och precis då jag tänkte resa mig så reste sig en annan och gick in. EH??? Ja det ropade bara förnamnet och tydligen var vi 2 med samma då. Lite oproffsigt kan man ju tycka ifall det varit en virrig en som fått göra det jag skulle göra kan man ju tänka. Ja så kan det gå. Det får en att undra ibland, blir det alltid rätt? Såsom den gången jag var till ortopedspecialisten och han hade mitt person nummer men en annans namn och en annans diagnos och data. Då jag hävdade att jag inte hette Anna- Lena men att person nummret stämde blev han arg och sa att jag visst var Anna- Lena tills jag var tvungen att dra fram mitt körkort för bövelen *fniss* Men att tjaffs 5 minuter med en patient som säger att denne är inte jag men nummret stämmer...borde man inte fatta då att nått är fel? Uppenbarligen litar man mer på papprena än patienten *suck*

Men idag tänkte jag mig få reda på vad jag mår dåligt av i.o.m att det skulle kolla mitt urin då..men se nån sticka kunde det inte trycka ner i röret så jag ev kunde få påbörja antibiotika och må lite bättre, näe näe!!! Varför nått enkelt. Nu får jag vänta ytterligare en vecka. Det var över 2 veckor sedan jag ringde om att jag har så ont i min urinblåsa och mår dåligt då skulle jag avvakta en vecka och nu löper veckorna på och hoppas verkligen inte det går uppåt njurarna igen som sist då det värkte så in i bomben i bakryggen och 40 graders feber. Blir bara så trött att allt ska vara så jädra segt.

Ingen remiss har heller gått fast jag ringde om detta 7 december och blev lovad. Alltså har en halv vårdgaranti tid gått, så är sjukvården idag. Tur som attan man inte har nån farlig sjukdom för då överlevde man väl inte väntetiderna. Skrämmande tycker jag. Men så får man ta i beaktning att man är kvinna givetvis. Min far skulle göra en enkel bränning i prostata i dag. Rutin ingrepp. Han åkte in redan i går morse och fick ligga en hel dag på sjukhuset innan, softa lite så där. Idag 9 opererades han och hade kissat utan att tala om så han måste ligga kvar tills i morgon. 3 dagar! När jag opererade mig i Stockholm i knät hann det bara lyfta mig i denna säck från operationsbordet till sängen så katapultade det upp ryggstödet och skrek att jag måste klä mig för det behövde platsen. Jag var halvt sövd, hörde knappt nått ännu mindre fattade nått och det var bara att resa sig upp och stappla halvsövd till en garderob yr som attan, ensam och klä sig. Dessutom hade tänkt att jag skulle åka pendeln från Stockholm hem med till uppsala med, VA??? Jag vaknade ju av detta jädra uppvaknande att ryggstödet for upp av en barsk sköterska som sedan bara försvann. Med en sned tändning då det var helt sannslöst bemötande då man varit nersövd, så jag var föga arg. Men jag fick dem att fatta att här åks jädrar i mig inget lokaltåg inte 7 mil hem. *fniss* Men jag fick mig en härlig tur halv sovandes med tokvärk över halva mellan sverige i taxi. Massa folk skulle hämtas upp på landsbygden i Håbo och vette katten överallt på kringelkrok vägar på landsbygden och jag trodde faktiskt jag skulle både spy och dö i denna taxi så slut var jag. Ja det gäller att vara rätt person helt enkelt eller rätt kön eller vad de månne vara. Jag är tydligen helt fel överallt då det gäller sjukvård Hehe!!

Nåväl efter detta besök var jag över till min granne och babblade lite sedan hem och pysslade för idag var det en rätt bra dag. Hög kall luft och sol är balsam för onda leder, iallafall för mig.

Har pratat med både min kära och min gumsa som inte mår så bra efter det att magen krånglade i söndags. Hon har ont, kan inte äta och det har börjat göra ont uppåt ryggen nertill. Så är hon inte bättre i morgon måste hon ringa läkare så det får kolla henne så hon inte är förstoppad helt igen eller nått annat. Med hennes lilla kropp magrar hon ju av snabbt och får hon inte i sig nått blir man ju rädd att hypoglykemin som hon hade förr sätter fart igen med dalande socker. Hon har ju liksom inga reserver då det gäller att ta på med hennes lilla kropp. Så får se hur dagen blir i morgon, lilla hjärtat mitt.

Min dag blir slapp och mot kvällningen kommer min barndoms vän Annika hit och det ska bli mycket babbel, minnen och flabb...det blir det alltid då vi ses. Vi skrattar så tårarna rinner och man är helt matt. Men det är gott med massa massa glad endorfiner!!!

Nu blir det en dusch och sappa på datorn.

på återhörande!